Eget rum vid födsel

När jag fick vår första dotter 1987 så låg jag på en sal med fyra andra mammor. En hel vecka låg jag kvar då jag förlorat mkt blod och var svag. Vilken lycka jag kände varje morgon när den trygga personalen kom in och kollade tempen på oss och hade ett "tåg" av bebisvagnar med sig. Våra bebisar las hos oss för att vi skulle få igång amningen och sedan kunde man stappla ut i en matsal och äta frukost sittande på en uppblåsbar sittring. Dotter nummer två, ensamrum, ingen kontakt med personal ÖHT. Åkte hem snarast.

Om det bara vore utvecklingen så...

Jag snittades efter att ha krystat i en dryg timme med andra barnet. Jag hade vanvettigt ont överallt och svårt att röra mig. Barnet spydde hela första natten. Hade inte min mamma varit där så vet jag inte hur jag hade klarat det, då hade jag fått sitta upp och hålla mig vaken eller låta henne spy på mig

Jag var kvar fyra dygn och fick ingen hjälp överhuvudtaget, jag försökte fråga men de stackars syrrorna var så stressade så jag ville inte störa. Köket misslyckades med att fixa mat åt mig (är multiallergiker) så jag fick ringa efter hämtpizza.

Det du kallar att komma längre i utvecklingen kallar jag att minimera personal så långt det går utan att någon dör.

Min mamma födde barn 1970, 1979 och 1987 och hon var helt chockad över hur de nyblivna mammorna (och barnen med för den delen) behandlades.

Jag skyller absolut inte på personalen, de gör så gott de kan. Efter min första förlossning fixade de mat åt mig under hela vistelsen eftersom sjukhuskök generellt helt enkelt inte klarar av att fixa allergifri mat.

Men det är en annan historia  

Vi talar barnsalar här och du börjar prata om underbemanningen i vården. Jo, som tur är har utvecklingen och forskningen gått framåt och visat att nyfödda hör hemma nära sina föräldrar. Helst hud mot hud. Inte i en plastbalja i en barnsal.

Jag har fått dela rum båda gångerna.

Det är ju jättebra att föräldrar idag tycker det är helt okej att packa och åka hem med navelsträngen släpandes efter sig! Det ju blir billigt och bra. 

Det är ju jättebra att föräldrar idag tycker det är helt okej att packa och åka hem med navelsträngen släpandes efter sig! Det ju blir billigt och bra. 

Om barnet mår bra, och man själv mår bra, vad ska man på sjukhuset att göra då?

Jag känner lite att det vet man inte efter 6 timmar - om mamman och barnet mår bra. Man har knappast hunnit få tillräcklig koll på om livmodern dragit ihop sig tillräckligt, om barnet klarat sig utan komplikationer som tex fostervatten i lungorna osv osv.

Och du tror inte att underbemanningen är en del av att föräldrarna inte längre får någon hjälp eller avlastning överhuvudtaget efter en förlossning?

Självklart är det bättre att barnen får vara nära, men om det vore hela syftet med att ta bort barnsalarna skulle kvinnor som verkligen behöver hjälp med sina nyfödda få det. Min upplevelse är att det inte finns det utrymmet idag.