Livrädd att få en flicka?

Det där är än så länge bara drömmar. Nu hoppas jag verkligen inte att du ska ha svårt att bli gravid, men om man kämpar med det i några år så är det få som ens funderar över könet - det är ett barn man vill ha.

Finns ju annars olika hemma-metoder som sägs öka chansen för det ena könet. Om man vill ha en flicka ska man äta sura saker (det tycker inte pojkspermierna on) och ha sex strax innan ägglossning, t.ex.

Sedan kan man betala 50-60000 för IVF utomlands och välja kön. Det är bara moralen som sätter stopp.

Dessa tankar kommer att gå över när du är mogen att vara mamma.

Tycker inte du ska skaffa barn så länge du resonerar så.

Jag tänkte faktiskt lite liknande måste jag erkänna. Hade sett massa filmer och sånt med storebror/lillasyster där de verkade ha så fin relation. Jag är också storasyster till en lillasyster.

Var också väldigt ung när jag fick första barnet (är mkt äldre nu). Det blev precis som jag hoppats dvs första blev pojke och andra flicka... men pojken fick ett funktionshinder som gör att han alltid kommer vara efter i utvecklingen och lillasyster kommer förmodligen att gå om. Så jag fick min dröm men ändå inte.

Man vet liksom aldrig vad som händer. Det är en del av att skaffa barn. Det kan bli vad som helst. Du kan få en sjuk pojke eller trillingflickor eller en pojke som sedan inser att han egentligen är en flicka eller vad som. Man får försöka se det fina i det man får.

På samma sätt hade jag fantasier när jag var liten om vad min blivande pojkvän skulle heta. Tänkte att vissa namn kunde jag inte acceptera/säga för de var så fula så såna killar kunde jag inte bli ihop med. Men man inser ju sedan att det spelar ingen roll :P

Okej, innan du skaffar barn se till att du är ekonomiskt stabil och har ett jobb du trivs med. Lev lite och se världen. Vill inte vara taskig men du låter väldigt omogen. Du kan inte dra slutsatser att alla systrar är dåliga och alla storebröder är fantastiska enbart utifrån din familj. Växte själv upp med två storasystrar och vi bråkade och älskade varandra om vartannat. Idag är vi otroligt nära och jag skulle inte byta bort dem för allt i världen. Jag behöver inte skyddas av killar för att jag är tjej och varför ska du lägga den bördan på en liten kille att han måste skydda sin syster? Det är verkligen inte rättvist mot någon av dem. Dessutom sänker det ju en liten tjejs självförtroende om hon hela tiden får höra att hon inte klarar sig själv. Det kan även sänka hennes bror om han inte tror att han klarar av att beskydda henne. Självklart får man ha preferenser men du kan ju inte göra något åt vilket kön barnet får så du bör fundera på varför du resonerar som du gör. Prata med andra människor hur de upplever sina syskon. Min bästis har en storebror och deras relation är minst sagt frostig.

Omogen? Skrattar lite. Tror majoriteten av föräldrar hoppas eller tror på ett kön när den ligger i magen, men älskar barnet oavsett när den kommer upp på bröstet?
Jag vet själv att vara storasyster är lika bra, duh, är en och har världens bästa förhållande till mina småsyskon.

Detta är min dröm och undrade om det var något annan som också kände ångest för samma rädsla som jag. Och det fanns det och tack till dig som svarade <3 <3 (din pojke är säkert världens finaste storebror även om något gick lite fel) <3

Jag är äldst (är kvinna), har också en lillasyster och en lillebror.

Jag var, som barn, också avundsjuk på de med äldre bröder och när jag väntade första barnet hade jag gärna tagit en kille.

Nu blev det en tjej, sen två pojkar och sen en till tjej på slutet.

Jag vet ju inte hur det hade varit att ha killarna först men jag måste säga att det har varit jättebra för sönerna att ha en storasyster. Inget snack om att tjejer kan man inte leka med, storasyster är ju den som fått hitta på allt roligt först så har de skött sig har de fått vara med. Annars inte. Hon å sin sida kan numera hänga på brorsorna och deras kompisar i vissa aktiviteter. Typ minecraft spelar hon gärna med brorsorna och deras kompisar. Men det har ju delvis att göra med att de är rätt nära i ålder. Annars hade det kanske varit annorlunda.

Det jag aktivt varit noga med är att inte alltid be om hjälp av äldsta. Det är klart att hon varit den som kanske kunnat springa in och hämta en glömd handväska när jag hjälper ett småsyskon först, för att hon var äldst. Men i takt med att bröderna, och senare även lillasyster växt så har jag aktivt försökt att dela på mina önskemål om små tjänster så att äldsta inte blir syskonens passupp. Så att inte sönerna ska tro att syrran fixar allt.

Vi storasystrar klarar allt! Det vet jag, känner igen mig mycket med saker som din dotter gör! :)

Har två väninnor som tänkte likadant.De slutade att båda fick enbart söner.Så va inte orolig.

Connie07, Gud vad skönt och höra!

Både jag och min fästman är äldst i våra syskonskaror och bådas lillasyskon är av motsatt kön till oss. Kan säga att jag och min fästman har mer gemensamt med varandra än med våra småsyskon och detsamma för våra småsyskon. Så det har nog mer med plats i syskonskaran och personlighet att göra än könet.

Om något så har troligen jag som storasyster varit mer beskyddande över min lillebror än vad min fästman har varit över sin lillasyster...

Haha, jag tänkte också som du. Jag har en storasyster och ville alltid ha en storebror när jag var liten. Ville ha en pojke först och sen en flicka. Och det fick jag.

Nu klagar min lilla flicka på att hon har "världens värsta bror" och önskar sig hett en storasyster för de är såklart mycket bättre och snällare :D Och storebror tycker att lillasyster är allmänt pestig för det mesta. Beskyddande? Nja, inte direkt...

Själv har jag mognat och insett att barnen man får är egna personer. De är inte till för mig att klä på och leka dockskåp med. De har sina egna liv och önskningar och personligheter. Syskonkärleken kommer och går i perioder och det är inte alls säkert att en viss syskonkonstellation blir som du har tänkt dig. 

Få de barn du får och älska dem som individer, det är faktiskt det enda som är vettigt i det här sammanhanget. 

Du är väldigt ung och då är det inte konstigt att man har starka uppfattningar om allt möjligt, det kommer gå över. Om några år kommer du själv skratta åt att du tänkte som du gjorde. Visst önskar sig en del föräldrar ett visst kön, för dig handlar det mer om VARFÖR du vill ha en pojke inte att du helst hade velat ha en pojke.

Jag tänker att vara beskyddande mot sina syskon är en uppfostringsfråga. När jag var liten var det generellt så att de svenska barnen fullständigt struntade i yngre syskon medan invandrarbarnen mer eller mindre inte hade något annat val än att ta hand om de yngre syskonen. Något mellanting är väl att föredra.