Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Vad fan är det för fel på svenska folket??

    MissNastrax skrev 2017-02-24 09:46:36 följande:

    Är själv näst intill helsvensk men är oerhört trött på att det är svårt att komma folk in på livet.. när jag träffar nytt folk kan jag bjuda på mig själv, prata och vara glad samt tycker det är trevligt om man inte stirrar på pengar.

    Har stämt träff med tjejer i syfte att skaffa vänner.. Jag vill ha väninnor.. då är jag sedan i sms när de beskriver hur de uppfattade mig spretig och pratig (negativ benämning - jag lägger inte ut mitt liv till dem i första taget utan bara social och för samtalet vdiare) samt att jag efter ett tag känner mig utnyttjad då jag kan bjuda på fika m.m men så fort de betalat något så ska jag swisha.

    Samma med att om jag och min sambo ska göra något med hans polare som kräver biljetter av större värde så om jag lagt ut så är det ingen brådska att betala och kan stå för mellanskillnaden om man fått pengar innan och det kostade mer i slutändan medan de ska ha pengar innan de ens klickat på knappen och de är väldigt specifika med hur mycket vi ska betala var för sig och inte som par (jag står oftast för de kostnaderna då jag har högre inkomst och betalar mer än gärna utan omsvep) och det skapar missförstånd för jag får helt galen info varje gång för att jag "krånglar".

    Hänt att folk även blir sura på mig när jag drar mig undan när jag känt att jag varit ensam drivande och betalade i en relation och även fått sms där det står "besviken att du ej hört av dig, du brukar alltid se till att vi ses!"... ja jo men någonstans måste det vara tvåvägs givande..

    Sen börjar jag bli väldigt väldigt trött på att sitta på middag och prata om något som den andra dragit upp och jag svarar och lyssnar och helt plötsligt drar dem upp mobilen och sitter och stirrar i den istället.. känner mig tråkig och oönskad men ändå så vill de ses?

    Tröttnat på att försöka skaffa vänner.. (har flyttat så min gamla krets bor 30 mil bort och de hörs av via telefonen ofta så har inte tappat dem men vill ha någon jag kan träffa öga mot öga utan att åka flera timmar ibland).


    Det tar lång tid att komma en person in på livet, det är en flerårig process.
  • sextiotalist
    MissNastrax skrev 2017-02-24 11:28:29 följande:
    Klart det är men att inte alls öppna sig hjälper inte alls.
    Men alla vill inte öppna sig för alla.
  • sextiotalist
    Anonym (förlåt mig för fan!) skrev 2017-02-24 12:57:13 följande:

    Jag vill inte provocera nån. Jag vill diskutera, bli klokare.

    Jag gillar era svar! Så fortsätt svara.

    Men kalla mig inte rasist! Man har rätt att kritisera utan att vara rasistisk. Och jag älskar Sverige! Men inte mentaliteten......


    Och vi är flera som trivs med mentaliteten. Jag skulle aldrig trivas i en kultur där man förväntas alltid vara öppen och umgås.

    Jag tycker man är fel ute, om man klankar ner på folk för att de inte är som man vill att de ska vara, de egenskaperna du rabblar upp har jag väldigt sällan mött, skulle nog säga att det är så gott som obefintligt.
  • sextiotalist
    Anonym (förlåt mig för fan!) skrev 2017-02-24 12:49:28 följande:

    Nu är jag tillbaka, så förlåt mig förfan! Att det dröjde.

    Lyssna gott folk - jag är INTE rasist (mot svenskar alltså)!

    Jag pratar förfan lika mycket illa om min egen "härkomst" som om svenskar som etnisk grupp. Jag besitter kunskapen att ha lärt känna lika många svenskar som utlänningar!

    Många svenskar lever ett helt liv utan att beblanda sig med EN ENDA utländsk! Så kom inte och säg att ni är bättre eller speciella! Vad har ni att jämföra med??

    Jag kan jämföra eftersom jag har 50% utländska vänner och 50% svenska vänner! Samma med kollegor, samma med de jag har varit i ett förhållande med!

    Svenskar ÄR helt klart ISKALLA!

    Om det beror på det kalla klimatet? Vet ej...

    En sak vet jag och det är att ni inte har riktiga känslor, empati, solariditet på samma sätt.

    Exempel. Ni kan älska någon "fruktansvärt mycket" men två år efteråt så "funkar det inte längre" Min åsikt är att älskar man nån så "dör" det inte. Det försvinner inte. Man kämpar tillsammans. Tusen trådar på FL som ENBART handlar om hur ensamma ni är, att ni "måste lämna relationen för att ni inte är lyckliga".

    Men när är ni lyckliga då? I förälskelsefasen?? Är det då ni tror att ni "älskar". Ni vet inte vad älska är!

    Sen är ni väldigt ensamma. Lämnar era barn på förskola när dom är så små, så små. Barnen lär sig att bli lämnade tidigt, det sätter spår. De blir immuna mot "svek". Sen fortsätter det... ni vill flytta hemifrån för att skapa eget... i många andra kulturer tar man det lugnt i det området. Man bor hemma längre, familjebanden är starkare. Man hjälps åt.

    Sen blir föräldrarna gamla och man fortsätter hjälpas åt. I många länder flyttar föräldrarna in till sina barns familjer för omsorg.

    Vad gör en svensk? Ålderdomshem heter det.

    Ni lever era liv så långt ifrån varandra. "Du har ditt och så har jag mitt". "Jag har ju mitt liv". Typiskt svenskt.

    I Mellanöstern, Asien, Sydeuropa är inte "mitt - mitt och ditt - ditt"! Nej här är man en familj. Inte den man bara umgås med så fint runt julbordet...

    Suck... ni ÄR ett ensamt folk.

    Då blir man kall ochknåtvänd.

    Att jag kallade er djur var ett liten överdrift. Men många djur är snälla så jag vill ju inte förolämpa djuren heller. Men ni är inte flockmännkiskor i den bemärkelsen.Ni lämnar familj, hem, fru, man osv.. - utan större problem!

    "För att ni kan"? Ja jag kan väl köra över någon med min bil men jag gör inte det för att "jag kan".

    Vissa saker gör ni svenskar för att ni är födda utan riktiga känslor. Ni har inga starka känslomässiga band till barn, partner mm.

    Ni tror det. Men jag som HAR fötterna i två världar VET.

    Min utländska vän (en snäll andra generationens iranier) separerade nyligen från sin svenska man. Hon grät dag och natt, inte över den fjollan (som givetvis träffat en ny på kontoret!) utan för att nu skulle hon börja "dela" på sin son... Varannan vecka, ni vet.. (att det begreppet inte ens behöver en närmare förklaring är för mig en ren chock!) I alla fall, hon skulle alltså förlora HALVA sonens uppväxt för att hennes man (en svensk) var ett djur ! Han stället till med så mycket olycka, för så många för att han följer sina djuriska instinkter.

    Samtidigt sitter en annan vän till mig, en framgångsrik medelålders man från Marocko. Hans svenska fru behandlar honom som skräp, otrohet, han försörjer henne (hennes a-kassa är slut). Han vill dock inte skiljas (ja hon vill inte heller då hon älskar honom) men fastän han vet att han hade fått det bättre hos en annan (bra) kvinna så stannar han FÖR barnen. Han är inte olycklig när han tänker på barnen. Han står ut med EN BIT olycka för barnens skull!

    Ni svenskar står inte ut EN BIT av nåt för ni är egoistiska, själviska och "mitt liv-centrerade"!


    Få se här om jag kan svara:
    Vi är iskalla påstår du? Den bedömningen gör du utifrån dina egna referenser hur det bör vara.

    Långa förhållande. En klar majoritet (skulle säga de flesta) lever ihop med en partnern de skaffade barn med och med tanke på att de flesta nu är myndiga, så är dessa förhållande över 20 år gamla, jag är för övrigt, efter mer än 20 år, fortfarande lycklig med min sambo.

    Ja, i det här landet så är de flesta yrkesverksamma. Men vi har en gräns, vi lämnar inte barnen på dagis före ett års ålder, vi har dessutom världens bästa föräldraförsäkring, vilket innebär att vi (till skillnad från alla andra länder) kan vara hemma över ett år med våra barn med betalning. Min väninna i USA fick leta efter dagmamma  när hennes barn var 8 veckor.
    I andra länder hittar man dagis för spädbarn, sådana finns inte i Sverige.

    Det är få äldre som vill flytta hem till sina barn som gamla. De flesta vill inte ha den relationen med sina barn, dessutom så är de äldre i Sverige så friska att de flesta lever ett bra liv i sina egna hem långt efter 80 och sedan brukar de bli så vårdkrävande att det krävs utbildad personal för att sköta dom. Ålderdomshem har inte funnits på väldigt länge i Sverige. Det finns äldreboende (och då är de verkligen dåliga) och så finns det trygghetsboende, där friskare äldre flyttar och de har ofta aktiviteter och massa sysselsättningar, så där brukar de trivas väldigt bra.
    Jag pratade själv med en kvinna som kommer från ett land där det förväntas att familjen (läs kvinnan) skulle ta hand om de äldre, hon var så slutkörd att hon inte orkade längre och önskade att hennes svärmor hade valt att bo på ett trygghetsboende.
    Din gode vän marockanen verkar inte vara så mycket att hänga i julgranen precis.
    Pappan som bölar över att han inte får träffa sitt barn mer än varannan vecka, kommer troligen träffa sitt barn mer än vad många andra män gör i den världen du hyllar
  • sextiotalist
    Anonym (Intebara..) skrev 2017-02-26 15:59:18 följande:

    Det tragiska är att det inte bara är ironi och satir, även om TS inlägg är gravt överdrivet. Reagerade speciellt på det där med att svenska killar är så fina i förhållandena men så fort polarna kommer och knackar på dörren så vänder de som på en hand och då "kan det kvitta med kärringen ho får stanna hemma". Svenska killar är ofta väldigt kameleontiska på det viset. Samma kille som kan vara hur fin och go som helst när man är ensam med honom kan förvandlas till värsta manschauvinisten i grabbgänget. Tål inte riktigt det där.


    Men vad är det för umgänge ni har?
  • sextiotalist
    VictoriaJ02 skrev 2017-03-01 07:00:21 följande:
    Det har jag sagt länge. Ett mer ateistiskt samhälle än det svenska existerar knappt. Konsekvensen av avsaknad av tro på något högre eller en god gudomlighet som bryr sig om oss är att man lätt blir deprimerad och uppgiven när de existentiella frågorna dyker upp i huvudet. "Varför finns jag till?" "Vad är mitt syfte på jorden" etc, då folk känner att det inte finns någon mening med deras liv. Förr blev jag arg på ateister och deras resonemang. Nu tänker jag mer att de får skylla sig själva. De har själva gjort valet att inte tro på något annat än vetenskapen och att allt bara är fysik och kemi. Det är verkligen inte mitt problem och jag är glad att jag inte är som dem.
    Ändå visar många internationella undersökningar att svenskar mår bra, vi ligger högre upp i måendet än många länder där religionen är dominerande.
    Jag har inga problem med de existentiella frågorna, trots min avsaknad på att tro på en Gud och jag är absolut inte ensam om det.
    Självklart respekterar jag de som har en tro, men jag är ganska säker på att de inte mår bättre eller sämre än de som har en tro.

    Det finns många, väldigt många som är uppvuxna i religiösa församlingar som mår riktigt dåligt.
  • sextiotalist
    Anonym (Intebara..) skrev 2017-02-26 15:59:18 följande:

    Det tragiska är att det inte bara är ironi och satir, även om TS inlägg är gravt överdrivet. Reagerade speciellt på det där med att svenska killar är så fina i förhållandena men så fort polarna kommer och knackar på dörren så vänder de som på en hand och då "kan det kvitta med kärringen ho får stanna hemma". Svenska killar är ofta väldigt kameleontiska på det viset. Samma kille som kan vara hur fin och go som helst när man är ensam med honom kan förvandlas till värsta manschauvinisten i grabbgänget. Tål inte riktigt det där.


    Jag har väninnor som kommer från andra kulturer, den persiska och den arabiska kulturen, deras pappor har bett sina döttrar att välja en svensk man, för den dubbelmoral som de papporna mött från sin egen kultur är inget som de vill att deras döttrar ska leva med.
    Ja, de har valt svenska män.
  • sextiotalist
    Anonym (förlåt mig för fan!) skrev 2017-03-03 00:39:47 följande:

    Det där tror jag knappt på.

    Varför just välja en "svensk man"... vill man inte ha dubbelmoral så är nog en svensk man inte mycket att hänga i julgranen..


    Varför inte då. Jag känner flera män som har utländsk härkomst, som inte alls har något till övers för sina forna landsmän.

    Den bilden du målar upp av den svenska mannen är inget som jag känner igen alls. Men som en annan skrev, det är nog ditt umgänge som är problemet, byt umgänge så ska du se att du möter svenskar som är helt annorlunda.


  • sextiotalist
    Anonym (förlåt mig för fan!) skrev 2017-07-01 14:49:52 följande:

    Sverige är ett kallt land helt enkelt. På alla sätt. Ni har inte mycket att jämföra med och därför finner ni det jag skriver hemskt och orättvist.


    Funderar.

    Eftersom jag har en helt annan upplevelse av det land jag lever i så kanske det beror på dig och dina val av vänner och bekanta.

    Jag träffar väldigt mycket intressant folk när jag reser. Svenska personer som berättar mycket och som man har väldigt trevliga samtal med.

    Jag vet inte så många som skryter med fina bilar. Varken på sociala medier eller i det verkliga livet och många av mina vänner har så bra ekonomi så de, om de verkligen ville, skulle utan problem köpa bilar i den högre prisklassen.

    Avundsjuka, i bemärkelsen missunnsamhet, nej.

    Däremot är jag uppvuxen med att middag äter man hemma och det är vanligast i min omgivning. Men så äter de flesta ungefär samma tider så det har fallit sig naturligt.

    Jag kanske har tur att omge mig med trevliga och sympatiska människor eller så får de eventuellt negativa personer runt mig ingen uppmärksamhet av mig, deras beteende bekommer mig inte.

    Jag älskar mitt land, trivs med mina medmänniskor, upplever att jag möts positivt, expediter är trevliga, ett småleende när man flyttar för att andra ska få plats på bussen eller t-banan.
  • sextiotalist
    Anonym (förlåt mig för fan!) skrev 2017-07-01 17:06:09 följande:

    Förlåt detta var kanske inte rätt, att starta en tråd och tro att svenskar ska förstå. Jag kanske ska fortsätta ha dessa diskussioner med andra utländska som ALLA förstår exakt vad man syftar på.

    Här sitter jag och förklarar och det är som att förklara för en apa att den är ful. Den fattar ingenting. Frågorna blir många och svåra att förklara.

    "Alla andra apor ser ju ut så?"

    OkI

    "Vadå ful?"

    "Visa mig en apa som är snyggare än mig?"

    "Packa och dra till ett land där aporna är snyggare då!"

    Osv...

    Det är med andra ord svårt att förklara för en svensk (som bara kan svenskheten och som växt upp på ett sätt och det är liksom dess verklighet för alla andra är likadana) hur de är annorlunda och med otroligt många dåliga egenskaper.

    Ni må tycka att ni umgås med fina människor, att det jag säger är konstigt men ni är SJÄLVA i den bubblan och ser alltså inte era egenheter. För ni är såna själva och ni har denna värld som enda verkligheten och det enda sanna.

    Ta en människa som lever i savannen. Det är HANS verklighet och han vet inte varför det är konstigt att springa runt halvnaken med ett spjut i handen. För oss funkar inte hans verklighet med VÅR verklighet. Det blir udda!

    Och det är detta " udda"jag pratar om. Våra olikheter som jag varje dag ser. Jag tog upp de saker som irriterar mig så förjävligt och jag ville diskutera kärnan till det.

    Många utländska nickar igenkännande när man diskuterar såna saker. Många skrattar och säger tex "men har ni sett hur det blir vid konflikter, de stoppar huvudet i sanden och önskar försvunna". Haha..

    Detta var ett exempel ur tusen till.

    Svenskar är speciella för oss som ser det från perspektiv. Ni kan nog omöjligtvis göra det då ni inte vet bättre?


    Åh, jag har många kollegor med utländsk bakgrund, Palestina, forna Jugoslavien, Syrien, Iran, Irak. Min sambos mamma är från Österrike. Jag roade mig med att läsa upp din trådstart på lunchen och de undrade om det var en Sverigedemokrat som ville vända svenskar mot invandrare eller om det var en bitter person som vantrivs med livet.

    Men varför väljer man att bo kvar i ett land som man vantrivs med. Du har ju hela EU att välja på.

    Det måste vara fruktansvärt att vara så ung och så bitter.

    Och vet du, jag och många andra svenskar är stolta över att vara svenskar, vi gillar vårt land, vi trivs med oss själva och kommer inte att ändra oss för att en bitter ung kvinna kräks över oss.
  • sextiotalist
    Anonym (förlåt mig för fan!) skrev 2017-07-01 18:05:49 följande:

    Om du nu på riktigt är utländsk så måste jag gratulera dig till att du är en av få (den enda) som inte förstår min tråd. Är du möjligtvis dansk? Norsk?

    Jag pratar inte om att alla mina landsmän talar för samma sak. Jag pratar om OLIKA utlänningar från OLIKA länder som känner igen dessa saker. Som vet EXAKT vad det talas om när dessa saker kommer upp.

    Jag pratar om människor som kommer från Polen, Iran, Chile, Libanon, Litauen, Australien, Spanien, Syrien, Italien, Irak mm. Det är en ganska blandad skara av samma åsikt.

    Jag satt på ett seminarium för längesen och där kom svenskheten upp på lite skämt. Föreläsaren ställde en fråga. Jag och en från Chile kunde i detalj berätta om saker som var väldigt "svenska". De andra skrattade och höll med. Svenskarna (många av dom, inte alla) skämtade också och menade på olika orsaker till vissa beteenden. Diskussionen var så varm och humoristisk och det var lärorikt.

    Frågan var: Du ska åka buss. Du kliver in och en enda person sitter på bussen. Var sätter du dig?


    Åh, det är därför så många inte vill flytta tillbaka till Chile. Även om de troligen skulle få det bättre ekonomiskt där. Min chilenska väninna tycker det är så skönt att komma hem till Sverige. Hon upplever sitt forna hemland som statusfixerat, kvinnofientligt och lite småfalskt.
  • sextiotalist
    oanonym skrev 2017-07-01 20:26:31 följande:

    Du blir inte mordhotad. Folk kommer att skratta.


    Vad hette han som slogs mot väderkvarnarna. Don Quijote var det väl.

    Tufft för ts. Hon viftar med sina svärd och det enda som händer är att först försöker folk trevligt förklara att hon kanske haft oturen att träffa otrevliga människor.

    Nu klappar vi henne på huvudet.

    Ts, du är så bitter och arg så du försöker med än det ena och än det andra. Du är ju den som besitter de egenskaper som du tillskriver en hel nations invånare.

    Hade du varit till freds med ditt liv och dina val, så hade andra personers liv inte påverkat dig så mycket.

    En nöjd och lycklig person skriver inga sådana trådstarter som du gör och än mindre far ut i inlägg efter inlägg.

    Nu ska jag mysa med min sambo som gör mig lycklig varje dag, sedan ska jag hämta sonen vid tåget.

    Vi är dessutom så ogästvänliga så nästa vecka ska hans bästa vän bo hos oss
  • sextiotalist
    Anonym (förlåt mig för fan!) skrev 2017-07-01 21:14:51 följande:

    Amen sluta försvara er och bara förklara istället !!!

    Säg (så som jag hörde under seminarier) tex: vi är kanske kyliga för vi har alltid bott långt ifrån varandra, förr i tiden kunde det gå dagar utan att man träffade på en jäkel. Och gjorde man det så var man lite passiv.

    Alltså argumentera mot varandra jag har rätt eller fel!

    Inte bara "nä vi är inte såna!" "Hejdå, gå hem!".

    Jag känner att jag slängde några smällkarameller här och folk bara hoppar, gapar och skriker.

    Möt mina tankar (även om de liknar påhopp) med logik och svar !! Jag vill ha intressanta svar !! Kom igen, först till kvarn vinner !! ;)


    Det jag har svarat är att jag, bland de jag träffat, inte känner igen din beskrivning. Jag har inga missunnsama personer i min omgivning, inga som visar fina fasader. Mina svenska vänner är generösa, vänliga och väldigt roliga att umgås med. Mina kollegor är omtänksamma, trevliga och ställer upp för varandra. På min arbetsplats är det vanligt med kramar.

    När jag rör mig ute på stan, så möter jag trevliga personer, trevliga expediter.

    Visst finns det sura och bittra, men de är så försvinnande få så de påverkar inte mitt liv.

    De allra flesta jag möter är svenskar och de med annat ursprung är likadana. Jag ser ingen skillnad på de som är etniskt svenskar och de med annan bakgrund, de är lika trevliga.

    Visst kan man skoja om egenskaper, men man ska göra det med hjärtat.

    Vet inte vad det är för seminarium du går på, där man driver med folk som har annan.bakgrund än en själv. Men det låter rätt rasistiskt (sambon hade somnat i soffan)
  • sextiotalist
    Anonym (förlåt mig för fan!) skrev 2017-07-02 10:27:05 följande:

    På hedersord. Så är det. När många har tyckt så, när jag har tyckt så och när jag levt i Sverige i 32 år så borde jag ändå ha fått kött på benen, så att säga...

    Men min slutsats är att en tredjedel tycker att jag har alldeles fel men vill inte förklara hur och varför.

    En tredjedel tycker att jag bara är ett troll/borde packa/eller bara säger nåt random i ren känsloaffekt.

    En tredjedel (sista delen) har förstått min poäng, hållit med och haft lite självdistans och faktiskt varit intresserade eller fört något intressant till tråden.

    Kan inte fler säga nåt spännande/intressant? Även om ni inte håller med ?


    Dina upplevelser är självklart dina, men du kan, precis som vi andra, inte säga att dina upplevelser är alla andras.

    Känner du till karikatyrer? Det är ju teckningar där man framställer drag väldigt groteska. Karikatyrer, till skillnad från nidbilder, ritas med humor och hjärta.

    Det du gör, är att göra en nidbild av dina landsmän.

    Jag skriver landsmän, för det är väldigt många, som du troligen upplever som etniskt svenskar, kan ha utlandsfödda föräldrar. Skulle du träffa min sambo, så skulle du aldrig gissa att hans mamma är från Österrike.

    En annan bekant, som ser väldigt svensk ut har sina rötter i Grekland. Min chilenska kollega ser inte chilensk ut alls.

    Dvs den du kanske bittert muttrar över svenskt beteende är kanske född i ett annat land, draget du irriterar dig över är kanske ett släktdrag.

    En annan intressant aspekt. Har du bott i ett annat land?

    Jag har vänner som bott i andra länder, länder som de älskat att turista i, men upplevt ett helt annat land som invandrare än som turist.
  • sextiotalist
    Anonym (??) skrev 2019-03-19 10:15:07 följande:

    Hur vanligt är det att tjejerna är intresserade av att ha svenska pojkvänner 
    troligen de allra flesta är det.
Svar på tråden Vad fan är det för fel på svenska folket??