• Anonym (Orolig)

    Borde jag kontakta socialtjänsten?

    När ska man lämna en orosanmälan till socialtjänsten?

    Vår dotter har en vän som är 7år gammal, hon är hos hos nästan varje dag, vill äta här, men går alltid hem prick klockan 18.30 eftersom hon är tillsagd det av sina föräldrar. Även om inte vår dotter är hemma vill hon vara här, hon säger då att hon vill leka med vår yngsta dotter som är ett år. Ofta sätter hon sig i soffan ser en film eller leker med något själv på vår dotters rum. Ibland när vi inte är hemma har grannarna berättat att hon sitter i vår trädgård i flera timmar och väntar. Vet även att hon har varit över hos grannarna och tittat på när de jobbat, de har då frågat varför hon inte går hem och fått till svars att hon inte vill det. Vi har, trots att hon nästan bor här och har gjort det i två år, endast träffat hennes pappa vid tre-fyra tillfällen. Han har då varit fåordig, men trevlig. Mamman har vi endast sett på håll vid ett tillfälle. För oss är det märkligt med så lite kontakt, de andra barnens föräldrar känner vi väl efter alla lekstunder etc.

    Vi ett tillfälle förra hösten blev min man arg på flickorna efter att de hade hällt jord på vår yngsta dotter, han höjde då rösten (vilket han normalt sätt inte brukar) och hon agerade väldigt starkt (enligt min man) hon satte upp armarna som skydd och sprang sedan hem. Man ska väl inte tolka in för mycket i det, men det är för mig inte normalt att reagera på det viset.

    Jag står i valet och kvalet inför att ringa socialtjänsten. Jag har inga bevis på att denna flicka far illa. Jag vill inte göra en anmälan med allt vad det innebär om jag har fel. Samtidigt vill jag försäkra mig om att flickan har det bra hemma. Hur hade ni gjort? Tycker ni att hennes beteende låter märkligt eller hade ni avfärdat det som en fråga om socialstimulans etc?

  • Svar på tråden Borde jag kontakta socialtjänsten?
  • Anonym (zxy)

    Kanske du kan bygga upp ett förtroende hos flickan så du kan lirka fram hur hon själv upplever sina hemförhållanden?

    Jag hade hundra gånger hellre blivit anmäld till soc utan grund, än att låta ett barn fara illa och omgivningen inte reagerar.

  • Anonym (JK)

    Jag tycker det låter märkligt detta. Nåt är det som inte stämmer och jag förstår att du är orolig. En orosanmälan gör man vid oro och misstanke. Man behöver inte ha bevis. Om inte barnet far illa så kommer det ju fram och utredning behöver inte påbörjas. Om familjen behöver stöd är det ju bra att folk reagerar och bryr sig. Folk tar lite väl allvarligt på anmälningar och tror att soc tar barn. Det händer extremt sällan. Jag tycker det anmäls för lite. Jag tycker väl ändå som de flesta andra att du bör ta mer kontakt för att lära känna dem. Bjud hem dem. Du kan ju försöka prata med flickan också och se om hon berättar nåt. Fortsätter din oro så tycker jag du ska anmäla.

  • Anonym (....)
    anntjernstrom skrev 2017-05-09 06:14:27 följande:

    Wait... Det där beteendet är lite konstigt även för barn som far illa. Sitter ensam i trädgården flera timmar. Leker ensam eller ser film ensam trots att hon är hos en kompis. Tittar på när vuxna arbetar. Verkar inte känslomässigt fäst vid sin familj. Skyddar kroppen vid höga oväntade ljud. Kan flickan vara autistisk?


    Låter som om hon har ett anknytningstrauma tycker jag.
  • Anonym (JK)
    Anonym (....) skrev 2017-05-09 08:27:52 följande:
    Låter som om hon har ett anknytningstrauma tycker jag.
    Ja det låter det som.
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (JK) skrev 2017-05-09 08:03:20 följande:

    Jag tycker det låter märkligt detta. Nåt är det som inte stämmer och jag förstår att du är orolig. En orosanmälan gör man vid oro och misstanke. Man behöver inte ha bevis. Om inte barnet far illa så kommer det ju fram och utredning behöver inte påbörjas. Om familjen behöver stöd är det ju bra att folk reagerar och bryr sig. Folk tar lite väl allvarligt på anmälningar och tror att soc tar barn. Det händer extremt sällan. Jag tycker det anmäls för lite. Jag tycker väl ändå som de flesta andra att du bör ta mer kontakt för att lära känna dem. Bjud hem dem. Du kan ju försöka prata med flickan också och se om hon berättar nåt. Fortsätter din oro så tycker jag du ska anmäla.


    Men suck. Nej det händer inte extremt sällan att soc tar barn. Det problematiska är att soc oftast tar FEL barn! Därav är det extremt farligt att anmäla för minsta lilla utan att först göra vad man kan själv.

    Ts har alla möjligheter att ta reda på hur det står till i denna familj, t.o.m större möjligheter än myndigheter som inte känner till familjen öht.

    Du förstör och krossar familjer med ditt BS!
  • Anonym (JK)
    Anonym (Hmm) skrev 2017-05-09 11:06:50 följande:
    Men suck. Nej det händer inte extremt sällan att soc tar barn. Det problematiska är att soc oftast tar FEL barn! Därav är det extremt farligt att anmäla för minsta lilla utan att först göra vad man kan själv.

    Ts har alla möjligheter att ta reda på hur det står till i denna familj, t.o.m större möjligheter än myndigheter som inte känner till familjen öht.

    Du förstör och krossar familjer med ditt BS!
    Jag förstör och krossar familjer? Här drog du på högsta växeln direkt. Trampat på en öm tå?
    Jo det ska mycket till innan soc tar barn. Det är extremt viktigt att anmäla vid misstanke. Det är det som rekommenderas och det är därför vi har den funktionen i samhället. Det är inte ts sak att ta reda på hur det står till. Ta kontakt och bry sig, absolut, men utredning och stöd bör överlåtas till myndigheter.
  • Anonym (Anmäl)

    Jag har varit där själv. Jag ville aldrig gå hem som barn. Jag gick hem till vänner, eller så var jag ute. Det kvittade om det lsregnade, eller om jag inte hade någon kompis att leka med, jag ville inte vara hemma. Om jag inte fick mat hos någon kompis så var jag utan mat hellre än att gå hem. Kroppen vande sig vid det och jag slutade känna hunger lika fort. Hemma var det hemskt. Så ts, anmäl.

  • Anonym (Anmäl)
    Anonym (Anmäl) skrev 2017-05-09 12:04:55 följande:

    Jag har varit där själv. Jag ville aldrig gå hem som barn. Jag gick hem till vänner, eller så var jag ute. Det kvittade om det lsregnade, eller om jag inte hade någon kompis att leka med, jag ville inte vara hemma. Om jag inte fick mat hos någon kompis så var jag utan mat hellre än att gå hem. Kroppen vande sig vid det och jag slutade känna hunger lika fort. Hemma var det hemskt. Så ts, anmäl.


    Ösregnade ska det stå.

    Jag reagerade på samma sätt som din dotters kompis gjorde när någon höjde rösten. Jag skyddade mig själv för efter skäll kom våldet.
  • Anonym (Hej)

    Fast det är väl att hänga ut andra personer att prata om det här på familjeliv med tycker jag.

  • Anonym (JK)
    Anonym (Anmäl) skrev 2017-05-09 12:06:45 följande:
    Ösregnade ska det stå.

    Jag reagerade på samma sätt som din dotters kompis gjorde när någon höjde rösten. Jag skyddade mig själv för efter skäll kom våldet.
    Jag har samma erfarenheter av en grannpojk för många år sedan. Han gick in i vår lägenhet och stal kakor för att han var hungrig. Jag blev förvånad och sa "vad gör du?" Då satte han för armarna över huvudet och frågade om jag skulle slå honom. Ångrade att jag aldrig anmälde. Det var fler grejer. Men familjen fick hjälp sen ändå. Antar att andra tog tag i saken.
Svar på tråden Borde jag kontakta socialtjänsten?