Min pojkvän har hiv, tänk om jag med har det?

Oavsett om du har det eller inte så är det inte din sak att berätta för dina föräldrar om din pojkväns sjukdomar. Vill han att de skall veta kan du självklart säga något, men annars får du nog lära dig att leva med att inte berätta allt.

Om du är smittad så kan det vara orsaken till att du varit sjuk så ofta och haft dåligt immunförsvar.

Det skulle innebära att när du får bra mediciner så börjar du må bättre och är mer sällan sjuk än du varit de senaste åren.

Både du, om du är smittad, och din pojkvän har stora möjligheter att må bättre med behandling.

Oroa dig inte för mycket, det hade varit betydlgt värre om en av er hade fått en cancerdiagnos.

Om du va hos läkaren med honom, varför bad du inte om ett test direkt? Eller att inte läkare fråga om du vill göra testet.

Det är inte ditt eget fel!

Hur och av vem blev pojkvännen smittad av?

Vilka symtom har pojkvännen? 

Hej TS! 

Det måste vara en otrolig chock att din pojkvän har HIV och mår dåligt och att du riskerar att också ha det. Jag har en bekant som lever med HIV och som medicinerar och som lever som vem som helst. 

Ett par tips som jag kan ge till både dig och din partner:
- vid sjukvårdsbesök, be att få information skriftligt och/eller fråga om ni får spela in.
- om ni väljer att berätta för närstående, fråga sjukvårdspersonal om det är okej att kontaktas av närstående, så behöver inte ni vara mellanhänder för alla frågor
- det finns flera föreningar för personer som lever med HIV. Exempelvis finns positiva förningen i flera städer och hiv-Sverige. Nu när allt känns chockartat och uppochned kan det vara mycket värt att träffa personer i liknande siutationer. Det är helt ok att vara med bara en gång och lyssna eller engagera sig med all sin kraft, och allt där emellan. 

Massor av omtanke och kärlek!

Varför är du så intresserad av hur folk blev smittade?

Om du bor i Stockholm eller däromkring, har du möjlighet att få snabbtest redan idag, vilket jag skulle förorda till att börja med, för din egen skull. Även om beskedet absolut inte är det man vill ha, är det nånstans ändå bättre att "veta", och det oavsett vilken diagnos man har - tycker jag.

Sen precis som andra redan sagt, leva med Hiv idag, är inte konstigare än Diabetes. Ja, det är en kronisk sjukdom, men dessbättre, i absoluta majoriteten går den att behandla. Sen ev. andra tycker om det eller inte, ja, det är faktiskt deras problem - inte ditt, inte din PV:s. Det viktigare är att ta reda på hur du kan ge dig själv absolut bästa vård och förutsättningar, för att få ett fortsatt så bra liv som möjligt.

Även OM du skulle visa dig smittat, skulla jag i den sitsen ta det lungt med att berätta för familjen, om nu redan nu har "shaky" relation. Då är det viktigare att ni fokuserar på att ni ska gifta er - då är det både viktigare och vettigare, än att börja redovisa ev. diagnoser. Faktiskt har ingen annan "rätten" att få veta det, om du själv inte vill berätta det. Och i ett läge med trassliga relationer, kan det vara ett effektivt sätt att lägga ved på brasan.

Däremot undrar jag, hur vet ni att det är just 6 år sen han blev smittad? 6 år är ändå ganska lång tid, några symptom borde ha börjat uppenbara sig innan... Vad var det som avgjorde att han gick och testade sig just nu?

TS, jag förstår att allting känns upp/ned just nu, men allting KOMMER att ordna sig, oavsett vad beskedet för dig kommer bli. Ska man nu få en kronisk diagnos, är det bättre att få en som är behandlingsbar än någon som du inte kan göra något åt. Och det är det viktiga att tänka på just nu. Sen vad resten av omvärlden tänker, ja... Skulle man ta hänsyn till det i varje skeende i livet skulle livet bli outhärdligt, för det är ALLTID nån som tycker nått om nått. Det måste man skjuta undan, för det är inte det viktiga för dig.

Stora styrke kramar!!

Vad bra att du känner så! Jag vet att folk har hemska fördomar om hiv-smittade, jag har varit engagerad i RFSU, RFSL och Noaks ark. Mitt tips är att besöka noaks arks hemsida. De har lokalföreningar där en kan få hjälp att hantera sin hivdiagnos (även om du nu inte är smittad så är det ju aktuellt för din pojkvän). www.noaksark.org/

Jag beklagar verkligen, ts! Jag hoppas att ni har något stöd från er omgivning och tänk på att bara för att din pojkvän är sjukare så måste du också få bli omhändertagen och inte bara omhänderta. Lycka till med allt!

hur fick du reda på det? hur kunde det gå så fort?

blev han smittad på ett ligg? hur fick denna reda på det?

På vilket sätt har han varit sjuk din pojkvän?

Hej,
vilken chock, jag beklagar verkligen. En bekant till mig var smittad över 10 år ovetande, innan hen fick symptom alls. Hens partner blev inte smittad trots många år tillsammans. 
Mitt råd till dig i början är att ta det kallt. Vänta med att informera "alla viktiga" tills ni landat och fått det praktiska klart för er. Blir det väldigt många läkarbesök i början, kan det vara bra att prata med sin chef (inga detaljer om man inte vill), men får att få lite flexibilitet kring arbetstider. Många arbetsplatser erbjuder företagshälsovård där man kan få samtalsstöd. 

Man kan leva mycket bra med HIV (faktum är att på bromsmedicin så är smittrisken lägre än för vanlig herpes!). Det kommer sannolikt påverka ditt liv i liten utsträckning. Bättre då att ligga lite lågt och undvika ev stigma som ändå kan finnas bland bekanta och arbetskollegor.

Ta hand om er!