För oss som försöker bli gravida med första

Har en arbetskamrat som inte är gravid, hon klämde ur sig till mig idag att hon tycker jag är löjlig som inte vill dricka på en tjejkväll vi ska på nästa helg med några tjejer från jobbet. Hon menar på att jag inte ska avstå från alkohol bara för att jag vill bli gravid. Hennes ord var: "du kan ju inte leva ditt liv i tro att du ska bli gravid och avstå från alkohol bara för det." Typ. Alltså blev både arg och ledsen. Festen är precis dagarna innan min BIM också. Så jag kan ju kanske inte se om jag är gravid då heller ! Hon tycker att jag ska dricka ändå annars är jag löjlig. Liksom wtf är det för fel på folk???

Det blev mens istället!

Hon blev säkert besviken bara för att vi båda två är rätt duktiga på att parta när vi väl pratar tillsammans. Men ändå, så sjukt onödig sak att säga. Och sen ba: "och det står jag för" okej kul för dig att du står för det du säger men det betyder inte att du måste säga det?

Visst att man kanske inte är på samma plan i livet, men man måste ju ändå kunna respektera andras längtan och viljan? Jag vet inte, vi kanske är uppfostrade olika helt enkelt. Jag kommer i alla fall avstå från alkohol den helgen.

Åå trist!! Ja tråkigt att det ska vara så förbaskat svårt! Jag har Bim på om tre eller fyra dagar. Hårda och tunga bröst, liiiite ömma (vad ja förstår kan man ibland inte röra brösten när man är grav). Uppblåst oxå. Men känns som att det är för att jag ska ha mens. Vill nog inte testa än med rädslan av att jag kommer bli besviken!!

Hoppar också in här!

Jag 24 och sambon 30 har aktivit försökt ett bra tag nu för att få vårat första gemensamma barn. Vi säger att vi är inne på försök 8 (egentligen är det 10). Han har ett sen tidigare och jag har varit gravid en gång tidigare (slutade dessvärre med abort).

Mensen började bli oregelbunden när vi började försöka och ännu har inga fel hittats. Flera månader av att kroppen betett sig konstigt och börjar tro att jag inte har någon ägglossning. Börjar bli riktigt tungt då alla våra vänner precis fått eller väntar barn. Har börjat undvika att umgås med gravida då jag liksom inte klarar av det.

Känns så elakt att man blir ledsen.. så svårt dehär.

Jag har försökt umgås med gravida men det går bara inte .. Typ ingen utom vi vet att vi försöker och när ens gravida vänner sitter och diskuterar att det tog såån tid att bli gravid (tog 4 månader för dom som försökte längst) så bara brister det. Och när något är fel på ens kropp blir det för mycket när man vet att man är orsaken.

Jag har så oregelbunden cykel (28-36 dagar) så jag vet inte helt 100. Inte fått något positivt äl test än heller (är på cykeldag 19), bara jobbiga mellanblödningar.

Joinar jag med. Första försöket på första barnet. Slutade med p-piller i julas, och nu har jag förbrukat en massa ägglossningsstickor för att se hur kroppen beter sig. Kissat som en dåre i en månad ungefär. So far Noll och ingenting, inga streck alls. Misstänker att kroppen inte kommit igång efter p-pillren än. Jag är 33, min kille 27. Mensen är som en klocka, så i början av maj kommer fröken röd om inte ett mirakel sker. Vi sexar varannan, var tredje dag. Imorgon säger min app att jag ska ha ägglossning, men stickorna håller inte med. Inte ens de svagaste av streck. Kissar och sexar på, så får vi se vad som händer. Lycka till alla!