lämna eller vänta?

Jag hade nog ställt ett ultimatum och sedan lämnat. Jag hade inte varit intresserad av ett särboförhållande (kk), man vill ju ha nån att dela vardagen med. Jag vet inte vad du väntar på heller. Mannen verkar ju nöjd med att få gott om egentid, och kan leka familj lite då o då.

Jag är kille och förstår behovet av egentid. Men min sambo har ju exakt samma problem med brist på egentid, det blir ju så med barn. Om det nu är egentid som är problemet skulle en kompromiss kanske vara att mannen behåller en lägenheten o "slipper" barnen någon kväll eller två i veckan? Men kvinnan måste ju kunna få ett par kvällar då o då med samma möjligheter att träffa vänner eller något annat.

Men då har han ju egentid från söndag till fredag. Då borde han ju verkligen vara hemma övrig tid så du får egentid avlastning och faktiskt umgås med dig lite. Så han vill umgås med er varannan helg? Då kan man ju precis lika gärna separera. Hade aldrig accepterat det beteendet.

Tycker det är grymt starkt av dig att acceptera att han är borta söndag till fredag, jag hade nog blivit knäckt av bara det.

Det låter ju helt sjukt. Utifrån din beskrivning så är ni exklusiva knullkompisar som har två barn tillsammans och umgås emellanåt när han har lust? Klart han inte vill sätta nån etikett på relationen, det låter väl sjaskigt att vara kk när man har barn.

Jag tror faktiskt att det är bättre om han får ta hand om barnen varannan helg, o du resten av tiden. Du förtjänar nån som behandlar er bättre. Vilken syn på relationer kommer barnen få om du accepterar vad som helst?