Genusfråga - ska man välja själv vilket kön man tillhör?

Alltså, det är så många delar i det här, som en del dessutom vaken vill eller kan förstå, Det är fysiska, psykiska, hormonella och genetiska komponenter som många bortser ifrån, inte tror på eller bara ifrågasätter för ifrågasättandets skull. Dessutom många faktorer som många som INTE är "del i det" tänker mycket svartvitt om (till exempel "Jag vill inte ha en transperson i mitt omklädningsrum, skiter i om det ser ut som rätt kön eller det finns privata bås, jag VILL INTE!") eller rentav försöker övernyansera och göra det krångligare än det är.

Jag vet, väldigt motsägelsefullt.

Steker pannkakor just nu, så har inte tid att utveckla eller resonera kring dina frågor, men återkommer.

Förvisso, men många vill ha enkla svar, gärna också som ligger i linje med deras nuvarande världsbild. Otillbörliga jänförelser ligger dessa också varmt om hjärtat, tillsynes.

Ursäkta. Jag skulle skriva ovidkommande, jag kom bara inte på vad det hette på svenska.

Men om organen, hormonerna och kromosomerna inte stämmer överens då?

Självklart. Har inte påstått något annat heller.

Nej, de är uppdelade mellan föräldrarna (som man tyvärr bara får ha två av). Du får inte mindre föräldradagar bara för att det råkar vara två mammor eller två pappor.

I princip, ja. Dock får partnern (oavsätt kön) till en nyförlöst kvinna ta ut 10 tfp-dagar, vilket jag tycker är orättvist, men det är en helt annan fråga.

Jag hade också tänkt svara på en massa saker från din TS, men känner att jag tappat tråden. En sak som jag dock vill säga är att det känns lite som att många, även du lite grann i TS, får det där med trans (paraplybegrepp) att vara något slags sociopolitiskt ställningstagande som man bestämmer sig för över en natt och som inte spelar större roll än om man ska äta kyckling eller torsk till middag, eller om man ska rösta på Gone with the Wind eller Ben-Hur som bästa filmen över 3 timmar från före 1970. Eller ens om man ska gå in på damernas eller herrarnas. Det är liksom lite FÖR enkelt att säga att man väljer något överhuvudtaget. Den här genusdebatten har lite paralleller med den gamla homodebatten. Ffa "motståndarna" påstår att transpersoner väljer. Men det är inte mer ett val än att välja sin sexualitet. Det finns och har framför allt funnits massor av männsikor som är ska vi säga "non-conformative" som, precis som homosexuella förr, kämpat hårt för att vara som alla andra, men inte kunnat, med samma utgång, och som precis som många homosexuella förr önskat att de kunde just det - välja.

Ok, rant over... Ungefär lika sammanhängade som en hög lösa stenkulor....

I sverige är det nog en trend att snacka om detta, ja. Däremot så har det stått X (dvs ingetdera) under "gender" i mitt andra pass i över 10 år. Där är det här i det närmaste en icke-fråga, de är helt ok med detta.

Jag vet att du vet att det inte är så lätt, men ibland är det svårt att inte ge sken av något, även om man inte menar det. Jag är rätt van vid och kanske lite "skadad" av diskussionen, jag har för den i många år nu, och även om alla inte menar samma saker med samma ord så är det lätt att ta till vad de flesta ändå menar och svara på det.

Jag tycker absolut att det är viktigt med diskussionen, den bör och behöver föras, och jag försöker göra det också. Jag är bara både van vid och ganska trött på att vissa tar till metoden "hålla-för-öronen-och-ropa-la-la-la-la" när de vi, som transpersoner, har att berätta om inte passar. Att ständigt bli ifrågasatta och till och med ifråntagna våra egna verkligheter och påklistrade andras, oinsattas, version av våra egna liv blir väldigt tröttsat efter 18 år. (Shit, insåg just att jag har hållit på med detta längre än jag varit vuxen =/) Inte sagt att DU gör allt detta, men det blir lite "vad-kommer-komma-nu-försvarsställning" ibland.Självklart får du fråga mig vad du vill. Jag personligen verkar under devisen "Fråga vad du vill, det finns inga dumma frågor, men jag är inte SKYLDIG att svara, även om jag gärna gör det".

Lite svårciterat, här (eller så är jag bara lat, ven vet =P) men, ska försöka svara på lite frågor. Förutsatt att jag inte svälter ihjäl under tiden..... fan vad jag är hungrig.....

Anywho....

Är du född med ett påtagligt fysiskt och/eller biologiskt kön eller med ett svår- eller odefinierbart kön? Ja och nej på båda frågorna. Om du klär av mig naken och tittar så kommer du säga "kvinna", men om du får ett blodprov kommer du säga "man" alternativt klia dig i huvudet beroende på vad du testar. Om du tar en scan kommer du säga "eh..... kvinna funkar, men den här kroppen kunde inte riktigt bestämma sig". Om du skulle titta på mig med kläder på så skulle du säga som Hugo: That is a beautiful person. Inte då sagt att jag är särskilt vacker.

Om ja på första alternativet, har du då genomgått sk könskorrigering?
Nej, och jag har inte heller något intresse av att göra det. Jag är inte transexuell, jag är gender fluid (trans-begreppet är lite luddigt ibland...... Jag är en transperson, men jag är inte transsexuell. Bgreppet är vidare än så. OT...)

Om du går på en anläggning med omklädningsrum och hygienutrymmen för damer respektive herrar, vilket av dem känner du dig mest hemma i?
Beror på vilken dag det är.

Hur tror du andra där betraktar dig som att tillhöra för kön när de ser dig mer eller mindre naken? Se första frågan.

Om du skulle idrotta i lag, känner du dig då mer hemma i pojklag eller flicklag? Igen, beror på vilken dag det är. Rent hypotetiskt, alltså, eftersom jag aldrig i helvete skulle utsätta mig själv för en lagsport.

Om det fanns könsneutrala omklädningsrum där du går och simmar, tränar el.dyl. som du nyttjar, känner du dig då bekväm att dela det med vuxna vars fysiska utseende tyder på motsatt kön till dig? Ja. Jag förutsätter dessutom att det i sånna omklädningsrum finns bås, precis som det gör i könskodade omklädningsrum, som man kan välja om man skulle känna sig obekväm.

Jag önskar inte så mycket mer än acceptans. Det räcker väldigt långt. Vad gäller köknstermer så tycker jag att det räcker med 3 på "officiell/myndighets"nivå, även om det kan behövas fler på "gräsrotsnivå" så att säga. Även om jag själv ogillar ordet "hen" så är väl det ok att ta till som tredje ord, varesig "hen" (personen) är könlös eller flerkönad eller bara helt jäkla obrydd =)

Det jag absolut INTE vill är att ta ifrån andra DERAS könsidentiteter eler ord, bara för att de råkar falla i den binära cis-normen. Det vore ju fullständigt barockt att kräva förståelse och acceptans av andra utan att själv visa prov på detsamma.

Jag vet inte om jag ska svara "Ja" på de här två frågorna, eller om jag ska hålla föredrag i biologi (obs, skämt.... mindre föredrag räcker nog). Vilket hade du tänkt dig?

Ja, förlåt. Det blev lite luddigt där.

Jag menar att jag personligen inte alls är obekväm med att vara naken eller att andra är det. Jag personligen skiter i vilket. Men samtidigt så förutsätter jag att det FINNS bås att ta till OM man känner sig obekväm.

I våran simhall (kommunal sådan) finns det liksom både öppnare omklädningsrum som man får samsas i OCH privata bås. I samma stora, könskodade omklädningsrum alltså. Och jag bara förutsätter att alla större inrättningar har så, och att de absolut skulle ha så om det var könsneutrala omklädningsrum. För även om det bara är damer på damernas och herrarpå herrarnas kanske man känner sig obekväm att visa sig naken av någon anledning. Vet inte om det blev tydligare.....

Sorry, sent svar.

Nej, jag kommer väl inte på något annat ord än hen egentligen. Det handlar väl om associationer. Jag personligen hade haft lättare för ordet om det stavades hän med ä istället. Som på finska. I mina kretsar använder vi ordet "xie", men det skulle nog inte gå hem på svenska.

Jag var nog mer sedd som flicka i lågstadiet (det enda jag gick i Sverige). Som en typsik pojkflicka, kanske. Men jag känner, och det kanske bara är min känsla och kanske bara där vi bodde, att det var mycket MINDRE fokus på vad som var pojkigt och vad som var flickigt på den tiden, i alla fall i de åldrarna. Barn var barn, liksom, och inte så mycket "pojkar" och "flickor". Men det kanske bara var så i det området. Och är lite så fortfarande..... min brorsdotter har samma lärare som vi hade =P Hursomhaver.... Sen när jag var lite äldre och annan skola annat land och framför allt helt annan kultur i "ämnet" så blev det lite mer konflikter "uppifrån", lärare och skolregler och sånt, men socialt har jag väl alltid mer glidit mellan grupper. Men det kan ju ha mer med tonårstiden att göra ....

Till lärare är mitt råd alltid att tänka i första hand att eleverna är barn/ungdomar, och individer, inte kön. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men nej, ta inte upp det om inte eleven själv vill det. Låt ungen styra det. De allra flesta barn vill bara bli bemötta som människor, och om man som lärare eller vad man nu är börjar prata om.... vad det än är egentligen, trans, diabetes, dyslexi, så är det lätt att råka göra barnet till en alien, även om det inte är meningen. Även långt upp i åldrarna. Gäller att vara väldigt försiktig.

Historer liknande din mammas klasskamrat var "väldigt" vanliga förr. De senaste kanske 2 årtiondena är de som turr var allt ovanligare. Det är vanligare nu att helt enkelt vänta och låta barnet själv välja själv efter ett antal år om en korrigering ska göras och till vad. Tur det, tycker jag.

Det var EN förskola på Söder i Stockholm som gjorde detta (och gör väl fortfarande). Fristående var den, tror jag..... Kommunen lade sig i alla fall inte i ett dyft.

Nu är jag inte feminist, men jag kanske kan ta mig friheten att svara ändå?

Nej, absolut inte. Mina vänner och bekanta blandar hej vilt, det blandas vilt på div. forum osv. Eftersom jag ser mig mer som "både och" snarare än "ingetdera" så funkar allt för mig.