Anonym (Kvinnlig polis) skrev 2017-04-19 22:32:56 följande:
Hej!
Jag har jobbat som polis och det kan ligga något i det du säger.
Jag var tillsammans med en kille som varken tyckte bu eller bä om poliser. Ibland var de bra och ibland mindre bra. Hur som helst, när jag talade om för honom att jag blivit antagen så trodde han att jag skojade med honom och sa flera gånger att jag kommer att hoppa av när som helst då det inte är så kul som det låter.
Jag fortsatte utbildningen, blev klar och började jobba. Jag pratade endast om lagen, regler och samhället.(enligt mitt ex, vänner och familj) Jag hade inget annat jag ville prata om utom samhället osv... Jag blev "jobbigare" genom att säga åt folk i min omgivning när de exemplevis laddade ner filmer eller drack en öl för mycket.
Jag började inse att folk inte tyckte att det var så roligt att umgås med mig längre. Sakta men säkert slutade mina vänner att höra av sig. De kom på ursäkter hela tiden då jag ville ses. Förhållandet med mitt ex tog stryk. Dels för att jag förändrades som person och att vi nästan aldrig sågs pga arbetstimmarna.
Sen kom frågan, vill du satsa på din karriär eller bilda familj med mig? Aldrig i livet tänkte jag. Jag har inte jobbat som polis länge alls och jag ÄLSKAR mitt jobb! (Det har alltid varit mitt drömjobb)
Idag är jag 38 år gammal, singel och inga barn. Jag jobbar inte som polis längre utan som förskolelärare.
Rådet jag kan ge är att man helst träffar personen när han/hon är färdigutbildad så det inte sker någon jobbig förändring längre fram. Spelar egentligen ingen roll vad det är för yrke!
Det lät mindre bra! Men vad fick dig att sluta som Polis?!?!?
