Hur förställer sig egentligen en djävulsdyrkare satan och helvetet?
Vad jag har förstått. Så har traditionellt religiösa inom såväl kristendomen, islam och judendomen. Inget emot att träffa sin herre dvs. Gud. Och därmed leva i ett paradis.
Men hur är det med djävulsdyrkare? Tycker de verkligen att det skulle vara lika trevligt att träffa satan eller djävulen och vara med han i helvetet?
Hur förställer sig egentligen en djävulsdyrkare satan och helvetet?
Är satan och helvetet verkligen någon de ser fram emot att träffa och vara med om lika mycket som de traditionellt religiösa vill uppleva paradiset med sin Gud?
Utan att själv vara troende på något sätt. Så tycker emellertid jag. Att det är först när man kan tänka sig vara med sin herre i dess rätta element. Som man kan kalla sig troende. Eller är det frågan om något annat hos djävulsdyrkare?
Är det rent av så att djävulsdyrkares tro handlar om något annat t ex ett sätt att sätta sig upp mot något man tycker är fel í samhället?
Men kan man då verkligen kalla sig religiöst troende i den bemärkelsen som nu t ex troende kristna, muslimer eller judar är?