För ung för att hjälpa till?

Mina har hjälpt till sedan småbarnsåldern, efter förmåga. Treåringen gör väl sånt som att ställa upp skor i skostället eller spruta med såpaflaskan när jag torkar skåp och möbler. Nioåringen städar i princip sitt rum helt själv och brukar ta ansvar för dammsugningen. Vi har gjort en grej av att alla städar tillsammans, samtidigt. Ingen slipper undan - alla hjälps åt. Tror inte att det hade funkat alls lika bra att få med barnen om de hade haft varsitt ansvarsområde att sköta "nån gång under veckan".

Det är inte ditt ansvar att uppfostra någon annans barn!

Svårt när man inte är eniga kring regler och uppfostran. Jag skulle inte kräva att en 8-åring bäddar rent själv även om de klarar det.

Jag hade heller inte uppskattat att nån rev upp en säng jag  nyss bäddat, men nu vet du till nästa gång vilket lakan hon föredrar och då kommer problemet inte att uppstå igen.

Som 8åring kan man allt bädda rent i sin säng, med hjälp om så behövs.

Här hemma brukar 11åringen diska å snart 7åringen får torka. De bäddar rent i sina sängar. Kan även dammsuga hemmet, inte för att det kanske blir jätte bra så men hon gör det iaf å många gånger självmant! Rensar även kattlådan.

Så visst kan en 8åring allt hjälpa till

En 8-åring kan inte fixa sängen själv men med hjälp så. Det kan ju tom min 5-åring...

Öh jo, vill en 8-åring bädda själv så går det. Har man några procent lösningsorientation i sig så är det plättlätt.

Det kan däremot vara väldigt svårt om man aldrig har fått det visat för sig. Men efter en "hjälpomgång" är det fullt möjligt.

Förstår att du blev irriterad, men jag kan verkligen känna empati med och se saken ur barnets synvinkel också.

Nästan exakt samma sak hände mig som barn. Innan min pappa skaffade en ny partner hade han och jag handlat ett påslakanset som jag valt ut och som jag tyckte jättemycket om. Ett tag efter att den nya partnern hade flyttat in så hade hon bäddat min säng med ett annat påslakanset och jag tog jätteilla upp eftersom jag inte hade fått vara med och bestämma/välja över något som ändå var väldigt "privat" och personligt för mig eller vad man ska säga (det var mitt täcke i mitt rum som bara jag använder liksom), och dessutom tyckte jag inte att lakanen hon hade valt var alls lika fina eller passade min stil. Men jag tror inte att jag sa något till varken henne eller min pappa, för jag fattade ju att hon gjort det för att vara snäll och för att hon tyckte att mitt gamla lakan var slitet. Men det hade betytt jättemycket för mig om hon bara hade frågat mig innan om jag ville ha ett nytt lakan och i så fall vilket.

Nu till din fråga om ålder att byta påslakan: jag var nog ca 8-10 år när jag började byta påslakan helt själv. Ja, det går om man är finurlig. Jag gjorde så att jag tog tag i ena änden på täcket och kröp in i påslakanet och rättade till det innifrån innan jag var tillräckligt lång för att kunna göra det på det vanliga viset. Men om hon inte är van vid att göra det själv kanske det är smidigare att börja med att hon och en vuxen hjälps åt tillsammans?

Tilja, jag är fortfarande inte tillräckligt lång för den biten, med påslakanet, hahaha! Jag får skarva och skaka, men det går såklart.

Kan tillägga att jag som barn också valde vilka lakan jag ville ha när vi bäddade rent. Hade några olika favoriter som jag växlade mellan.

Jag har gjort allt själv sen det var fysiskt möjligt i princip. Var jag för kort för påslakanet fick ett syskon hjälpa.

Såklart en 8-åring kan det, men nu har pappan valt att sköta den biten. Du kan inte in och styra där.

Låt pappan sköta sin dotter om du stöter på sådan patrull. Däremot tycker jag att han gör henne en björntjänst att inte involvera henne. Jag vet att jag var på träningsläger som 15-åring och då hade vi en kille som aldrig hade bäddat. Det gjordes narr av honom ... då det var något självklart att kunna. Första steget är ju att träna ihop.

Jag bäddar åt mina barn för att jag vill det. Jag skulle bli irriterad om min nya partner ställde krav på barnen att de skulle bädda själva utan att prata med mig först. Oavsett ålder.

För övrigt så är förstaklassare rätt små enligt min mening och jag tycker de ska få vara det:).

Sen undrar jag varför du har så stort behov av att hans barn ska hjälpa till? Det är ju inte så att du har barn i samma ålder så att det blir orättvist direkt.

Håller med honom. Aven som vuxen är det ju irriterande att få på.

Nej jag tycker inte en åttaåring ska behöva bädda själv. Min sätter på örngottet själv och jag tar påslakanet. Hon skulle säkert kunna få på påslakanet också men det får vänta några år innan det blir hennes uppgift att göra det.

Nej, här bäddar inte 8-åringar rent själva. Känns onödigt tjorvigt, tycker jag. Dammsuga, dammtorka, vattna blommor, sortera tvätt, plocka i o ur diskmaskin... Finns så mycket annat, fysiskt enklare, saker de kan hjälpa till med.

Mina barn är 8 och 12 och ser ingen anledning till att de ska bädda rent. De ska hålla Ordning på sina saker och läsa sina läxor.

Det tycker jag är bra krav att ställa på barn, hålla reda på sina saker och läsa sina läxor. Sen blir jag glad när de hjälper till med annat mest för att det är trevligt med sällskap när jag städar, lagar mat, dukar mm men det är inget krav. Jag hade inte heller så mycket krav på mig som liten gällande hushållet. Däremot var mina föräldrar noga med att jag var snäll mot vänner, passade tider, höll det jag lovade, gjorde mina läxor, tackade för maten mm. Resten lärde jag mig på något sätt ändå:).

Exakt samma. Att vara en bra kompis är ett krav jag har. Att vara ärlig och bussig också mycket viktigt. Men det är kart ibland vill de hjälpa och då är det trevligt.