Kutym eller inte att bjuda?

Jag utgår alltid från att jag ska betala för mig själv oavsett om det är kompis, dejt eller vad som om inget annat uttryckts.

Så har jag inte råd att göra aktiviteten som föreslås tackar jag nej.

(Sen kan det ibland innebära att man bjuds eller själv bjuder ändå, men skulle aldrig tacka ja om jag inte var beredd att betala)

Har personen bett att få bjuda mig har jag istället två frågor att ta hänsyn till, vill jag göra altiviteten och vill jag bli bjuden. Då kan man ju tacka ja, nej till hela "paketer" eller tacka ja till aktiviteten men nej till att bli bjuden.

fast egentligen då tolkar man frågan fel och lägger in ett budskap som inte finns... frågan lyder ju "vill du ha pizza"  och inte "har du lust att köpa och äta pizza", tänker man att personen säger så då är det ju bara i ens egen fantasi...

jag kan nu förstå ATT det kan tolkas så, tydligen, men hur och varför är obegripligtja i frågan "vill du ha pizza"  så finns inga ekonomiska aspekter tycker jag, utan just endast vad man egentligen villjag tycker inte det är märkligt, det är bara ärligt. Tigga är någonting annat, tigga innebär tex "kan inte du betala min pizza?"

Personen sa ja för att han ville ha pizza, inte för att han skulle förmå mig att bjuda... det du skriver är ju mest undermeningar som kanske inte ens finns där... jag skulle bli tokig av att gå och fundera över vad personen ev. tänker som han inte säger, eller om jag var person 2, fundera över vad person 1 tänker att jag egentligen tänker som jag inte säger...ja tolkar man saker som nåt de inte är så blir det väldigt konstigt...

men jag får väl försöka tänka på det här att alla tänker olika även om jag inte förstår hur, och bli mer tydlig

men om jag hade föreslagit mat, du säger ja och tar för givet att var och en ska betala sitt, men när vi är där så betalar jag eller du ser att jag tänker betala, hur reagerar du då?

Får jag fråga hur gammal du är och vilket land du kommer från?

Jag tror att de flesta moderna svenskar under 50 tycker det är naturligt att dela notan när man träffas första gången. Jag förstår att det var annorlunda på 50-talen när kvinnor inte hade egen inkomst och att det synsättet fortfarande råder många i macho-kulturer. Men för mig känns det avlägset. Kan tänka mig att vuxenskolan var SFI.

Ett undantag kan jag nämna. När jag var ensam på semester i Thailand en gång var det en ung kvinna som erbjöd mig sitt sällskap för en dag. Hon var snygg men fattig, jag var i behov av sällskap och hade gott om pengar. Båda visste att det inte var någon ömsesidig attraktion utan jag betalade/mutade henne för att hålla mig sällskap den dagen. I gengäld bjöd hon på sin skönhet och var generös tillbaka på annat vis. I den situationen var det så klart helt naturligt att jag bjöd på allt. Om jag däremot ska inleda en seriös relation med en kvinna måste finnas ett ömsesidigt intresse av att träffas och då tycker jag inte att den ena ska behöva betala för den andra.

jo jag förstår ditt resonemang och om man ska tillämpa samma sak på precis alla andra situationer än den i TS så är det klart att det brister förr eller senare

ja alltså min fråga är väl till att börja med ett undersökande om ifall personen är sugen, sen får man försöka ta det därifrån och se om det blir någon aktivitet av det. Tänker jag...

Svårigheten för mig att säga bjuda är att jag vill hitta ett sätt att uttrycka mig som inte kan uppfattas som skrytigt... 

äsch jag vet inte, är rädd att det ska uppfattas som skrytigt, som att jag vill skylta med att jag har pengar och råd att bjuda