När vattnet går

Första gången körde jag ett badlakan, men det mesta vattnet hade redan splashat ut tror jag. Med tvåan tog jag av 2-åringens blöjor - kände mig verkligen supersnygg

Jag tänker att det kan bli många timmar hemma. Men det får bli många handdukar då! :)Haha, det kan jag tänka mig! :D

I bilen på väg in måste ju plastpåse och badlakan fungera, men det är ju under en begränsad tid i alla fall.

Första gången satt jag på toa när vattnet gick. Praktiskt. Barnet föddes typ fyra timmar senare (minns inte riktigt).

Med andra barnet gick vattnet ett fåtal minuter innan barnet kom ut.

I båda fallen har allt sploschat ut på en gång. Ingen tvekan om vad det var.

Med första barnet hade jag somnat men vaknade av att jag bar kissnödig. På väg till toaletten kände jag hur det droppade ur mig (inga trosor ;)). Hade haft sex på kvällen så trodde först att det var därför men det var mer än så. Blev alldeles skakig och ringde förlossningen. De ville att vi skulle komma in. På vägen dit kände jag svaga värkar. Men blev hemskickad då det inte alls hade startat. I två dygn vankade jag hemma med svaga värkar, lyckades knappt sova. Så jag var helt trasig när vi skulle åka in för igångsättning. Som tur är startade värkarna av sig själv då och 8 timmar senare var dottern ute.

Med andra började jag få värkar vid 16. Låg hela natten och andades igenom värkarna som blev allt starkare. Vid 4 väckte jag mannen och sa att snart måste vi åka in. Strax efter kände jag ett knäpp och massa vatten kom i sängen. Stoppade i en storbinda och såg att vattnet var missfärgat. Värkarna blev brutalt mkt starkare. Vi kom in vid 5 och innan 9 var sonen ute.

För mig var det som på film. En riktig flod!
Vakande halv fem på morgonen av att jag trodde jag behövde kissa. Gick in på toan och han halvvägs ner med byxorna när vattnet bara forsade ur mig, hur mycket som helst!! Sen när jag lite senare skulle ta på mig nya byxor hände samma sak igen, dock kanske något mindre mängd. Antar att bebisen hade flyttat sig och de vatten hon blockerade kom andra omgången. Men haha ja det kan bli precis så som på film också, så var ju ingen tvekan om att det var vattnet som gått om man säger så! ;)

Med första barnet (v 37+3) gick plötsligt vattnet som en fors när jag reste mig upp från en köksstol hemma, kl 17.50. Det kändes ingenting men var väldigt mycket vatten, ingen tvekan om vad det var!
Då barnet låg i säte och vi hade 12 mil till sjukhuset åkte vi så snabbt vi kunde, efter 20 minuter var vi iväg och då hade jag värkar var femte minut ungefär. I bilresan eskalerade det snabbt till värkar varannan minut. Vattnet fortsatte rinna, jag satt på en plastpåse och det skyddade sätet okej i alla fall. Blev inskriven på Förlossningen kl 19.24 och då var jag öppen nästan 7 cm. Gick på toa för att kissa och det fortsatte komma vatten. Fullt öppen kl 21 och sen en ganska lång krystningsfas på 50 minuter pga sätesbjudningen, så kl 21.50 var sonen ute, exakt fyra timmar efter vattenavgången. "Rikligt med klart fostervatten" står det i journalen, och då kom ändå det allra mesta hemma!

Med andra barnet (v 39+1) startade det med svaga, oregelbundna värkar vid 06.30. Åkte ändå in direkt pga snabb första förlossning, var öppen 4 cm vid 07.30 och fortfarande oregelbundna men nu jävligt jobbiga värkar. Inskriven på förlossningsrummet kl 08 och kände att jag måste ha lite lustgas. Värkarna var skitjobbiga och jag klarade inte att ligga ner utan ville stå upp hela tiden. Öppen 6,5 cm vid 09.30 och jag tyckte det gick sååå långsamt. Strax därefter började det trycka på bakåt, jag ringde på BM som kom och bad mig lägga mig ner. Hemskt, det gick ju inte att ligga ner! Hittade en position på vänstersidan som funkade okej, och då kl 10.07 gick vattnet som ur en brandslang, bara sprutade ut över golvet. Det var sånt tryck så för en sekund trodde jag att hela barnet följde med ut, och jag tappade rytmen helt. Hela kroppen ville krysta men BM sa bestämt att det fick jag inte eftersom barnet låg högt än. Jag blev tvungen att hålla emot - mycket mycket värre än att få ta i! Kl 10.15 fick jag grönt ljus att krysta då barnet sjunkit ner tillräckligt, en värk la henne på plats med hjässan vid "entrén" och på nästa värk kl 10.21 flög hela hon bokstavligen ut på sängen trots sina 4,2 kg.

Kan säga att första förlossningen där det startade med vattenavgång var mycket bekvämare, trots högriskförlossning med sätesbjudning och hela baletten. Men vattenavgången lättade liksom på trycket och smärtan i värkarna gick neråt. Under andra förlossningen med allt vatten kvar kändes det bara som om magen skulle explodera åt alla håll vid varje värk.

Så även om det kanske blir söligt och meckigt med vattenavgång på annan plats än på sjukhuset tycker jag det är att föredra framför en sen vattenavgång.

Jag var på hinnsvepning på BF+8, hade lite molande värk i buken efter resten av dagen. gick och la mig tidigt vaknade en timme eller två senare av en smäll i magen. 

För mig kändes det som om en ballong sprack i magen typ :) och sen började det sippra ut en klar vätska, jag for upp ur sängen och sprang ut i hallen på övervåningen, när jag stod still så blev det en pöl på golvet. ropade på mannen att nu börjar det :D

Med andra barnet hade jag gått 12 dagar över tiden när jag tyckte jag hade lite väl mycket vattninga flytningar men eftersom det bara rann lite när jag legat ner och reste mig upp så tänkte jag att det nog bara var flytningar ändå. På BF+14 så hade jag haft binda på natten och den var alldeles blöt och tung när jag steg upp så då började jag ju misstänka att jag läckte vatten. Jag fick åka in på specialist mödravården för kontroll och läkaren där tyckte inte alls att det var vatten, det var ju massa kvar i livmodern men jag fick komma till förlossningen och sättas igång ändå. Efter en timme på förlossningen gick jag på toa och kissade och när jag reste mig så rann det ut lite mer vatten som var gult så då tänkte jag att det kanske var mer kiss (konstigt ändå för jag hade ju precis kissat). Jag la mig i sängen och då sa det liksom "knäpp" och plask och det bara forsade ut vatten, gult så han hade bajsat lite men mådde bra. Tur att jag fick komma till förlossningen annars hade nog min pappas bilsäten fått ta emot vattnet...

Första barnet: jag hade precis varit uppe o kissat på natten, la mig i sängen igen o det knäppte till. Reste mig snabbt upp från sängen och det rann längs benen på mig.

Andra barnet: precis vaknat på morgonen. Hade kraftig hosta och det började rinna. Sen stoppade upp emellanåt och sipprade. Värkarna kom inte igång och där var fullt på förlossningen. Jag skulle försöka hålla igång och eftersom det inte rann så mkt så åkte vi till köpcentret och fikade. När jag reste mig upp så forsade det... en stor vattenballong som sprack. Lagom pinsamt, maken offrade sin tröja som jag fick ha runt midjan på väg ut :p

Jag vaknade på morgonen och kände att det började rinna lite. Hastade in på toaletten och på plats kom det en skvätt, luktade fostervatten- alltså typ sperma.

Sen kom det lite blod, ringde fl och fick komma in på undersökning.

Dom konstaterade att det inte var vatten! Jag var pytteöppen, då var klockan runt 9. Dom sa att det nog skulle dröja ett par dygn för inget var igång.

Jag fick lite förvärkar, låg på soffan, kolla tv, raka benen, målade naglar.

På eftermiddagen var jag till barnmorskan för undersökning och hinnsvepning.

Bm skulle känna och ev svepa, hon konstaterade att jag var öppen 7 cm, hon kände en gång till för att säkerställa och då gick vattnet. Rakt på britsen, och på barnmorskan.

Så när vattnet gick för mig så var det ingen tvekan om att det var vatten. Fast det där första lilla skvätten, den vet jag fortfarande inte vad det var riktigt. Någon sa slempropp?

Jag fick på toa i vecka 35+2. Tänkte för mig själv att "jäklar vad bra det fick att kissa idag" hade bara varit småskvättar i flera veckor.

Går och lägger mig i sängen igen och slås av tanken att det Kanske var vattnet som hade gått. Blir så till mig så jag nästan hoppade upp ut sängen.

Vattnet bara forsade ur mig då.. 6 timmar senare var dottern i min fann.

Sambon skrattade gott i efterhand åt allt, tänk er att bli väckt av att en sambo vrålar att vattnet har gått samtidigt som hon försöker fösa bort två hundar som försöker slicka i sig vattnet.. :s

För mig gick vattnet när jag precis klivit ur sängen på morgonen. Det kom en tunn stråle, jag trodde jag kissade på mig, men det gick inte att knipa! Ringde förlossningen framåt dagen sedan, och visst var det vattnet som gått! :)

Med första började vattnet sippra i samband med att jag ställde mig upp efter att ha kissat. Det kom så pass mycket att jag inte kunde vara säker på om jag hade kissat på mig eller om det var vattnet, men då jag inte var kissenödig längre och precis hade kissat kändes det inte som kiss. Och det luktade inte kiss. Det luktade ingenting. Och det kändes inte heller riktigt som om jag hade kissat. Det var först osäkert om så var fallet eller inte, särskilt som det blev ett uppehåll på rätt många timmar/över natten, men dagen därpå var det ingen tvekan om att det var vattenavgång då det rann hela tiden. Det gick åt ett antal bindor och i bilen/soffan/sängen hade jag både plastad frotté och handduk under mig för säkerhets skull. De första värkarna kom ca 1,5 dygn senare och bebisen kom mer än tre dygn efter att vattnet hade börjat sippra,

Med tvåan så stod jag och hängde tvätt när jag kände att vattnet gick. Det var inte så att det forsade men jag kände hur det rann. Jag hängde klart tvätten, ringde mannen och kollade när han skulle komma hem från jobbet, ringde barnvakten för att förbereda att det nu närmade sig och så gick jag och lagade middag som vi åt i lugn och ro innan vi lämnade dottern hos barnvakt och åkte in på kontroll där det konstaterades vattenavgång. Som omföderska rekommenderade de igångsättning pga infektionsrisken men jag ville åka hem och sova/vila upp mig så vi åkte hem. Först nästa dag, när jag var inne för kontroll kom första värken i samma stund som de kopplade in ctg. Nu valde vi igångsättning men det var fullt på förlossningen med ett rum som behövde städas ur så vi åkte iväg och åt lunch (som jag kräktes upp). Därefter var vi på en second hand och köpte lite böcker att läsa innan vi åkte till förlossningen. Två timmar efter att jag hade fått droppet inkopplad föddes lillasyster. Och boken jag köpt, den hade jag försökt läsa i nästan under hela förlossningen :D