Anonym (Varför?) skrev 2017-04-23 20:34:28 följande:
Som rubriken låter, varför skaffar folk barn? Många säger, mitt liv var inget förrän jag blev mamma, seriöst, har ni ingen jävla identitet? Var ert liv så uselt?
Hur kan man ens vilja vara gravid? I DONT GET IT! Gravida äcklar mig, och varje gång min sambo, föräldrar och svärisar säger att de längtar efter barn/barnbarn, kryper äggen bara längre in.
Att gå upp i vikt, må illa/spy, få bristningar och sen förstöra kroppen totalt genom en förlossning (ja, människokroppen är den SÄMST anpassade av alla arter att föda barn).
Idag gick en släkting till sambon dessutom ut med att hon var gravid. Då lär alla släktträffar hos dem bli tråkiga framöver, får väl sjuka mig!
Nu har jag nog kräkt färdigt, för idag iaf!
För att det är naturligt och för att de allra flesta förr eller senare får höra den biologiska klockan. Eller för att man inte har något bättre för sig. Eller för att man tror och hoppas att skaffar man barn så stannar ens partner hos en. Eller att man med barn försäkrar att man alltid kommer att ha någon som älskar en. Eller för att man råkat bli gravid och inte vill göra abort av en eller annan anledning. Eller...
Vill du höra något sjukt? Ända sedan jag var typ 18-19 har jag sagt att jag inte vill ha barn. Men så träffade jag en man, vi blev kära, skaffade hus etc och så en dag insåg jag att någon som kunde liknas barmlängtan smugit sig på mig. Mannen blev glad och efter ett tag så blev jag gravid. "Aldrig mer!" sa jag då graviditeten var hemsk med illamående och kräkningar genom hela graviditeten inklusive en stor viktnedgång. Bebisen kom och de första månaderna var hemska! Förlossningsdepression, ständiga mjölkstovkningar etc och jag blev än mer fast besluten, "Aldrig mer!". Men så gick tiden och än en gång insåg jag att barnlängtan smugit sig på mig. Jag visste vad jag gav mig in på, men längtan var så stark så jag trotsade vetskapen. Andra graviditeten liknade den första mycket, men var betydligt lindrigare och lättare. Gick ner bara hälften så mycket tex. Förlossningen var också betydligt lättare, ja, tom så bra att jag var ledsen under förlossningens gång att jag aldrig skulle få uppleva det igen! Bebistiden var i likhet med tvåans graviditet lättare om än jobbig. Och idag... Jag har en längtan, men anser att jag är för gammal. Men jag drömmer om graviditet (minus illamående och andra krämpor), en bebis till (minus kolik, mjölkstockningar, känslan av att vara ständigt bunden, blöjor etc) och äran att få se en annan människa växa upp