Hur är en bra svärmor?

I vissa fall... Död!

Men engagerad, inte dömande, respektfull.

Ursäkta, men nu skrattade jag faktiskt. Död!?! Det låter illa/hårt.

Själv önskar jag med tanke på att jag inte har någon vidare relation med min egen mamma att min svärmor skulle finnas där i mitt och barnens liv. Vi bor ju grannar så det vore så trevligt om vi i alla fall kunde ha en normal vänrelation, men inte.
Om bara hon hade velat så hade vi kunnat haft en vettig relation, men hon vill inte. Hon har inte någon vettig relation med någon annan över huvud taget, så det är inte mig det är fel på

I julas bjöd jag ut henne och svärfar på julbord på ett finare ställe, hon följde inte med och hon sa inte ens tack, men nej tack utan hon dök bara inte upp när vi skulle åka.
Det sparade ju jag visserligen flera hundralappar på, men ändå!

Räcker med att vara någorlunda trevlig och begripa att barnen är vuxna.

En bra svärmor förväntar sig inte att sonens nya partner ska vara den som "äntligen får lite ordning på honom". Sonen kanske har valt en partner som vill leva så som han vill leva, inte en som vill leva som du.

En svärmor ska inte bete sig som ens egen mamma, för det brukar vara mer okej när ens egen mamma lägger sig i / har åsikter än när svärmorsan gör det för då tar det hus i helvete.

En svärmor är väl en människa som alla andra, skillnaden är att hon ingår i familjen. Någon man måste ha någon slags relation till - den kan sträcka sig allt mellan att bo ihop till att inte ha någon kontakt alls.
Och som alla relationer är ansvaret ömsesidigt. Det är inte bara svärmor som måste vara på något bestämt sätt för att vara "bra", det gäller väl i lika hög utsträckning svärdottern/-sonen.
Jag tycker det räcker långt om man helt enkelt gillar och respekterar varandra skapligt. Sen har ju alla människor både goda och irriterande egenskaper, en själv inräknad.

Hade aldrig accepterat om mina päron försökte lägga sig i vårt liv. Det har jag aldrig gjort. Pappa har fått lära sig det den hårda vägen och mamma har aldrig försökt lägga sig i.

efter att ha spenderat fyra dagar själv med svärmor förra veckan.. (hon bor på annan ort och jag hade ärenden där att uträtta).... så kan jag verkligen relatera till en kropp uppfylld av uppdämd irritation och frustration pga svärmor.

min svärmor oroar sig för allt och ser problem i allt. hon pratar som om varken jag eller min sambo vore vuxna, som om hon tror att vi är helt oerfarna och inte förstår hur "det hårda livet" kan se ut. hon har negativa kommentar om min sambos livstil (och där med även min), hon vill fortfarande kunna påverka sin sons livsval trots att han är 35. 
hon är överbeskyddande, daltar med mat, kläder, allt möjligt som kan uppkomma. hon var på mig som en igel under fyra dagar och lämnade inte min sida trots att jag sa att jag ville vara på stan själv. "nej, jag kan inte låta dig vara själv på gatan" var hennes svar. jag bad om att få låna hennes bil så att jag kunde uträtta ärenden själv och vara lite mer flexibel och effektiv. men nej, det fick jag inte, hon skulle bestämt först lämna mig och sen hämta mig när det behövdes. men det är en typ av uppassande där en  hela tiden anar och känner att hon förväntar sig en motprestation för omtanken.

en bra svärmor är som en vän, en vuxen kontakt, som gillar att fika/ samtala vid middagsbordet typ, samt som vill passa ens barn ibland, utan att vilja uppfostra dom själv enligt egen agenda. en svärmor ska vara mogen och ha släppt sånt redan för längesen. en bra svärmor kan respektera parets integritet och behov av enskildhet. en bra svärmor kan passa upp på paret utan att vilja ha nånting tillbaka... 

En bra svärdotter då? Hur är hon?

det är en bra fråga ;)

jag själv är väldigt tacksam och artig och säger alltid tack för allt hon gör och försöker insistera på att hon inte ska göra så mycket. det är dock hennes sätt att vissa kärlek så jag låter henne.

det svåra för mig är att jag är så ovan med den "mamma"-stilen. mina föräldrar var tvärtom - och är det fortfarande, de hör inte av sig så ofta, oroar sig sällan och har alltid visat sin omsorg genom att låta mig lista ut saker på egen hand och de har aldrig nånsin sopat gatan framför mig. det är den typen av "mamma"-kärlek jag är van vid och därför blir det väl svårt för mig att "ta emot" så mycket, ha nån så nära. man måste få chans att ge

också i ett förhållande. nu ska jag snart "ge henne" sitt första barnbarn, kanske blir vår relation bättre då... eller så blir det värre!!

huvva.

men såklart respekterar jag henne, hon har uppfostrat min sambo o hans bror som ensamstående och gjort sitt bästa under ett långt liv..

kan däremot inte respektera när hon pratar illa om sin sons yrkesval eller gör sig lustig över honom på annat vis, då går vi i kant och jag måste säga ifrån!

men överlag tror jag att en bra svärdotter försöker knyta an och bygga en egen relation till sin svärmor. för sin egen skull och för sin partnerrelations skull.

det är ju jättecoolt om en kan bonda över hur mycket båda tycker om sonen/partnern

Min svärmor 1. Lägger sig allt, vi kan inte förs en konversation nära henne utan att hon hoppar in. Har börjar ignorera henne nu.

2. Tar ALLTID sin sons parti även när hon vet att han har/gör fel.

3. Ska ha en åsikt om ALLT.

4. Om jag säger att jag ska köpa en viss sak så har hon "redan sett den" och ratat den, som att det vore en tävling?

Mitt tips: VA INTE SOM HENNE. Va som min mamma istället, raka motsatsen till allt jag skrev + gör mycket godare mat :)

Lägger sig inte i. Kommer inte med oönskade "goda råd". Typ. Nu har jag ingen svärmor, men min sambos mamma är helt fantastisk! Kan bero på att vi är rätt nära varandra i ålder (jag är 32 och hon är 45) och har samma typ av humor.

Passa upp på paret utan att vilja ha någonting tillbaka? Varför i hela fridens namn skulle man vilja vara så självutplånande? Passa upp på vuxnas ungars partners gör man väl inte per automatik, de bör väl komma i åtnjutande av samma gästfria behandling som andra gäster får men att springa och passa upp på dem skulle i alla fall inte jag vara intresserad av att göra. Vän behöver man väl inte heller vara, om det inte faller sig naturligt och man har den kemin tillsammans - annars räcker det väl med att vara trevlig på samma sätt som man är mot andra människor som man har en sekundär relation till. 

Jag har haft två svärmödrar, båda trevliga och bra. De har inte gjort något speciellt mer än varit vanliga vettiga människor som bemött mig som den vuxna människa jag var/är. Båda har varit fantastiska mot mina barn även om de inte - som så många verkar önska sig nuförtiden - har passat dem. 

Personligen tycker jag att det ställs jävligt höga, krångliga och orättvisa krav på svärmödrar/farmödrar. Illa gjort och verkligen inget jag stödjer. 

Eller hur!!!

Engagerad men lyhörd...