Föräldrar fryser ut oss

...och folk undrar varför barn mobbar????? Fy!

Det börjar med oss vuxna! När folk beter sig så här så är det ofta tragiska saker som ligger bakom. Dålig självkänsla, dålig självbild, behov av att bli sedd och omtyckt, för att nämna några.

Att jag är känslig och kanske instabil kan ha sin grund i att jag under hela min skolgång gick med odiagnostiserad ADHD, var annorlunda utan att förstå varför och blev mobbad under de flesta åren. Ja, jag kanske är lite konstig, känslig med ADHD som får mig att reagera starkare än många andra i vissa situationer MEN jag är stolt över den människosyn jag har!

Är det någon som alltid tagit hand om allt och alla och gjort allt för att alla i min krets ska må bra så är det jag. Ett förvirrat psykfall som behöver söka hjälp? Ja, kanske, men med ett gott hjärta, en underbar man, 2 fina barn, släkt och vänner, en öppenhet för att jag inte är perfekt och både kan och vill förändras till det bättre, så kommer jag komma en bra bit på vägen.

Jag är dock övertygad om att det finns fler av den goda sorten än tvärtom bland oss. Kram till alla er!

TS- ta inte åt dig eller gå i diskussion alls med de elaka idioterna här i tråden som påpekar ditt språk eller yrke eller känsloläge! Svara inte! Till sak: jag förstår att det smärtar att din son blir utanför! Det verkar vara väldigt omogna och osäkra mammor som gör så här. Mitt råd till dig: försök få till en träff med mamman till pojken som var mkt med din son förut. Ha barnperspektivet i samtalet och ta lugnt upp det han upplever och det du märkt. Fråga henne om det har hänt ngt? Sitt och fika och ta det lugnt och säg från hjärtat hur det känns för din son. Jag tror att den andra mamman kokat ihop ngt rejält skitsnack av allvarligare art eftersom de undviker dig så! Få den mamman att inse att de har fel vad det än gäller och förhoppningsvis kommer hon ångra sig. Hör med andra som känner mammorna... det kanske går ngt rykte om er? Som du måste få stopp på. Och försök att inte din son hamnar i situationer där han ser hur ledsen du blir. Bjud hem andra kompisar. Lycka till.

Jag förstår precis hur du känner ts och jag tycker du gjorde helt rätt som valde en annan skola. Jag skulle antagligen gått ännu längre och försökt hitta ett annat boende i samma område för att få lite avstånd.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag gjort en del av er upprörda över en enligt er osammanhängande text med en massa felaktigheter i. Jag är förskollärare/lärare och jobbar just nu i en förskoleklass. Hur kan man gå på en person på detta sätt, ifrågasätta huruvida jag är lärare eller inte i en situation där man kanske är lite skör. Hur fan kan ni? Jag har ADHD och kanake kan det bidra till att röra till det med texten. Är jag sämre för det??? Det finns lärare I SVENSKA med dyslexi. Hur bemöter ni dem??? Jag är ganska chockad över vilket bemötande jag fått av en del här. Jag hoppas verkligen inte att ni har barn själva med den synen på människor. Jag hoppas innerligt att ni själva råkar ut för något liknande! Tack till alla er som hållit er till ämnet!

Med all respekt... men FINNS det lärare i svenska som har dyslexi???