Den svenska avundsjukan...

Himla intressant detta, för jag har aldrig upplevt att svenskar är mer avundsjuka (i bemärkelsen missunnsamma) än andra. Men tydligen är det jättejättevanligt?

Ja, det är det...

Men är det inte inbillning/bortförklaring ibland då? Att man genast skyller på "den svenska avundsjukan" så fort nån har några som helst synpunkter?

Inte jag heller. Avundsjuka är knappast något som är unikt för Sverige eller svenskar :)

Det tror jag faktiskt inte. Men jag tror att missunnsamhet är vanligare än avundsjuka samt att det främst finns hos människor som inte uppskattar det de själva har.

Ja. När jag bodde i Sverige så tyckte jag att folk drog till "jantelagen" mot folk när de inte fick en grund till att vara snofsiga.

Men sedan jag flyttat från Sverige inser jag verkligen hur tragisk "den svenska avundsjukan" är, och att den verkligen existerar och dominerar landet.

Att om man sticker ut minsta lilla så rynkas näsan.

Du har så fruktansvärt rätt där du som flyttade från Sverige. Men missunssamhet är nog svenskens allra största problem. Svensken ,missunnar andra som det går bra för. I grunden har svenskar svårt att känna glädje över att andra lyckas i livet med något de själva inte kan göra...Svenskar dömmer andra på förhand utan att veta ett skit om dennes bakgrund varför den eller  den är si eller så, alla blir dömd a på förhand här. Ser man bara det minsta udda ut, så blir man dömd på förhand på dom flesta ställen. Det bästa man då kan göra är att bara skita i vad andra tycker, och är man dessutom nästan trevligare än andra närr manser udda ut, så är det igen som bryr sig...Men an måste vara stark somperson om man vägrar att se ut som alla andra t.ex.

Bor i Spanien och kan upplysa dig om att avundsjukan frodas här också!

Jag kan inte alls identifiera mig med detta. Varför bry sig om hur det går för andra, det är ju inte andra ens eget liv handlar om och man ser rimligtvis sin egen bild i spegeln, eller hur?
Upplever man dessa känslor hos sig själv borde man ta sig en funderare på vad det finns att vara avundsjuk på och vad man åstadkommer för produktiv förändring/förbättring hos en själv med det.

Så kan man också bortförklara allting för att ingen ska tro att det är tvärtom. Jag bara märker när någon är avundsjuk och missunnar andra när det är något de själv inte har. Man märker det när någon agerar som de gör...Det gäller bara att visa att man är en ännu starkare person än den som är avundsjuk, helt enkelt visa att man skiter i det, menjag ville bara göra ett inlägg här om hur den svenska avundsjukan kan vara...

Fast missunnsamhet och avundsjuka är ju inte samma sak och personligen tror jag att det är just missunnsamhet som många känner; man vill egentligen inte ha det som någon annan har/har uppnått, men man kan samtidigt inte känna glädje eller en unna någon annan det heller.

Nja jag håller inte med TS. Din bild är så extremt negativ. Det finns givetvis avundsjuka personer lite överallt, så och i andra länder. Jag uppleva väldigt sällan att människor runt mig uttrycker den typen av avundsjuka du beskriver och jag känner aldrig så själv heller. Jag är nöjd med vad jag har i mitt liv. Tror det har att göra med hur man blivit uppfostrad till viss del. En del verkar snegla avundsjukt på grannens nya bil eller resor, men sånt är ju bara materiellt. Är sånt väldigt viktigt för en ja, då kanske det blir så, men alla tänker inte på det viset.

Det finns så mycket annat än bilar och resor sommankanbli väldigt avundsjuk på att man inte har. För att ta ett exempel, så har jag själv varit väldigt avundsjuk på alla män som fått bli tillsammans med snygg akvinnor, då har jag alltid tänkt, att en såndär snygg kvinna skulle aldrig någonsin vilja hamig, han såg ju mycket ättre ut änmig, på det sättet kan nog många vara avundsjuka  som aldrig får någon partner. Utlandsresoroch bilar däremot har jag aldrig varit avundsjuk på som andra gör. Jag vet at jaghar aldrig  råd med sådant, så varför då ens vara avundsjuk på det. Men flickväänner hade ja g kunat få, men ingen valde mig. Då kan man med räta bli avundsjuk på andra somalltid får någon.

Du låter bitter. Men sann kärlek är det.

En del människor har ingenting förutom boende och mat,men inget mer. Då är det väldigt svårt att uppskatta det man har,när man inte har något annat alls, där befann jag mig under många  år, och j ag vet hur värdelöst det livet är.

Det är inte så illa som du framställer det.

Svensken är avundsjuk så fort man tjänar lite mer än de själva gör trots att man har mer erfarenhet än vad de flesta har. Man kan inte köpa en ny bil utan att de blänger åt en. Klär man sig i snygga kläder får man pikar hela tiden. Man skall inte tro att man är något. De bara gnäller trots att de har ett hus, bil, åker på semester x flera per år.  De sprider skitsnack om dig på arbetsplatsen när du gör ett bra jobb. Ingen ska ju sticka ut på jobbet och ingen skall ju älska sitt jobb.

Svenskar är en riktig jävla skitbefolkning! De hatar sina liv och höjdpunkten kommer varje fredag när de kan supa bort sina patetiska skitliv som de ändå lever.  Man uppmuntrar inte andra till att arbeta hårt och ha drömmar bara för att de själva är så jävla usla människor. Pappa staten och socialism sitter djupt förankrad i den svenska själen. Återstår bara att pappa staten torkar dessa individer i arslet också. Oj, förlåt. Det gör dom redan. Man skyller alla problem på staten och kan själva inte ta eget ansvar över sina liv.

Nej, seriöst. Flytta härifrån. Jag kommer göra det efter sommaren!