Dotter gillar ej skolmaten...

Hon får väl gå hungrig då; inte mycket att göra om hon är för fisförnäm att äta vad som bjuds.

Hade ni varit konsekventa hemma med att man får lov att äta det som bjuds eller inte äta alls så hade ni aldrig haft det här problemet. Jag avskydde också 90% av maten i skolan, men käkade ändå och tog en macka extra för att komma igenom dagen eftersom mina föräldrar aldrig gav mig specialmat hemma om jag inte gillade något.

Tack för alla tips och råd osv. Sant, borde inte göra en stor grej av det men hon har alltid varit speciell för oss då hon har svårt med olika saker och får lätt ångest. Så jag som mamma försöker alltid göra det bästa för alla mina 3 barn och behandlar alla likadant. Jag lagar inte speciell mat till henne hemma. Så jag behandlar inte henne annorlunda eller bortskämmer henne. Hon har uppfostrats och matats exakt som syskonen. MEN som sagt hon är speciell sedan hon var spädbarn, vi vet inte än vad det är men något är det. Men detta får vi hjälp med, vi kanske skulle kunna ta upp det med maten där med... hade Inte tänkt på det... Och jag är en mamma som alltid vill se barnen nöjda, vi alla människor är olika, min mor va så med mig och mina syskon medans pappa var väldig hård och sträng. Jag ser mig lite som min mamma, curlar men inte alldeles för mycket, hon satt krav och det gör jag med. Jag och mina syskon har finaste relationen med mamma men med pappa är det lite distans. Jag vill ha den relationen med mina barn också. Mamma löste alltid alla problem och det vill jag med göra med mima barn.

Hon trivdes aldrig på förskolan så där var inget bra, hon grät vid nästan varje lämning och då pratade hon inte om maten utan om massa annat hon inte var nöjd med och var arg på mig för att jag lämnade henne där. Kunde inte låta bli att känna mycket skuld inom mig, förstod aldrig varför hon aldrig trivdes, jag har och hade en jätte bra kontakt med personalen och mammorna, men kunde inte undvika att få ont i magen vid varje lämning och skuld som sagt. Varför vet jag inte för känner att jag gör allt för mina barn. Måste säga att hon har haft en enorm förändring nu när hon började förskoleklassen. Ny skola, nya barn och fröknar men allt är bara positiv. Bara maten hon inte är nöjd med för hon måste gå hungrig.

Kan du inte skicka med en smörgås med något pålägg hon gillar att äta på rasten? Jag skickade med macka varje dag i förskoleklassen, istället för frukten. Då mitt barn inte gillar frukt och lunchen inte serverades förrän halv ett.

Då skulle hon ju kunna äta det som funkar i matsalen och sen ta smörgåsen om hin inte blev mätt. Vet själv hur hemskt det var när man inte gillade maten i skolan. Man gick med blod/ järnsmak i munnen på eftermiddagen. Hjärnan blev helt seg och värst de dagarna man hade gympa. Räddningen kom sista åren på högstadiet då de började servera filmjölk med flingor på sidan om vid varje lunch. Jag tror genomsnitts betygen steg en grad ioch med det.

Men man kan väl inte alltid hålla sina barn nöjda. Då tycker jag man är en ganska dålig förälder. Vill mitt barn inte ha vinteroverall när det är -10, så tillåter jag inte det och då blir inte mitt barn nöjt.

I längden är det ju inte bra för din dotter att du accepterar att hon inte äter skolmaten.

Har en son som är 15 nu men det var svårt med maten redan på dagis. Han har mkt bestämda åsikter om vad som funkar och inte och även idag, när han förstår att man måste kunna äta olika saker så är det svårt även om han ibland hittar något nytt att äta. 

Ni som säger att det beror på att barnet är bortskämt vet inte vad ni talar om. När hela familjen äter samma mat och alla andra äter men just en individ har problem redan sedan småbarnsåren så är det troligen en orsak bakom. Det är skillnad på om man jamsar och daltar med ett barn, men är man flera i en familj och det bara är en individ det är "krångligt" med så handlar det sällan om bortskämdhet.

Min son äter knappt kött, vissa saker går bra som tex köttfärs, fisk går inte, jo fiskburgare. Han äter pasta, mos, ev ris (men helst inte). Han tycker inte om såser och "klet" osv osv. 
Tydligen får han i sig det han ska ändå. Vi har tagit tester på VC och han hade inga brister alls. 
Under hans liv har jag noterat att det går änd¨framåt, bara mycket långsammare än vad det gör i normalfallet. Han äter fler saker nu än för några år sedan. Det har troligen att göra med att han dels förstår detta men att smaksinnet mognar och ändras i takt med att man blir äldre. 

Jag tror att min son kan ha någon form av selektiv ätstörning, det är inte utrett men mycket tyder på det. Det viktigaste är att inte stressa vid matsituationen, det är nog jobbigt för barnet ändå om det är som TS beskriver. Minns hur vår dagispersonal bokade in ett extramöte med oss för att prata om just sonens selektiva matvägran "eftersom det gjorde deras arbete mycket svårare". ja vad skulle vi säga? Vi kämpade ju på hemma också liksom. 

Nu när han är så här gammal kan jag ändå se att det bästa vi gjorde var att bjuda men inte tjata, bjuda samma sak med jämna mellanrum, rätt vad det var kanske han smakade. Inte blanda ihop mat på hans tallrik, låta honom lägga upp mat själv så han visste exakt vad han hade på tallriken. Be honom tipsa oss om han fick något gott hos en kompis eller i skolan (ja det hände faktiskt :) ) så att vi kunde laga det hemma.  
Nu bidrar han ibland till veckomenyerna här hemma, då är det ett bra tillfälle att prata med honom för att försöka få en matsedel som för ok för alla, men inte bara innehåller pasta (vilket ofta är det han vill ha). 

Jag var väldigt kräsen när det kom till mat som barn, inga grönsaker, inte fisk, inte potatis, inte konstiga konsistenser... Idag är jag vegetarian och äter nog bra mycket mer annat än de flesta andra. Som barn visste jag att jag var kräsen och så länge det accepterades att jag inte äter allt så tyckte jag aldrig att det var konstigt att jag gick utan då jag valde det. Att bli itvingad och tjatad på att äta t.ex potatis gör att jag än idag får kväljningar av det. Jag behövde och fick ingen speciallösning hemma eller i skolan, var det fläsk och potatis så åt jag vara fläsket och var nöjd med det. Ni kanske kan hitta någon liten grej hon gillar så länge? Paprika och gurka från salladsbordet? Tog väl 16 år innan jag lärde mig att prova och acceptera de flesta typer av mat och så länge jag fick ta det i mitt eget tempo så var jag nöjd.

Problem med maten, mådde dåligt på dagis, speciell sedan hon var bebis, får lätt ångest. Allt det signalerar autism/aspergers för mig. Jag tycker att ni ska kolla upp det närmre. Autism hos flickor missas tyvärr ofta eftersom de "klassiska" symptomen utgår från hur pojkar med autism är.

Det är ju inte så svart eller vitt som en del vill få det till.

Ett barn som har svårt med maten kan man inte tvinga eller låta gå hungrig.

Vår mellantjej äter väldigt dåligt. Hon får kväljningar av det mesta och tycker knappt om någonting.

Vi andra äter väldigt varierat, är verkligen inte kräsna någon av oss och vi ger henne oftast inte annan mat än den vi andra äter. Tyvärr så innebär det att hon knappt äter alls, hon är liten och tanig och behöver få i sig så mycket som möjligt. Nu har vi fått hjälp av dietist som säger att vi ska ge henne det hon tycker om, det spelar inte så stor roll vad det är. Pasta, ris funkar någorlunda. Lite broccoli kan hon peta i sig. Vi har t.o.m fått rådet att ge henne "onyttiga" saker om hon gillar det. Som bulle, kakor etc.

Jag har nog tidigare lite haft inställningen att man äter det som serveras, men när man får ett barn som inte äter hur man än gör, då fattar man att det absolut inte är så enkelt som man kan tro och då handlar det inte om att man skämt bort barnet.