Genusfråga - ska man välja själv vilket kön man tillhör?

Inte sant. Jag hör knappt ordet användas alls. De gånger jag hör det är det som en ersättning för "han eller hon" - vilket givetvis är snabbare och smidigare att säga. Jag säger det inte själv, jag är för gammal och van vid annat, men ungdomar använder det och då är det som sagt istället för att säga "han eller hon" (man byter ut 11 bokstäver mot 3 alltså).

Precis! Typ: "När nästa rektor börjar kommer hen att inviga den nya slöjdsalen". Istället för: "När nästa rektor börjar kommer han eller hon att inviga den nya slöjdsalen". Ett mer effektivt språkbruk, inlånat från Finland.

Jo det gör jag, men det blir väldigt stelt och ålderdomligt i dagligt tal/vardagsspråk.

Problemet med den meningen att det låter mycket mer uppstyltat att säga så. Bara 80-åringar skulle uttrycka sig på det sättet i tal. I skrift är det lite annorlunda.

Märk väl, jag säger inte 'hen' själv, men jag fattar inte varför man måste bli så arg på de som gör det. Som sagt, jag har aldrig någonsin hört någon använda 'hen' när personen vet vilket kön det är fråga om. De flesta jag hört använda ordet är tjejer och killar under 25 och de använder det när de inte vet könet, som i mitt exempel. 'Hen' är en talspråksvariant av 'vederbörande', 'personen', 'denne' mm. Det är en ersättning för talspråkets "han eller hon".

Folk ryade också mycket under 'du-reformen', men nu säger alla du (utom butikspersonal). Eftersom det är ett väldigt användbart ord vi lånat in från det finska språket kommer det att slå rot. Ord som vi inte anser fyller någon funktion kommer vi inte att använda, och tvärtom.

Den absoluta majoriteten är antingen pojkar eller flickor. Några enstaka kan man inte se det på eller har två kön. De som inte känner sig hemma som man respektive kvinna hade kanske inte varit lika benägna att vilja byta kön om de bara hade fått bete sig som det andra könet fullt ut och blivit accepterade. Om alla fick vara så som de kände för hade kanske alla mått bättre.

Dessutom: 'denne' skriver/säger man om man talar om en man. Om man talar om en kvinna skriver/säger man 'denna'. Inte könsneutralt alltså.

"Språkvården brukar avråda från denne av två skäl. För det första är e-böjningen inte könsneutral, utan sänder en signal om att referenten är av manligt kön. Detta diskuterades i Språkbloggen i måndags. För det andra är denne inte helt stilistiskt neutralt, utan ger ett lite stelare intryck. Johan Frick beskriver själv detsom ett ?äldre uttryck?. Denne känns helt enkelt inte särskilt naturligt att använda i samtal år 2012. Visst kan denne fungera i vissa lägen, men om man som skribent väljer stela uttryck kan det uppfattas som att man försöker skapa en högfärdig distans till läsaren."

Håller med ovanstående från Svenska Dagbladets språkblog.

Bibblan svarer:

Det får du fråga språkexperter, men så är det och det lärde jag mig i skolan också.