Fällde min 3-åring

Jag hade definitivt sagt ifrån om hon sparkar eller slagit mitt barn. Ringt både polis och socialtjänst samt talat om för pappan att jag inte lämnar barnen hos dem förrän hon försvunnit därifrån typ. Händer det igen är det nog lättare att agera också. Jag förstår att jag låter som världens sämsta mamma men jag blev så chockad. Tänkte att jag måste sett fel och att hon skulle be om ursäkt men ingenting.

Vad jag förstått är det svårt att ta upp detta med pappan, men kan du prata med styvmamman?

Jag tycker du borde prata med styvmamman eller pappan och fråga hur hon tänkte.

Antingen så fällde hon barnet med flit, eller så kanske hon tänkte hålla upp sitt ben som en mur för att hindra barnet från att komma förbi med skorna på, men så gick det så fort och hon råkade av misstag fälla barnet och skämdes/chockades (?) så mycket efteråt att hon inte tänkte på/kunde med att be barnet om ursäkt där och då.

Jag tycker att du borde reagerat och markerat direkt. Inget överdrivet men just för att stötta din dotter och din känsla att detta var fel. Genom att du inte reagerade sanktionerade du för dottern och sonen att du ocskå tyckte detta var okej beteende.

Det du kan göra nu är att du pratar med styvmamman, lugnt och sansat och hör hur hon ser på det som hände. Kanske ångrar hon sig också? Kanske var det inte hennes mening att fälla dottern utan bara stoppa henne med foten men effekten blev fel... I vilket fall som helst tycker jag du ska ta upp att du gått och tänkt på detta och haft ångest över det, osv.

Nu har det gått en tid och är över för dottern så där skulle jag nog inte ta upp det mer just nu om hon själv inte verkar vara påverkad av det.

Jag tyckte det var rätt komiskt faktiskt. Lägga krokben, jag hade liksom glömt företeelsen. Att kalla det misshandel tycker jag bara är löjligt. Barnet kom nog ihåg händelsen i ungefär 10 sekunder. Ang din egen reaktion tycker jag inte det finns "rätt" eller "fel" men att inte reagera alls tycker jag faktiskt blev ganska bra i detta läge ändå. Det skedde i deras hem, du ställde inte till med något bråk, och barnen var glada när ni gick.

Helt oacceptabelt i mitt tycke. Och den som kan förmå sig att göra så mot ett barn kan nog säkert tänka sig att göra något värre också. Jag hade slagit ner mycket hårt på en sådan sak - om jag hunnit agera före mina barns pappa. 

Nej, det är absolut inte OK!
Hon kanske agerade på impuls men då borde hon ha förstått sitt misstag i samma stund som barnet föll.
Återigen...nej, det är absolut inte ok!!

Men barnet hade ju kunnat skada sig, slå i tänderna eller näsan eller slå huvudet mot något. Hade det varit komiskt också? Har du egna barn som du skulle tycka det var okej att någon fällde till golvet med risk för att det skadar sig? Vid vilken ålder är det okej att fälla ett litet barn på det sättet? En 1 eller 2 åring har ju ännu större risk att inte kunna ta emot fallet ordentligt. Om barnet hade slagit i huvudet och behövt sys, hade det fortfarande varit roligt? Om det hände några veckor i rad och barnet behövde sys flera gånger eller kanske slog ut en tand, det hade ju varit ännu roligare då eller?

Ja om barnet hade slagit sig eller börjat gråta så hade det inte varit komiskt och då hade jag verkligen blivit arg på styvmamman, såvida hon inte själv genast börjat trösta barnet. Slagit i huvudet och behövt sys, då har vi kommit så långt från vad som faktiskt hände att vad jag tycker om det är irrelevant...

Men barnet gick ju in med skor på och lyssnade inte. Att lägga krokben var ju en rätt kreativ lösning då. :) Nej förlåt, jag är barnslig jag vet. Men det såg så kul ut i min hjärna.

Jag hade blivit galen! Hon hade ju kunnat slå ut framtänderna eller nåt?!

Ingen skulle väl med flit putta omkull ett litet barn och detta är ju exakt samma sak?