Kan min son vara autistisk?
Hej!
jag vet inte om detta är rätt forum men jag börjar här.
jag har en 13-årig son som inte riktigt är som andra i sin ålder. Han har alltid varit lite speciell men jag har aldrig sett det som något negativt eller som något hinder <3 När han var liten, och fortfarande faktiskt, så lekte han mycket själv. Han fick inga syskon förrän när han var nio så jag tänkte nog mest att det var för att han var van vid att vara själv. På förskolan och senare i förskoleklass lekte han gärna lite vid sidan om de andra men han var aldrig utanför. Tvärtom så drogs de andra barnen till honom för att de tyckte han hade så intressanta lekar. Han lekte mest med traktorer och andra maskiner.
Han har en passion för vägkoner och om han hittar någon övergiven sådan vill han gärna ta hem den. Han letar på nätet och vill beställa hem. Planerar t o m rutter på semestern för att vi ska kunna åka till företag som han hittat på nätet för att hämta upp koner och slippa frakt. Han har några stycken och de leker han med hemma. Eller använder kanske jag ska säga. När vi ska göra något i trädgården så spärrar han av med dem. Jag har inte tyckt att detta varit så konstigt men till hösten börjar han sjuan och jag tänker att detta är ovanligt för barn i hans ålder??! Det är liksom inte ett vanligt intresse utan nästan en besatthet. Svårt att förklara.
I lågstadiet hade han tufft med att lära sig läsa. I fyran gjordes en utredning och det konstaterades att han har dyslexi. Han har sedan dess hjälp av dator och stödundervisning han har utvecklats mycket men han är fortfarande underkänd i svenska och engelska.
Han är även sängvätare och vi har fått hjälp av uroterapeut sen han gick på lågstadiet. Vi har testat larm, tabletter och laxerande pulver. Inget har hjälpt nämnvärt men nu verkar det som att det går åt rätt håll. Det är väl kiss i sängen 1-2 ggr per vecka.
Jag känner även att han har svårt att ta till sig när man ber honom att tala tystare t ex när de små barnen ska sova. Han tänker på det i tio sekunder och sen pratar han högt igen. Han skrattar ofta högt och utan att bry sig om folk runt omkring då han ser något som han tycker är roligt. Även om det är helt opassande i situationen man befinner sig i. Det kan vara något som händer något av de små barnen som han tycker ser roligt ut t ex att de ramlar och då kan han brista ut i gapskratt. Han verkar Mao har svårt med empati i vissa situationer men samtidigt kan han vara väldigt empatisk i andra.
Han har inga problem med närhet iaf inte inom familjen och han är oftast glad och samarbetsvillig och är aldrig arg eller våldsam.
Jag vet inte vad jag ska göra. Han har ju ett fungerande liv som det är nu men jag är nervös inför högstadiet då det blir nya klasser. Är rädd att andra ser honom som udda och att han blir utsatt. Vill inte heller att han ska känna sig annorlunda på ett dåligt sätt. Hur förklarar man det för ett barn utan att det blir fel :,( Ska jag gå vidare och försöka få till en utredning?
Tar hemskt gärna emot råd från någon som känner igen sig.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-03-24 22:36
Tack för alla svar! Det känns rätt att reda ut det här inför högstadiet men jag antar att en utredning kan ta lite tid och att man förmodligen får vänta på den ett tag??
Jag har försökt att få tag på specialpedagogen som han träffar några ggr i veckan. Vill gärna höra vad hon tänker kring detta. Hon har ju träffat många barn i sitt yrkesverksamman liv. Vad som dock känns lite konstigt är att ingen från skolan lyft denna frågan. Eller någon av de två psykologer som utredde dyslexin, men jag är dåligt insatt i hur skolvärlden funkar...
Jag känner inte direkt att min sons begåvningsnivå är låg. Han har mkt god hörförståelse (och läsförståelse fast där behöver han mkt tid på sig) och han har inga problem med läxor och prov i t ex samhäll, geografi och historia. Matematiken klarar han också men även där behöver han lite tid på sig. I samtliga ämnen så tar det tid för honom att komma igång. Han vässar pennor, letar suddgummi och linjal och gud vet vad :)
Han har alltid haft det lite svårt motoriskt. Har aldrig varit ett barn som klättrat och hoppat.
När han var liten hade han någon sorts ticks att han höll upp handen vid ansiktet när han pratade. Som att han pratade till handen.
Han har alltid haft lättare med kontakten till vuxna än med barn i sin egen ålder och han var väldigt lillgammal när han var liten.
Det är svårt att beskriva honom men han är väldigt mogen i vissa situationer. Diskuterar politik och annat som många i hans ålder skiter i och i nästa stund så snöar han in på snöpinnar, lyktstolpar eller vägkoner.