Eget rum vid födsel

Det är ett par faktorer som spelar in: 1. Hur beläggningen ser ut och 2. Individens behov. I den bästa av världar skulle alla få eget rum, men inte har vården råd med att det ska stå en massa tomma rum, därför är rummen förstås begränsade till antalet. Är det många samtidigt så är det rimligt och logiskt att de som har störst behov (lång, svår förlossning, skador m m) får egna rum.

Men om du hade förmågan och kunde ha åkt hem direkt (vilket vi får utgå från eftersom du skriver att du skulle ha gjort det om du tvingats dela rum) varför åkte du inte hem? Varför stanna på BB längre än vad man behöver eller måste?

Med första barnet sökte jag medvetet till en förlossning som garanterade eget rum åt förstaföderskor, för det kändes jätteviktigt att min sambo kunde vara kvar.
Med andra barnet brydde jag mig inte, men jag fick eget rum då med.

Vi fick eget rum båda gångerna. Vi stannade en natt med båda barnen (2011 o 2014). Födde på Akademiska. Jätteskönt med eget rum o lugn och ro!

När jag fick vår första dotter 1987 så låg jag på en sal med fyra andra mammor. En hel vecka låg jag kvar då jag förlorat mkt blod och var svag. Vilken lycka jag kände varje morgon när den trygga personalen kom in och kollade tempen på oss och hade ett "tåg" av bebisvagnar med sig. Våra bebisar las hos oss för att vi skulle få igång amningen och sedan kunde man stappla ut i en matsal och äta frukost sittande på en uppblåsbar sittring. Dotter nummer två, ensamrum, ingen kontakt med personal ÖHT. Åkte hem snarast.

Ja usch, att behöva ta hand om sitt barn själv, förstod att du flydde fältet...? Ärligt talat låter det riktigt tragiskt att fyra mammor bara låg där med sina barn åtskiljda hos främmande personal i små plastbaljor och att dom kom in för en stunds hud mot hud för amningens skull när man idag vet att det är väldigt viktigt stt barnen är MYCKET hud mot hud hos mamma hela första dygnen/tiden just för amningens och anknytningens skull. Det var ju just därför amningen sällan funkade någon längre stund på den tiden (är själv född 87), för att man inte fattat att sånt inte dunkar i intervaller på klockslag. Dela sal med tre andra okända kvinnor hade jag vägrat som nyförlöst, då vill jag vara ifred med barn och man och vila upp mig, inte tjattra med övriga. Så olika det kan vara.. Jobbar själv med nyförlösta familjer och vi går bara in på rummen om dom vill oss ngt eller om det är ngt nödvändigt vi måste göra. Föräldrarna vill i 9,9 fall av 10 helst inte bli störda alls om det inte behövs vilket jag snarare tycker är ett friskhetstecken.

Ja folk är olika. Jag uppskattade oerhört att få känna mig omhändertagen där på BB eftersom jag fött fram en dotter på 4500g med hjälp av sugklocka och hade oerhört svårt att röra mig. Den där veckan på BB 1987 är ett underbart varmt minne. Trygghet, gemenskap och så att ha fått en helt underbar unge! Magiskt.

PS: Jag minns inte att jag konverserade särskilt mkt med de andra mammorna. Jag är nog mer typen som lyssnar och "vilar" i det allmänna pratet. Det är främst den fantastiska personalen som gjorde vistelsen så fin.

Vi födde på Borås förlossning sist och kommer göra det nu igen. Detta framförallt för att slippa dela rum, samt att min man ska få stanna kvar och för att vi inte ska behöva bli hemskickade efter några timmar. Vi var supernöjda med allt sist. Har fått uppfattningen om att Borås och Varberg är ungefär samma.

Ojj! Ja nä men det är ju så.. man kan bara hoppas på att man får eget rum (:

Man behöver ju inte stanna på sjukhuset om allt gått bra. Man får åka hem.