Anonym (FJTY) skrev 2017-04-30 15:12:53 följande:
Det är ju inte alls samma sak. I det fallet du beskriver skulle man ju tro att det vara ens egna biologiska barn och vara helt ovetandes om att det inte är så. Allt är ju sen baserat på en lögn då. Känslorna för barnet hade inte varit sånna om sanningen var känd från början, i alla fall inte för mig. Om sanningen sen skulle uppenbara sig skulle jag självklart vilja ha tillbaka mitt riktiga barn? Det betyder dock inte att jag inte skulle vilja ha kvar det andra barnet, för då hade känslor och historia redan varit utvecklade. Det hade dock absolut inte varit självklart för mig att jag inte skulle vilja byta barnen. Jag vet inte hur jag skulle känna eller göra i det fallet men jag vet att det inte skulle kännas oförändrat, eller som vanligt, efter det i alla fall.
Hur kan du påstå att det faktum att jag känner att jag inte skulle älska ett barn om jag visste att det inte var mitt genetiska gör att jag inte borde ha barn eller djur överhuvudtaget? Det är en rätt stor sak att säga och vad/vem är det ens som avgör det? Du? Knappast va. Jag respekterar och förstår att inte alla känner som jag, men det förändrar inte hur jag känner och jag kan inte se att det gör mig till en så dålig människa att jag inte bör ha barn (eller djur) alls...
Fast det ÄR självklart att man inte ska ta hand om nån annan levande varelse om man tror att man skulle kunna lämna tillbaks sitt barn efter 4 år om det visade sig ha fel uppsättning gener...vem som säger det? Jag.