När vattnet går

Vaknade av det och steg upp och det rinner på golvet (inte i sängen dock). Var nyvaken och förvirrad men det fortsatte rinna längs benen även efter en dusch och luktade som hav så då förstod jag att det var vattnet.

Mitt vatten gick på morgonen vid 04.30. Jag vaknade runt 04.00 av att jag behövde kissa så gick upp på toa, la mig sen och kunde inte somna om. Kände en stund efter att jag blev akut kissnödig igen och när jag ställer mig upp så forsar det vatten längs benen. Tänkte först, shit nu kissade jag på mig, vad fan ska jag säga till min sambo? I nästa sekund förstod jag att det var vattnet som gick. Så i mitt fall förstod jag direkt att det var vattnet och ingen annan vätska. Första barnet så hade ingen aning om hur det skulle vara, men ja det var väldigt tydligt. Sen kan det ju vara olika för alla. Min tjejkompis sipprade fostervatten i en hel dag, hon trodde att det bara hade kommit någon typ av flytning eller kiss.

Det kändes som att jag kissade ner mig totalt.

Det är nog väldigt olika. Med 1a barnet tog de hål på hinnorna när det drog ut för mycket på tiden. Kom en massa vatten. Med 2a kom det när bebisen var påväg ut och med 3e var det inte mycket vatten men kom med bebisen. Inte väldigt vanligt att det går innan man hunnit in på förlossningen. Andra kroppsvätskor luktar ju annorlunda osv....

För mig var det som om någon stack hål på en vattenballong i mina byxor. Det sipprade inte lite långsamt utan det sa verkligen splosh. Mina byxor blev genomblöta, skorna fulla med vatten och en stor pöl på golvet. Hade aldrig kunnat missta det för att kissa på mig.

Tack för svar! Så svårt denna gången, eftersom de tog hål på hinnorna förra gången.

Har två förlossningar som börjat med vattenavgång. Ingen tvekan om vad det var, det har till och med gått att höra - ett ljud som när man spräcker en ballong typ. Första gången gjorde det även lite ont, typ som att få en spark på blygdbenet. Sen forsade vattnet. Gick inte att missta som en vattnig flytning eller att råka kissa på sig. Sen rann det så fort jag rörde mig, rätt obehagligt och det kändes tydligt att det inte kom från urinröret.

Mitt gick i en kraftig värk, det var som att vattenballong pressades ut och sprack. Makabert.

Mitt vatten gick samtidigt som bebisen kom ut. Kände ingenting (av vattnet alltså, att bebisen kom kände jag).

Min förlossning startade med vattenavgång i 40+6. Jag hade sovit en hel natt utan att vakna eller gå upp (!). Vaknade runt 7, låg kvar i sängen och lyssnade på radio. Halv 8 vände jag mig om i sängen och då knäppte det till i magen. Låg kvar nån halvtimma till, då fick jag två svaga sammandragningar. När jag ställde mig upp kom det lite vatten i trosorna. Det var bara så trosorna blev genomblöta, inget som rann. Luktade som fostervatten. Jag var osäker på om det var vatten eller flytningar. Sen fick jag lite sammandragningar, och det rann vatten varje gång, då fattade säkert jag att det var vattnet. Det var ingen stor dusch, utan rann under värkarna resten av förlossningen.