Barn med add

Misstänkte något redan när min son var baby. Blev dock i princip utskrattad av bcv när jag nämnde min oro. Han var FÖR nöjd när han var baby och det var detta jag reagerade på. Sedan visade sig inlärningssvårigheterna och glömskan mer och mer när han började skolan. Hade mycket kontakt med hans lärare. Han kunde inte sitta stilla i skolan, kom aldrig igång med sina uppgifter och tappade lätt bort sig och började göra annat. Hamnade lätt i konflikter med andra och man får ständigt tjata och påminna. Kan säga 5-10 ggr åt honom att borsta tänderna men inget händer för han "ska bara.."

Idag har han många vänner och vi pratar mycket hemma om vikten att ta vara på sina vänner och också att man inte behöver ta skit från andra då sonen ofta umgås med människor som inte är snälla mot honom och han har svårt att säga ifrån. Han har en del utbrott hemma men de har blivit bättre. Han är nu 10 år och är en genomgod och snäll kille som bryr sig mycket om andra :)

Tjatet och glömskan sitter dock i så jag får ständigt påminna honom om de mest självklara sakerna men har vanan inne efter 10 år så det går an ändå :D

Tack för ditt svar! Jag känner igen det där med en väldigt lugn bebis, sådan var min son också. Från andra fick man höra kommentarer som "Han är så snäll, så det märks inte att ni har barn" och "Ni vet inte hur bra ni har det med ett barn som sover så mycket". Men det var första barnet och jag reflekterade inte då över några konstigheter, utan tänkte typ bara att vi hade tur och vi var bra på att se hans behov????. Han sov mycket, kvittade om vi var hemma eller borta. Var han trött så somnade han, och så är det för övrigt nu med. Jag skrev om skolan innan, men menade förskoleklassen som han går i nu. Hans lärare säger att han är duktig på att jobba med uppgifterna de har där och att han verkligen koncentrerar sig. Därför undrar jag när era barns lärare började påtala problem för er, och när han började utredas? Det där att behöva tjata och påminna om allt hundra gånger, är precis som min son. Sedan är han väldigt fäst vid skärmar, surfplattan går före nästan allt om han får bestämma, men vi försöker begränsa det. Hur är era add- barn med skärmar?

Vaf får dig att tro att det är add då?

Skolan reagerade väldigt tidigt och det var mycket tackvare dem vi fick till en utredning. Jag hade bett om utredning redan innan men inte fått något gensvar. Skolan kallade till möte och bad om vår åsikt. Vi sa att vi väldigt gärna vill få till en utredning. Skolan ville också ha en utredning då de ansåg att de ville ge sonen mer resurser i skolan än de normalt har möjlighet att göra, och en utredning av hans situation och eventuell diagnos kunde ge dem den möjligheten, så det var positivt för oss föräldrar!

Sonen har allvarliga koncentrationssvårigheter (fick någon typ av tilläggsdiagnos för detta, minns dock inte benämning för det) så skolarbetet har periodvis blivit lidande.

Vår kille är inte så mycket för skärmar. Han är helst ute och leker med sina vänner. Han älskar att cykla och cyklar ofta flera timmar/dag :)

När han har en period då han inte orkar med socialt umgänge kan han sitta någon/några dagar med sin ipad men det är mer sällan än ofta det händer.

Tänker gällande din son att det eventuellt kan vara något annat om skolan inte uppmärksammat något? Vid add brukar skolarbetet vara väldigt krävande för barnet. Säger inte att det inte KAN vara add för alla barn är ju olika men koncentrations och inlärningssvårigheter är, som jag förstått det, en betydande del av problematiken vid add.

Det jag mest tänker på är hans svårigheter att utföra enkla sysslor när man ber honom, exempelvis klä på sig eller torka sig efter att han har bajsat. Jag brukar lägga fram en hög med kläder var till han och lillebror, men får påminna honom gång på gång på gång för att hålla fokus på påklädningen och inte hitta på annat som att sätta sig vid tvn, störa lillebror, börja leka med lego etc. Likaså när han har bajsat: Han ropar alltid och vill ha hjälp, men när jag säger att han klarar det själv så tar det hur lång tid som helst. Men han måste ju lära sig det någon gång, men för min sons del känns det som värsta projektet att torka sig, spola, dra upp byxor och tvätta händer... I skolan har han fixat bajstorkning ett par gånger själv, men i det längsta undviker han det för att det är så jobbigt och det har hänt att han har bajsat på sig där istället. Det känns som om han lägger allt krut i skolan kanske, och sen inte orkar med det här hemma... Ska förtydliga att det här att torka sig och ta på sig är alltså inga nyheter för honom utan jag har försökt att få honom att göra det i flera år, och tycker att det bara borde sitta i ryggraden nu. Eller är han bara lat eller disträ? Vad tror ni? 

Puffar...

Ett tag sedan den här tråden skrevs, men fortfarande intresserad av svar...

Jag känner igen din beskrivning på min äldsta son. Han fyller 10 snart och jag tror han har ADD, men han är inte utredd. Han är väldigt disträ och klarar inte av många intryck eller flera instruktioner samtidigt. Det märks att han har mycket svårare än jämnåriga att klara saker. För oss är det också klädsel t.ex. som tar en evighet och han var nog 7-8 år innan han fixade det utan att man stod bredvid och la fram ett plagg åt gången. Eller som när jag skulle lära honom att göra gröt själv i mikron, då måste han ha en exakt detaljerad instruktion skriftligt om han ska fixa det. Annars vet han inte alls vad han ska ta fram för saker och vad han ska göra. Vi har också länge haft problem gällande toa och han är fortfarande inte 100 % pålitlig med det även om det är sällan numera det blir olyckor. 

Anledningen att vi inte har utrett är att skolan har kunnat anpassa för honom ändå utan diagnos (t.ex. att fröken ger extra tydliga instruktioner och han sitter bredvid fröken). Vi och skolan upplever inte att han behöver diagnos som det är nu. Han har också lite som vi tycker autistiska drag då han har lite bekymmer med det sociala samspelet (vet inte hur han ska göra då det inte är en invand miljö, beter sig "märkligt"tex springer runt och sjunger barnvisor då han blir osäker, förstår inte alls ironi/ordspråk och missuppfattar allt som man inte är övertydlig med, pratar alldeles för högt och för nära folk utan att fatta att de blir irriterade etc)....

Tack Fru Ve för svar! Det låter som om ni har bra stöd från skolan, vilket ju är positivt. Det låter också som att vissa sysslor kan underlättas av att få det nerskrivet, något jag ska pröva så fort han blir lite bättre på läsning. De ev autistiska sidorna känner jag inte igen hos min son, han har gott om kompisar och samspelet dem emellan funkar oftast bra. Får man fråga hur din son är med skärmar?

Min son är väldigt fixerad vid skärmar, det är ett stort intresse för honom. Vi begränsar till viss del men inte alltför mycket. Hur har ni det?

Ett tips om barnet inte kan läsa är instruktioner via bilder. Tex vad barnet ska göra på morgonen. Min son hade sånt bildstöd tidigare. Han blir som helt paralyserad och får inget gjort om det blir för mycket. Likaså måste han få lugn och ro. På morgonen har han svårt att komma iväg till skolan om hans bror ska iväg samtidigt. Det är bättre om 10-åringen får gå själv en stund före. Man får hitta egna lösningar som fungerar.

Min son är under utredning nu för ADD. Han har svårt för att få saker gjorda, särskilt om han inte ser någon mening eller har intresse för dem, drömmer sig gärna bort i skolan. Inte många kompisar och har svårt för det sociala. Känslig och gråter lätt. Upplevs som yngre än vad han är.
Älskar skärmar och sitter ganska mycket med det. Är smart. Har vissa specialintressen som han lär sig mycket om.  Har svårt med fin-och grovmotoriken. Har dock alltid fixat påklädning mm, men mycket "ska bara" när han ska göra något som han är tillsagd att göra.
Byter gärna tråd när man samtalar när det är hans tur att prata, till ett av sina intressen.