Äktenskapet kraschar, 2 barn

Fast det hör ju ihop.
Att barnen sover med dig=inget samliv med din man för han sover i eget rum.
Att du måste gå upp och kissa 5åringen och du nattammar 2åringen=inget samliv med din man.
Om du slutar nattamma och slipper kissa den äldsta vilket gör att du får sova ostört och din man flyttar in i erat sovrum igen=du får samliv med din man och ni båda blir piggare.
Vad gör du för att aktivera barnen dagtid?
Dom kanske skulle må bra av att rasa av sig energi på en förskola och bli riktigt trötta vilket gör att dom sover bättre på natten och du skulle hinna göra hemsysslor och ta hand om dig själv när dom är där.
Som andra skrev typ 15h per vecka säg tisdag-torsdag 5h per dag.
Man hinner väldigt mkt på den tiden.
Jag är visserligen skild men är helt ledig fr jobbet när jag har mina barn. Dom är så pass gamla att dom har skolplikt så dom ca:6timmarna när dom är i skolan hinner jag göra allt tråkigt, tvätt och städ osv vilket gör att jag kan ägna mig helt åt barnen när dom kommer hem från skolan.
Bara en tanke sådär....

Skulle precis skriva samma sak.

Vuxenrelationen är ju bland annat ett symptom på hur ni har det i familjen med samsovningen och nattkissningar...

Hej!

Jag har inte riktigt orkat läsa alla svar, så ursäkta om jag missat något, men skulle inte dagmamma kunna vara ett alternativ? Jag var också av olika skäl mycket skeptisk till dagis för min son. I stället har han gått hos kommunal dagmamma, vilket har fungerat perfekt för oss. Liten barngrupp, personlig kontakt och inte en massa personalbyten hela tiden. Men kanske är du emot att lämna bort barnen till andra överhuvudtaget, och det respekterar jag absolut. Däremot tycker jag att din situation låter helt ohållbar, du låter olycklig och uppgiven och behandlas illa av både din man och din mor. Du verkar bry dig fantastiskt mycket om dina barn, och de kan skatta sig lyckliga som har en så kärleksfull och omtänksam mor, men du måste också må bra, du ska inte behöva betala din familjs väl med ditt eget.

Vad känns värst? Är det grälen, bristen på uppskattning, sömnbristen eller vad?

Även när minstingen nattammats eller sovit i samma rum som vi vuxna har det funkat helt OK med samliv. Går ju att att vara intim i andra rum än sovrummet.

Dock blir ju tröttheten ett problem.

Klart det inte funkar att vara hemma med barn på heltid utan avlastning och dålig sömn och plugga aktivt samtidigt.

Om du ska studera eller jobba- tar han över ansvaret för hem och barn i samma utsträckning som du jobbar? Tar ut båda barnen så att du kan ta en siesta dagtid eller 1-2 sovmorgnar i veckan?
Städar och tvättar när han kommer hem på kvällen? Lämnar och hämtar hälften av tiden?

Om du inte är så pigg på förskola kanske en dagmamma på deltid vore något för att faktiskt få lite tid till studier eller arbete?

 

Ts du har glömt bort dig själv i allt detta. Du behöver lämna hemmet, umgås med andra vuxna och få chansen till att mogna. Gå hemma i flera år har endast fått dig att mogna i mammarollen inte i det vardagliga vuxna livet bland andra människor. Det är där problemet ligger. din man har mognat via sin arbetsplats, bland andra vuxna. ni växer ifrån varandra medans du går hemma om dagarna. Jag ser inget fel i att vara hemma med barnen till skolåldern men att sitta hemma inspärrad utan avlastning? Nä det tror jag inte på. Det är dags att skola in 5 åringen så hen får chansen att knyta band till andra barn innan skolan drar igång. 2 åringen kanske tar ingen skada av att vara bland andra barn heller. Jag förstår om detta inte är vad ni vill men samtidigt verkar ni inte heller må bra av att du går hemma heller. Ta upp studierna eller hitta en deltidsarbete till att börja med. Jag tror att detta är nyttigt för er båda. Mannen får hjälpa till mer hemma, växa i papparollen och du kommer ut och får chansen att pusta ut, utvecklas och växa. Detta kommer garanterat att hjälpa och stärka er i eran relation till varandra. Så länge du tar allt hemma till 100% så kommer pappan aldrig att förstå hur kämpigt det faktiskt kan vara även om det är otroligt mysigt att skämmas bort med att vara hemma med sina barn. Det är lätt att döma och anklaga andra så länge man själv inte har varit i samma situation. Det är också extremt slitigt att arbeta varje dag och vara den som drar in alla pengar. Kan ni istället dela på allt så hamnar ni båda i samma situation och förstår varandra bättre. jag tror att det är det som kan rädda ert förhållande.

Du missar poängen.
Du ber om råd hur du ska kunna rädda relationen, och får svaret att givet att din man vägrar göra ett handtag hemma och dessutom klagar över att han försörjer dig så är det självklara svaret att du behöver
1. någon annan form av barnomsorg eftersom du behöver
2. Utbildning så att du kan börja jobba

Du skulle kunna gå distanskurser på deltid, men då måste din man göra sin del av hemarbetet och det vill han inte, så hur du än gör så MÅSTE du hitta en annan form av barnomsorg. Förskola är det som ligger närmast till hands för de flesta.

Du säger dessutom att ni är överens om att barnen inte ska gå på förskola, men eftersom din man tycker att du borde jobba så är ni ju inte helt överens. Eller var tycker han att barnen ska vara på dagarna?

Så det du vill ha tips på är hur du ska få din man att hjälpa till mer hemma= du blir piggare och en gladare fru. Din man har visat i alla år att han inte tänker hjälpa till hemma (eftersom du är hemmafru och det är dina sysslor) och ni har tillsammans format honom på det sättet i 6-7 år. Hela hans vuxenliv har gått ut på att jobba och bli servad hemma, varför tror du att han kommer/vill ändra sig nu?

Det finns ingenting vi kan säga till dig som du vill höra. Enda lösningen på problemet är att du släpper taget om dina barn lite grann, kommer ut på arbetsmarknaden igen och får ett eget liv. Om ni blir jämställda kanske han förstår att dina åsikter är lika mycket värda, just nu verkar det inte så. Det du beskriver kan jag inte se ett lyckligt slut på tyvärr, det värsta scenariot är att han drar, hittar någon annan som "uppskattar" honom och då står du där- utan inkomst eller erfarenhet

Eftersom du inte har svarat antar jag att du inte har någon egen ekonomi, backup om han inte skulle stå kvar vid din sida. Har du ens tänkt tanken att du kan bli lämnad? Att han inte vill komma hem till tjat och gnat utan går sin väg (detta skrivet utan någon kritik mot dig, jag förstår mycket väl din frustration)?

När mannen kommer hem delar man väl barnen 50/50?

Vill tacka ett flertal personer här för vettiga, råa svar och analyser. Vill helst inte att tråden ska upp bland "populära" så att varenda kotte ska klicka sig in på den och uttrycka sin åsikt. Jag har läst nu så många olika åsikter som jag behöver, både de som står mig nära och som inte gör det alls.

Tack för dessa. :)

Såvida ni inte har något nytt att tillägga, kan vi eventuellt sätta punkt för denna diskussion.

Både din man och din mor beter sig som skithögar.

Du ville inte höra det, men här kommer det; skilj dig. Ha barnen varannan vecka och varannan vecka kan du plugga och/ eller jobba mer.

Mannen är en ynlig liten skit.

Hej Ts

Har tyvärr inget råd men ville bara skicka lite värme och uppmuntran här. Det låter fruktansvärt det du går igenom och din man beter sig inte okej. Har inte läst tråden men jag var i en liknande situation med min kille (utan barn dock) och vi löste det med terapi och att vi pratade varje kväll. Just vår lösning kräver ju dock att båda är peppade till en förändring.

Hoppas det löser sig för er men du, även om det inte skulle lösa sig mellan just dig och honom så kommer det ändå gå bra för dig och barnen <3. Du verkar vara en fin mamma och om det värsta skulle hända så är ni ändå en liten familj :) många kramar

Hej TS!

Jag vill inte attackera den traditionella rollfördelning du och din man har gjort, det vill säga att du är hemma och tar hand om barnen, och att han är familjeförsörjaren. Visserligen är det ovanligt i dagens Sverige, och visserligen innebär det att den som inte står för inkomsterna kan bli väldigt utsatt rent ekonomiskt vid en eventuell separation. 

Å andra sidan fattade jag det som att ni inte längre bodde i Sverige (och där kanske systemet ser annorlunda ut), och dels tycker jag att man ska ha rätt att fatta sina egna beslut i livet. 

Jag anser alltså inte att per automatik är fel att dela upp ansvarsområdena som ni har gjort. Och för ett antal decennier sedan var det till och med normen även här i Sverige. Jag är själv född på 70-talet och min mamma var hemmafru i 12 år, tills yngsta barnet i familjen var fyra år. Dock behövdes inte heller då någon dagisplats. Min mamma jobbade nämligen deltid nattetid, och de cirka 15 timmar dagtid i veckan som hon sov, kunde min lillasyster vara hos en närboende släkting. (Vi andra gick i skolan.) 

Detta funkade finfint för mina föräldrar och hela familjen. Men vet du varför det fungerade så fint? Jo, för att min pappa tog sin del av familjeansvaret när han kom hem. Under dagarna när vi var ensamma med mamma, skötte hon givetvis alla förekommande hemsysslor. Men när pappa kom hem delade de på det som behövdes göras. Dessutom tillbringade vi barn mycket tid med pappa utanför hemmet (bland annat var han ledare i en sport som vi alla tre barn varit aktiva inom) så att min mamma ibland kunde vara "barnfri" även i hemmet. 

Min mamma hade dessutom egna intressen. Hon var aktiv inom flera föreningar/sammanslutningar. Så ibland var vi barn ensamma med pappa om kvällarna. Och det var inget konstigt med det. Han satt inte "barnvakt", han var ju vår pappa. 

Det var heller inte så att min pappa utnyttjade det eventuella övertag som han kunde få genom sin position som familjeförsörjare. Pengarna var hela familjens, och det spelade ingen roll vem som drog in dem. Mamma och pappa hade exakt samma värde - bara olika roller. 

Förstår du vart jag vill komma? Det är inget fel på att välja en traditionell uppdelning i familjen  - men båda parter måste vara överens om att det är så de vill ha det, och behandla varandra med respekt. I  det ingår att inte se den andra som en hushållslav och barnflicka - utan inse att man är två om att starta en familj, och då ska man också vara två för att se till att den fortsätter att fungera. 

Det här är ju helt galet. Det låter som han tappat all respekt för dig, du är livegen och förtjänar inte hans respekt. (enligt honom dvs)

Du kan inte mena att du är värd att höra att du är ful, lat och att ni inte borde vara tillsammans? Vad gör det med ditt självförtroende? Han behandlar dig enbart så för att han har makten att göra det. Han vet att du inte kan sticka iväg precis när som helst för att du inte har ekonomin till det. Därför behandlar han dig som skräp.

Du kan bara göra en enda sak. Ta tillbaka makten! Så länge han vet vad han har dig så kommer han behandla dig respektlöst. Det är problemet med förhållanden som är ojämna, där han står för försörjningen. För tyvärr så ser han inte dina ansträngningar som ett arbete. 

Jag såg detta hos mina föräldrar när min mamma var hemmafru. När hon sedan började arbeta blev det ett helt annat läge, han blev rädd och nervös att bli av med henne. Innan fanns inga hot från andra män, men då blev det ett helt annat läge, och självklart försökte han övertala henne att bli hemmafru igen. 
Alla män beter sig inte så dåligt, men jag tror att det är vanligare bland de män som aldrig själv varit hemma med barn och inte vet vad det innebär.

Jag var själv hemma med mina barn tills de var närmare 3 år, men min man blev arbetslös i över ett halvår så han fick åtminstone känna på vad det innebar. Det var supernyttigt, för efter det fick jag snarare höra att det var semester att arbeta i jämförelse istället för att man inte gör så mycket om dagarna.

Jag är ledsen att behöva säga det men det enda sättet är att komma ut i det sociala. Jobba eller studera deltid åtminstone.

Den här tråden har gjort mig oändligt mycket mer säker i min uppfattning att tydliga roller där enbart den ena är försörjare är rent livsfarligt för den andra partnern.

Utan utbildning, arbetslivserfarenhet, SGI eller en krona eget sparande är du fast i en rävsax. Och du kan bli utsatt för både psykisk, fysisk och sexuell misshandel utan att du kan göra så mycket åt det, för du har begränsade möjligheter till att kunna leva själv.

Du har helt enkelt lagt över ditt liv i någon annans händer, och även om den personen lovar guld och gröna skogar idag kan mycket ändras, och all form av övergrepp och våld kommer oftast smygande.

Även om det kan ta emot en måndagsmorgon är jag djupt tacksam för att jag som kvinna har möjligheten att få jobba och tjäna mina egna pengar. Det är en livförsäkring, och en av de viktigaste förändringar som kvinnorättskämpar har åstadkommit.

Det kan vara så att han försöker pusha ut dig genom att säga fula saker till dig. för att du ska bli rädd att han förlorat attraktionen och måste skaffa ett eget liv. Ett otroligt elakt sätt, men  kanske handlar han utav ren frustration. 

Det ligger ett djupt problem i att vara i så bundna till varandra. Kanske känner han oro för ekonomin och att han bär hela lasset. Det tär oerhört på förhållandet om han inte tjänar väldigt bra. 

Ett annat problem är om han inte känner att kärleken till dig är tillräckligt stark men att han samtidigt inte har samvetet att lämna dig eftersom du inte har något att falla tillbaka på. Det kan tråkigt nog vara ett försök att få dig att lämna honom. 

Jag vill bara ge dig lite att tänka på. Det är oerhört komplicerat att vara i ett sånt ojämnt förhållande. Ditt självförtroende blir sämre eftersom han får dig att må dåligt över din situation, vilket snarare gör det svårare att ta steget bort från det dysfunktionella förhållandet. 

Du verkar inte ha så mycket stöd av din mor. Tyckte att det var väldigt onödigt att säga att du ska hålla dig vacker för honom för det är knappast där problemet ligger. 

Har du funderat på att flytta ifrån honom och söka studier eller ett arbete? Endast då tror jag att han kan få sig en tankeställare, om han ser dig som mer självständig och att du faktiskt klarar dig utan honom. Då får han även möjligheten att se hur det är att vara hemma med barn, förutsatt att han vill ha delad vårdnad. Just nu har han fullt av egentid efter han slutat sitt arbete, vilket är nyttigt för honom att få ändra på. Att se hur mycket jobb det är att ta hand om barn och hushåll även om det bara blir på deltid.