Hur har du det med familjerelationerna egentligen? Och nu menar jag alltså med dina föräldrar, syskon, far- morföräldrar, eller andra som hör till din familj men som du inte längre bor tillsammans med.
Observera att omröstningen inte gäller utflugna barn, utan personer som hör till den familj man själv växte upp i.
Hmm.. Var finns "aldrig" ? Antar det hamnat mellan stolarna som alla som aldrig gör det som vanligt i detta samhälle.. Vi blir o förbli gruppen som "försvinner" på pappret inom de flesta instanser. Det är ju "onormalt" men man kanske inte växte upp i en "normal" familj eller så har man kanske förlorat dem på andra sätt. Antar dock de flesta utav oss är överrepresenterade på psyk med diagnoser som dom i denna kalla värld gör för att påvisa att man inte ärnormal om man inte förstör världen som alla andra.. lr bland tragisk sj-mords statestiken som man inte pratar om helt enkelt. Obs inget agg emot dig ts, d e ju som d är lixom .. Överallt.
SJälv träffar jag min familj 3-4 gånger per år (de bor 50 mil bort och kör helst inte så långt längre) och svärfamiljen kanske dubbelt så ofta, för de bor lite närmare. Egentligen är det väl ganska lagom ofta, men jag känner att storhelgerna blir låsta. Det vore kul att fira nyår eller påsk eller midsommar med vänner istället för familjen nån gång, men i och med att vi bor så långt ifrån varandra så förväntas det ju att det ska vara släktkalas då. Rätt OK ibland, men inte altid. Jag skulle hellre ha haft dem lite närmare så att man kunde umgås mer över en fika på stan, gemensam träningstid på Friskis eller nån onsdagmiddag då och då.