Varför skaffar folk barn?

Man kan ju ställa sig den frågan om precis vad som helst folk gör och svaret är alltid densamma- för att de vill och tycker det är värt det. Du vill inte och slipper också så varför engagera dig så mycket i vad andra gör? För egen del "skaffade" jag barn för att det var min högsta önskan och nåt som jag visste skulle ge mitt liv mening. Graviditeten var gräslig och förlossningen en upplevelse jag förträngt, men det var värt ALLT att äntligen få bli mamma! Du har säkert nåt annat du längtar efter och eftersträvar och så får det vara. Man måste inte kräkas på andra för att de gör andra val än du.

Varför finns vi? DU????

Jag kan absolut förstå dina känslor. Alla vill inte ha barn! Det är ett mycket speciellt tillstånd att vara gravid, föda och uppfostra barn och det passar inte alla. En del skaffar barn för att "man ska", "alla andra har ju barn". En del längtar efter att ta hand om någon annan. En del försöker rädda ett förhållande. En del är rädda för att bli ensamma när de blir gamla. En del har tråkigt och vill få något att göra med sina liv. Om du inte vill ha barn så är det helt okej. Om du tycker folk med barn är outhärdliga, undvik dem på alla sätt du kan. Utsätt dig inte för obehaget. Skaffa nya vänner. Försök bara att vara försiktig med att uttrycka hur du känner. Det är inte alla som förstår dig. Lycka till!

Hahahaha, jag är exakt likadan. Fyfan för allt som har med barn och födsel att göra - hej fängelse!

För att det är naturligt och för att de allra flesta förr eller senare får höra den biologiska klockan. Eller för att man inte har något bättre för sig. Eller för att man tror och hoppas att skaffar man barn så stannar ens partner hos en. Eller att man med barn försäkrar att man alltid kommer att ha någon som älskar en. Eller för att man råkat bli gravid och inte vill göra abort av en eller annan anledning. Eller...

Vill du höra något sjukt? Ända sedan jag var typ 18-19 har jag sagt att jag inte vill ha barn. Men så träffade jag en man, vi blev kära, skaffade hus etc och så en dag insåg jag att någon som kunde liknas barmlängtan smugit sig på mig. Mannen blev glad och efter ett tag så blev jag gravid. "Aldrig mer!" sa jag då graviditeten var hemsk med illamående och kräkningar genom hela graviditeten inklusive en stor viktnedgång. Bebisen kom och de första månaderna var hemska! Förlossningsdepression, ständiga mjölkstovkningar etc och jag blev än mer fast besluten, "Aldrig mer!". Men så gick tiden och än en gång insåg jag att barnlängtan smugit sig på mig. Jag visste vad jag gav mig in på, men längtan var så stark så jag trotsade vetskapen. Andra graviditeten liknade den första mycket, men var betydligt lindrigare och lättare. Gick ner bara hälften så mycket tex. Förlossningen var också betydligt lättare, ja, tom så bra att jag var ledsen under förlossningens gång att jag aldrig skulle få uppleva det igen! Bebistiden var i likhet med tvåans graviditet lättare om än jobbig. Och idag... Jag har en längtan, men anser att jag är för gammal. Men jag drömmer om graviditet (minus illamående och andra krämpor), en bebis till (minus kolik, mjölkstockningar, känslan av att vara ständigt bunden, blöjor etc) och äran att få se en annan människa växa upp

Kan tyvärr inte svara på varför din mamma skaffade dig, förstår faktiskt inte hennes tanke alls..

Meeen jag skaffade barn för att dom är fan underbara och så jävla värt blod, svett, tårar, smärta och bajsblöjor!

Dom är ju inte barn hela livet heller ^^ är bara en kort period och sen har man världens coolaste människor runt sig!

Inte jag heller. Tror jag varit en hyffsat snäll dotter och inte ställt till med alltför mycket, men jag hade inte lidit av att inte blivit till.

Frågan är varför du ställer den fråga du gör när du så tydligt klargör att dom dom skaffar barn är idioter och inte har något liv? Vad är det du vill veta som du inte redan vet? Hur idioter tänker?

Det finns nog lika många svar på det för mig som det finns dagar på året. Jag ville skaffa barn av helt egoistiska och helt oegoistiska (gentemot barnet) och helt altruistiska skäl.

Tror det är så för de flesta. De både vill ha barn för sin egen skull, och för att de vill ge något, till barnet och till världen.

När jag var något yngre ville jag gärna ha många barn. Så där en tjunio, tjutio stycken, Idag känner jag väl mer att mellan 0 och 3 blir bra.

Din sambo vill ha barn men inte du? Kanske dags att göra slut då...?