För oss som försöker bli gravida med första

Hej!

Jag är 30 år och min sambo är 33 år och jag slutade med p-piller i somras efter 13 år.

Första tanken var att det kan ju ta ett tag innan kroppen är återställd, så blir det så blir det.

Har haft två regelbundna menstruationer sen dess och i förra månaden gjorde vi nåt slags försök att pricka ägglossning med hjälp av appen Flo. I måndags var jag fyra dagar sen och var övertygad om att jag var gravid. Gjorde ett test på tisdagen som var negativt, tänkte vänta nån vecka med att testa igen. På onsdagen och torsdagen fick jag en brun flytning och började fundera. Och i fredags, åtta dagar sen, så dök mensen upp men den har verkligen varit minimal mot vad den brukar.

Jag känner mig inte så särskilt stressad över detta ännu men mina tankar fastnar på en sak som jag undrar om fler funderar över.

Om det skulle gå bättre nån av de närmsta månaderna så blir beräknad födsel mitt i sommaren. Säkert jättemysigt men man har ju blivit uppskrämd av media att det inte finns nån personal på förlossningen i semestertider. Som förstagångsföderska vill man gärna slippa oroa sig för sånt.

Hur tänker ni andra, någon som gör uppehåll i barnverkstan p.g.a. detta?

Håller med! Går mer än gärna höggravid mitt i sommaren, bara jag får mitt älskade barn.

Tack, håller tummarna för er med! :)

Det är verkligen så skönt att man kan få den här hjälpen som du säger. Och ibland krävs det inte mycket hjälp för att lyckas.

Förstår att du börjar bli orolig, men det kan även handla om tajming och tur. Har en vän som blivit gravid med hennes kille för flera år sen (hon gjorde abort då för de va alldeles för unga) och som nu försökt i över ett år utan att de har lyckats. De vet ju båda att det funkar men de har bara inte lyckats tajma in det.

Ja jag förstår det, jag har själv försökt sedan juli 2016 Innan jag blev gravid förra månaden som slutade i missfall. Så förstår precis hur du känner. Menade dock bara att det inte behöver betyda att nåt är fel då det är flera som går igenom samma sak men som ändå lyckats på naturlig väg ändå. Jag tror bara inte folk pratar om det på samma sätt. Vet flera som det tagit lång tid för men som ändå lyckats tillslut.

Men absolut, förstår din oro, då det kan vara en indikation att något inte är som det ska.

Vi är på fjärde försöket nu och jag känner mig inte stressad eller orolig på något vis, men jag dras med känslor jag inte kan komma över.

Min bästa kompis driver mig till vansinne. När jag berättade att vi bestämt oss för att börja försöka så berättade hon i sin tur att de precis börjat försöka med andra barnet. Deras första tog fem försök och så blev hon gravid på andra försöket nu, och nu får jag höra massor om hur det är normalt att det tar tid (som om 4-5 månader är någon tid att tala om), hur första blev till när hon slappnade av och att det bara är att ta det lugnt och tänka positivt...

Det är sån hon är och det har aldrig irriterat mig förut även om jag inte håller med om att man måste tänka positivt hela tiden, men nu... Jag är givetvis jätteglad för deras skull och längtar efter deras bebis, men. Äh, jag vet inte riktigt vart jag vill komma. Känner mig bara lite less idag. 

Haha precis, då skulle det inte vara några bekymmer! Om jag blir less på det kan jag inte ens föreställa mig hur det känns när man försökt så länge som ni har. Håller alla tummar för er!

Jag hatar också den meningen ?det är kanske ni två tillsammans som gör att ni inte kan få barn?.

Visst finns det par där man inte hittar någon anledning till att man inte blir gravid (vi kan ju vara de). Men att få en sån kommentar trycker ner en totalt. Som om vi skulle byta partner bara för vi inte kan få barn. Nej.....

Såg att du nu har bytt status från påbörja utredning till att du har fått konstaterad PCO.

Antar att de sätter in hormonbehandling? 

Det finns en tråd för sånna som oss (med PCO eller PCOS som hormonbehandlas) bara som tips alltså. Tredje kuren letrozol, någon som vill följas åt? heter den. Kanske kan vara nått för dig.

Två veckor sen.. först svaga positiva test följt av negativa. Ingen blödning.. idag mådde jag illa o testade mig, ej morgon urin utan eftermiddag och kväll. Tycker mig se streck igen men samtidigt rädd att jag blitt tokig.. bokat blodprov på tisdag med tanke på de negativa test jag haft.. ????

Hej jag är 26 min man är 33 år gammal.

Jag tog ut min p stav 10/11-2017 så har inte försökt så länge ännu men hoppas på att bli gravid ganska snart.

Jag tar folsyra tabletter märke eco bli gravid heter dom har jag för mig multivitamin ska tydligen vara bra med.

Har haft samlag 3ggr denna veckan för att få något så där tätt och försöka lite lagom. Jag hade min mens 24 okt och slutade 3 nov så får se hur lång tid det tar för mig.

Med att de tar längre tid och bli gravid för er kan vara att man tänker för mycket på att man vill bli gravid då blir de en stress moment för kroppen de hade ja första gången jag var gravid (gickt inte hela vägen)