Borde jag kontakta socialtjänsten?

Hon kanske bara är väldigt glad över att fått en kompis? Du får fråga pappan om hon inte har så många kompisar, ring inte socialtjänsten än utan försök va va vänlig först mot pappan å se reaktionen. Han kanske tänker att han är glad för att dottern har fått en ny vän å då inte tänkt så långt att ni stör er på att hon jämt är där. Det är ganska så vanligt att vännen med får mat om dom lekt några timmar. Gör upp med pappan innan, när hon ska gå hem och om hon ska gå mat hos er och låt honom hämta henne, förberedd barnet att nu kommer pappa snart å hämtar dig då får du ta på dig dina skor å göra dig klar. Ring inte socialtjänsten om ni inte har några konkreta och klara bevis först. Försök prata me pappan först om hur ni känner ang att hon verkar vara där för ofta. Kanske pappan med är mycket ensam såhär i oroliga tider behöver man en vän ????

Jag tycker rent instinktivt att man skall vara restriktiv med att göra en orosanmälan eftersom socialtjänsten då måste agera och det kan upplevas lätt kränkande för föräldrarna att behöva förklara sig för tjänstemännen. Var väldigt säker på din sak innan du gör en sådan anmälan för det verktyget skall inte missbrukas.

Varför inte bjuda hem föräldrarna på kaffe i ett första skede?

Ser inget oroväckande i beteendet eftersom mina barn har flera kompisar som typ alltid är hos oss. Men självklart skapar jag kontakt med föräldrarna. DET är däremot märkligt.

Läste nu i efterhand att barnet verkar bo med båda föräldrarna. På sommaren brukar barn hitta vänner då det ju sol å sommar å då är folk ute mycket mera än vintern.

Hej!

Min som har en kompis som ofta blev tillsagd av sina föräldrar att vara ute och leka. Så fort han kom ut sprang han över till oss för att leka (antagligen för att vädret ute är kallt och regnigt större delen av året, hehe) på så vis var han ju väldigt ofta hos oss, fast föräldrarna kanske inte "menade" att skicka över barnet, så att säga.

Kanske är det något liknande med den här flickan. Har du sett någon gång om flickan har frågat din dotter om de kan vara hemma hos henne för lek. Jag hade försökt ta kontakt med föräldrarna och frågat om de vill komma över på fika :)

Jag var nog ett sådant barn du beskriver. Jag var alltid hos en familj, nästan all vaken tid var jag där.

I mitt hem fanns det inga problem alls, kommer från trygga omständigheter med mycket kärlek och två äldre syskon. Problemet jag hade var nog skolan, där var jag mobbad och fick aldrig vara mig själv.

Hos denna familjen var barnen ganska mycket yngre och jag blev som deras storasyster som kunde vara barnvakt ganska ofta. Anledningen till att jag inte var hemma va nog att det inte fanns så mycket att göra.

Bjud hem familjen och lär känna dem innan du anmäler någon

Fråga barnet varför det vill vara hos er jämt.

Er dotter kanske är hennes enda vän och därför är hon hos er så mycket?

Vet föräldrarna att hon äter middag hos er? De kanske äter vid 18.30 varje dag och inte har förstått att ni ger henne middag när hon är hos er?

Jag tycker inte att det på det du berättar finns någon anmärkningsvärt att anmäla eller oroa sig så mycket för men jag tycker att ni ska försöka etablera en kontakt med föräldrarna. Ni kan väl följa henne hem och säga hej bara? Er dotter kanske kan leka där ibland?

Det är inte så att hon har börjat komma hit nu. Det jag skriver om är en tvåårs period.

Det är svårt att få kontakt med föräldrarna, jag följde henne hem en gång och tänkte att jag skulle småprata. Pappan var trevlig, men sa att han inte hade tid att prata och stängde dörren. De ytterst få gångerna han har hämtat henne är han som sagt fåordig, trots mina försök till kontakt. Alltid bråttom iväg.

Givetsvis äter barnen här om de är här, vårt hem är alltid fullt av barn. Vi har två äldre barn också som nästan alltid har vänner hemma. Många av dom "bor" här också så att säga, men inte alls på samma sätt. Den här flickan vill verkligen bo här, hon kan sätta sig och se på tv när dottern är ute och leker tex.

De gångerna som vi redan har ätit när hon kommer så säger hon att hon i alla fall inte är hungrig. Hon kan gå från 13 till 18.30 (vi äter middag runt 19 på helgerna) utan att äta. Jag har då försökt säga att hon kanske ska gå hem och äta, men hon vill vill verkligen inte. Har också upprepade gånger skickat i väg sms till pappan och sagt att vi tyvärr redan ätit, han har då svarat att "hon brukar inte vara hungrig" och "hon kommer väl hem om hon blir hungrig". Det är väl kanske sant det också, men för mig känns det jobbigt att veta att hon inte äter. Vi bor bara 100 meter från varandra, så hon kan enkelt gå hem precis som pappan säger, tycker ändå att dom borde vara mer måna om det.

Jag tar med mig det ni skriver, jag ska följa henne hem fler gånger och försöka skapa kontakt.

De var hos henne några gånger förr, förra sommaren. Sedan vågade min dotter inte gå dit mer, hon är jätterädd för pappan. Han blev arg för något de hade gjort och hade skrikit på ett sätt som min dotter inte är van vid. Jag vill inte övertolka det heller, min dotter är inte van vid att människor skriker på henne.

Jag ska försöka bjuda in dom vid något tillfälle i sommar. De är så undvikande bara... Jag har lite svårt att vara rakt på när de tydligt visar att de inte vill ha kontakt.