ledsen förälder

Oj vad tråkigt =( Hur gamla är barnen? Kan det ändå vara så att det är ditt barn som hellre vill leka än det andra barnet? Min son har en del klasskompisar som rätt ofta frågar mig om de får komma hem och leka men min son trivs inte så bra med dessa kompisar eftersom han inte tycker de har samma intressen m.m. Därför vill han inte så gärna ta hem dem. Och jag som förälder kan ju inte lova andra barn att komma hem och leka med min son om han själv inte vill. Så där har det nog blivit lite undvikande svar. 

Jag rekommenderar om ni har frågat upprepade gånger och fått nej, att ni istälelt satsar på att fråga några andra kompisar. Låt den som tackar nej vara. Säg åt ditt barn att du tyvärr inte vet varför hen inte kan/vill leka, men uppmuntra till andra kontakter. Det måste ju inte vara att ditt barn är illa omtyckt bara för det här. Flera av de barnen som brukar fråga min son tycker han om som personer, men tycker inte det är så lätt att hitta på något att leka. Det kan ju helt enkelt vara så.

Alltså grejen är att barnet gärna vill. De brukar komma och fråga mig och när vårt barn tar hem ngn annan så säger barnet att det är orättvist att han också vill det. Så det är föräldern. Jag håller med, jag vill inte heller tjata  men det är mitt barn som gång på gång frågar när föräldrarna kommer för att hämta varje gång. Dagligen. Jätte jobbigt att stå och höra att de har fullt upp. Vi hämtar andra barn ofta men de är bästisar så det klart att det blir tjat. Blir så ledsen  

och att hon inte ens svarar på sms. Vem beter sig så? 

Ja då är det nog föräldern som det beror på. Och konstigt om det barnet leker hos andra men det aldrig går bra att följa med er hem. Svårt att säga vad det kan bero på. Men jag skulle nog ändå ha försökt släppa det och uppmuntra barnet till andra vänner. Det blir ju det andra barnet som blir lidande till slut då föräldrarna hela tiden säger nej.

tips på hur jag kan förklara detta? Varför får de inte leka? 

Usch, va trist att föräldern helt enkelt inte svarar. Och dålig stil!

Har inget bra tips på vad du ska säga till ditt eget barn. Men håller med om att det nog kan vara en bra idé att uppmuntra ditt barn till att leka mer med andra barn.

Finns det någon rimlig förklaring. Bor ni längre ifrån och de andra barnen närmare?

Jag kan ju glatt erkänna att jag drar mig från att låta min 6-åring leka hos kompisar som innebär mer logistik än nödvändigt. Däremot uppmuntrar jag alltid till lek hos de på gatan. Men just hämta/skjutsa avstår jag om jag kan det, det har vi nog av med alla barnens aktiviteter.

Likaså tar jag ibland inte hem kompisar till henne för att jag behöver iväg och skjutsa ett storasyskon och mina egna barn kan jag lämna 20 minuter men jag vill inte ta hem ett barn från skolan och lämna utan tillsyn. Kompisar på gatan får dock komma in, de kan ju gå hem om det är något.

Du skulle inte kunna fråga föräldern vad det beror på? Om du inte vill prata rakt ut med föräldern får du väl skicka ett sms åtminstone och berätta hur du känner det, att det känns som att ditt barn blir bortvalt och du undrar om det är något som du har gjort eller hur det kommer sig att det är på det viset. 

Man kan som förälder faktiskt svara att man inte vet till sina barn också, man måste inte kunna förklara precis allt. Det är ju bara att säga som det är, att du har försökt fråga föräldern många gånger men aldrig får något svar. Och då försöka, som någon redan sagt, uppmuntra andra kontakter stället. 

Så tråkigt. Jag hade nog frågat rakt ut och sagt som det var "Att nu har vi försökt fråga ang att leka ett tag här och det känns som du inte vill att de leker. Det är helt okey för mig men jag undrar vad orsaken är. Vår son frågar ofta om att leka med ... och det är tråkigt att göra honom besviken. Om jag visste anledningen så skulle det vara lättare att förklara för vår son"

jag har fått säga som ni säger att vi har kontaktat och av någon anledning så kan de inte. Sen ska jag försöka bjuda in andra ännu mera. Att smsa den här människan när hon inte ens har hyfs att svara tillbaka ser jag ingen mening med längre. :(
De barnen som barnet får leka med bor ganska nära oss faktiskt. så tror inte att det handlar om avståndet. 
Det värsta är nog att mitt barn ser föräldrarna hämta andra och gå hem för att leka. De ingår i en grupp som alltid leker i skolan, då brukar  föräldrarna hämtar upp alla utom min. Så hemskt.
Och som sagt min unge sköter sig väldigt bra och jag hör dagligen av fröknarna hur trevlig, samarbetsvillig och hjälpsam han är. Jag kan verkligen inte se varför om inte det handlar om att de har  någon förutfattad mening om oss föräldrar.  

Jag tror tyvärr inte att du kommer nånvart om du inte pratar direkt med föräldrarna, för det känns ju som att det kanske är någon förutfattad mening som ligger bakom om det är så du säger, att alla andra barn får leka med varandra och att ditt barn (utan synbar anledning) blir lämnad utanför hela tiden. Ibland måste man nog våga ta de jobbiga diskussionerna för sitt barns skull.

Sen kan ju tyvärr föräldrarna vara så fega att de inte säger rakt ut vad problemet är utan fortsätter slingra sig och skylla på att det inte passar så bra just nu och låta det rinna ut i sanden, men då har du iallafall gjort allt vad du kunnat.