När vattnet går

Med min första låg jag i soffan (vecka 35) och tittade på film kl 22 på kvällen, men när jag reste mig blev mina trosor genom blötta, inte mer än det så trodde jag kissade på mig. Men varje gång jag reste mig blev det likadant och det gick igenom både tjock binda, trosor och mjukisar någon gång. Så ringde förlossningen som gissade på flyttningar men sa att jag skulle återkomma på morgonen dagen efter om det inte slutade och det gjorde det inte. Kom in på kontroll och dom konstatera att jag läckte fostervatten. Inget mer hände och 5 dagar senare kom sonen med raketfart på tredje igångsättnings försöket :) Tyckte det luktade en blandning mellan havsvatten och sperma. Med dottern tog dom håll på hinnorna under förlossningen :)

Alla mina förlossningar har startat med vattenavgång. Med ettan klev jag ur sängen vid 8:30 och det bara började forsa ut. Tog på mig binda som blev genomvåt direkt, kläder och allt blev väldigt vått och det fortsatte att rinna länge. Sonen föddes 8 timmar senare.

Med tvåan var det bara den yttre hinnan som gick och då var det betydligt mindre. Vaknade vid 03 av att det var vått i sängen och sedan fortsatte det att sippra. Sonen föddes 3,5 timmar senare.

Med trean vaknade jag vid 23:51 av att trosorna var fuktiga. Klev snabbt ur sängen (vis av erfarenhet!) och det forsade ut. Minns att jag halkade i det och nästan åkte i golvet. 2,5 timmar senare föddes dottern.

Jag var hos bm på kontroll i v.40+7 och hon gjorde en hinnsvepning på mig. Efter den tyckte jag att mina sammandragningar ändrade karaktär så jag ville inte vara själv utan åkte hem till mamma. När mannen slutade jobbet kl 16 kom han och hämtade mig. I mammas hall sa det bara plask mellan benen på mig. Sonen är född rätt många timmar efter, klockan 6:48.

Så var det för mig också, som tur är var jag redan på BB.

Skönt för dig. Jag var på restaurangen på IKEA :) Inte mitt livs stoltaste ögonblick haha.

Oj! Vem torkar upp då? ;)

När jag väntade första barnet vågade jag knappt gå ut på slutet till affärer och dylikt just för att jag trodde att det skulle starta med massiv vattenavgång. Min kusins vatten hade gått i kassakön på Ica Kvantum strax innan. :D

Jag vaknade tvärt mitt i natten och kände mig konstig. Kroppen kändes på helspänn, och jag låg blickstilla och bara kände efter och fattade ingenting. Låg så några sekunder, och tänkte sen "Jaja, lika bra att gå och kissa när jag ändå är vaken". När jag reste mig upp var det som att en ballong spräcktes, det forsade vatten och det kunde liksom inte vara något annat. Men förvånad blev jag - första barnet hade kommit två veckor sent och utan vattenavgång. Detta var andra barnet och det var tre veckor före bf! Men bland det häftigaste jag varit med om.

Jag var redan på BB, hade fått åka akut med ambulans för jag var nästan helt öppen hos min bm i min hemort (som inte har en förlossningsavdelning) och samtidigt hunnit bli kissnödig i den ca 40 min långa ambulansresan. Britsen var för bred för att få in i rummet så jag behövde gå själv de sista stegen. Så när jag väl reser mig från britsen i korridoren och ska gå in i rummet var de som att ta hål på en enorm vattenballong och vattnet forsade. Det triggade även min kissnödighet ännu mer och jag kissade på mig samtidigt. I hallen. Framför alla! Blev helt paralyserad och bara stod stilla medan all personal fortsatte springa fram och tillbaka, en hann tom komma med hink och börja moppa innan jag kom in i rummet. Så jodå fast vattnet gick samtidigt som jag kissade på mig kände jag en skillnad. Inte mitt stoltaste ögonblick direkt

Mitt vatten har gått när de satt skalpelektrod på barnen, så jag vet inte hur det känns annars.

Men jag har en fråga, om man har vatten som rinner mest hela tiden, under värkarbetet och man är kvar hemma, hur hanterar man det? Om det rinner genom en binda på typ tio minuter eller något. Alltså rent praktiskt. Man lär väl knappast känna sig trygg och lugn i soffan?

Nu har jag inte upplevt exakt det, men en stor handduk med en plastkasse under borde räcka!