• Anonym (SS)

    Bonusdottern trivs inte

    Känner ganska tydligt att bonusdottern hellre är hos sin mor än hos oss. Jag har nämnt till sambon att hon kanske kan vara mer hos sin mor och lite mindre hos oss. Vill bara att hon ska må bra men sambon vill inte va nån "helgfarsa" som han kallar det. Jag försöker så gott det går att göra saker men man orkar inte alla dagar man är inte mer än människa. Direkt hon kommer hit så pratar hon om mamma, fann några teckningar där hon skrivit hennes mors namn, mellannamn och efternamn helt maniskt flera gånger det är som om hon är besatt. Mamma är alltid mamma såklart men jag tycker det här ä läskigt nästan hur hon pratar om henne "jag tänker på mamma heeeela tiden kan inte tänka på något annat". Hon hinner bara komma till oss så ska hon ringa henne. Jag tycker det är såå svårt för jag får känsla att då vi bara tar en lugn dag här så vill hon till mamma " för där gör man bara roliga saker" Hur hade ni gjort? Kan tillägga att dottern är 6 år.

  • Svar på tråden Bonusdottern trivs inte
  • Anonym (Peter)
    Anonym (SS) skrev 2017-03-24 15:07:39 följande:
    Vad skulle va jobbigt för oss?
    Jag har svårt att se varför du annars föreslår att ett barn som behöver bygga upp relationen med pappa och lära sig lita på att han finns där ska träffa honom mycket mindre.
  • Anonym (Peter)
    Anonym (SS) skrev 2017-03-24 15:11:09 följande:
    Jag får säga mkt till honom vad som behöver göras osv. Det är jag som tar intiativ till bad, lekland och utevistelser m.m tyvärr
    Backa och låt honom vara vuxen. (Annars kommer det fortsätta så du alltid har huvudansvar för ert barn med...)
  • Anonym (Bonus)

    Det borde inte vara dig till last utan pappan. Du visste ju vilken slags förälder han var innan ni fick barn ihop, så du kan ju inte förvänta dig annat. Att vara så liten, ensambarn och byta boende varannan vecka är mig ganska jobbigt. Jag hade två bonusflickor på 3 och 4, och de var hos oss varje måndag och tisdag, samt varannan helg. På så sätt var de inte utan någon förälder längre än Mac fem dagar i stöten och det var enklare för alla att planera sitt liv med aktiviteter mm.

  • Anonym (SS)
    Anonym (Peter) skrev 2017-03-24 15:11:49 följande:
    Jag har svårt att se varför du annars föreslår att ett barn som behöver bygga upp relationen med pappa och lära sig lita på att han finns där ska träffa honom mycket mindre.
    Min tanke var bara under en period tills att vi samt han löst delar som hänger lösa så som boende och just nu jobb för hans del som är arbetslös. Men som du beskriver det så är det absolut bättre att hon får tid med sin far. Tycker han tyvärr inte tar vara på tiden med henne alla gånger...
  • Anonym (Peter)
    Anonym (SS) skrev 2017-03-24 15:14:37 följande:
    Min tanke var bara under en period tills att vi samt han löst delar som hänger lösa så som boende och just nu jobb för hans del som är arbetslös. Men som du beskriver det så är det absolut bättre att hon får tid med sin far. Tycker han tyvärr inte tar vara på tiden med henne alla gånger...
    Prata om det med honom när ni är lugna och utvilade.
    Att han tar ansvar för sitt första barn kommer göra att han får en bättre relation till ert gemensamma barn också.
  • Anonym (Tjejen)
    Anonym (Peter) skrev 2017-03-24 15:12:40 följande:

    Backa och låt honom vara vuxen. (Annars kommer det fortsätta så du alltid har huvudansvar för ert barn med...)


    Det är inte alltid bäst för barnet att vars 50% hos vardera. Barnet kanske mår bäst att bo hos mamman och att ha en mer fastare punkt. Så kan det vara. Då är det väl fint att man ser till så det får vara så.
  • Anonym (Peter)

    Hon har dessutom fått ett syskon ganska nyligen.
    Även när det gäller helsyskon kan storasyskonen reagera.
    Att bekräfta att ni "ersatt" henne och ha henne mindre kommer ju också straffa alla inblandade i längden, även hennes och lillasyskonets relation.

  • Anonym (SS)
    Anonym (Bonus) skrev 2017-03-24 15:13:40 följande:

    Det borde inte vara dig till last utan pappan. Du visste ju vilken slags förälder han var innan ni fick barn ihop, så du kan ju inte förvänta dig annat. Att vara så liten, ensambarn och byta boende varannan vecka är mig ganska jobbigt. Jag hade två bonusflickor på 3 och 4, och de var hos oss varje måndag och tisdag, samt varannan helg. På så sätt var de inte utan någon förälder längre än Mac fem dagar i stöten och det var enklare för alla att planera sitt liv med aktiviteter mm.


    Vi fick barn väldigt tidigt i vår relation så det är först nu det riktig träder fram tyvärr. Det är lätt att vara efterklok.
  • Anonym (Peter)
    Anonym (SS) skrev 2017-03-24 15:31:00 följande:
    Vi fick barn väldigt tidigt i vår relation så det är först nu det riktig träder fram tyvärr. Det är lätt att vara efterklok.
    Fast det fixar ni, bara du gör pappan medveten om att varken du eller mamman är enda föräldern!
  • Anonym (Närhet)
    Anonym (SS) skrev 2017-03-24 14:54:24 följande:

    Jag kom in i bilden för drygt 2 år sedan föräldrarna har varit separerade sedan drygt 3,5 år sedan. Jag tror hennes band är betydligt starkare till hennes mamma än hennes pappa. Jag upplever att hon tyr sig nästan mer till mig än till hennes far ganska ofta så jag vet inte vad det är. Jag har haft ett djupare prat med henne där jag förklarade min roll och att jag inte rår för att mamma och pappa inte bor i hop men att jag vill att hon och jag skall kunna göra roliga saker tillsammans och att hon skall må bra då hon är hos pappa. Upplevde ett tag att hon såg mig som någon slags rival gentemot hennes mor men det har lagt sig nu efter att vi pratade. Hon vill nästan alltid ringa hennes mamma men då hon är hos mamma ringer hon nästan aldrig sin pappa. Min sambo var aldrig hemma då hon var liten utan han gav bort sina dagar och jobbade istället sedan så när de separerade så rymde han iväg ett tag vilket innebar att hon träffade henne var 14 dag och befann sig på en annan ort däremellan. Väldigt rörigt tyvärr vi har ett gemensamt barn på 9 mån och jag har sagt det att han skall ta vara på tiden för det sätter sig redan i början.


    Ta detta i ett samtal med bio-mamman. Om det är henens trygghet och inte pappan så känns det märkligt att tvinga henne till något som hon inte mår bra utav. Jag vet att man säger att barn behöver bägge föräldrar och att en 6åring inte vet sitt eget bästa, men om det verkligen är så illa så låt henne vara mer hos mamman, men under kravet att hon pratar med pappa i telefon varje dag. Pappa måste ju också kunna acceptera om det är så att hans dotter inte mår bra.
Svar på tråden Bonusdottern trivs inte