• Anonym (Ledsen)

    Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

    För 2 år sedan så träffade jag min sambo. Det klickade direkt. Jag älskar honom och vi har det jättebra, men det är en sak som jag inte kan släppa.

    Jag är infertil och vill så gärna adoptera ett barn. Det är min högsta önskan. Samtidigt som jag gör en god gärning så går min högsta dröm i uppfyllelse - att bli mamma.

    Men här är problemet. Min man vill absolut inte adoptera. Han har en dotter på 5 år som är här varannan vecka och han säger att han är färdig med barn. Han står fast vid att det inte blir några fler barn för hans del. Jag förstår ju givetvis att jag måste respektera det, men jag vet inte hur. Jag vill inte lämna honom för att skaffa barn. Han är den viktigaste människan i mitt liv. Men jag vill inte heller bli utan barn.

    Jag har tagit upp att jag kan ansöka om att adoptera som ensamstående, men han vill inte det heller. Han säger att han inte orkar ha en till bebis i huset, att det kommer bli jobbigt och att det inte är så lätt som jag tror, att jag kommer att behöva mycket hjälp som han inte orkar eller har tid med. Till saken hör den att han har ett ganska tungt och stressigt jobb. Han jobbar mycket, så jag förstår honom och hans oro.

    Kan även nämna att vi inte pratade nånting om att skaffa barn innan vi blev ett par.

    Jag vet inte vad jag ska göra.. ):

  • Svar på tråden Jag vill adoptera ett barn, han vill inte
  • Anonym (-)
    Anonym (arg och skrämd) skrev 2017-05-19 15:31:15 följande:

    Presis det jag menar. Att flera män berättar ärligt från början att det inte blir några barn på något sätt alls.


    Du tycker att män ska säga i början att det inte blir nägra barn, men kvinnor ska slippa undan och behöver inte säga att de verkligen vill ha barn?

    Dubbelmoral.
  • Anonym (-)
    Anonym (arg och skrämd) skrev 2017-05-19 15:31:15 följande:

    Presis det jag menar. Att flera män berättar ärligt från början att det inte blir några barn på något sätt alls.


    Du tycker att män ska säga i början att det inte blir nägra barn, men kvinnor ska slippa undan och behöver inte säga att de verkligen vill ha barn?

    Dubbelmoral.
  • Katten Lilla
    Mrs Moneybags skrev 2017-05-19 15:32:15 följande:

    Fast nu hade ju även mannen något som han verkligen ville med livet - att inte ha fler barn.

    Så det är bådas ansvar.


    Mrs Moneybags skrev 2017-05-19 15:32:15 följande:

    Fast nu hade ju även mannen något som han verkligen ville med livet - att inte ha fler barn.

    Så det är bådas ansvar.


    Jag tycker enbart att det är ts ansvar. Hon borde ha varit tydlig med att hon ville ha barn. Jag tycker inte att man kan förvänta sig att han skulle ha berättat att han inte ville ha barn. Det är hon som bär på en stor önskan, då borde den framgå innan förhållandet då det är henne det eventuellt kan drabba i framtiden.
  • Anonym (Minna)

    Precis som "Fakta" skriver bör du ta reda på mer om adoption, och samtala med din man utifrån detta beslut. Jag tänker utifrån vad du skriver att du kanske inte är så insatt i adoption och de utmaningar det innebär, genom att du skriver att du gör en god gärning. Det finns mycket kunskap idag om att de barn som blivit adopterade inte upplever det på detta sätt... Snarare är det väl du som ska vara tacksam OM du får adoptera ett barn och tacksam för lyckan att på detta sätt kunna bli förälder. 

  • Kanttant
    Katten Lilla skrev 2017-05-19 15:19:41 följande:

    Men om mannen är feg som höll tyst om sin ovilja, så är det ännu värre för ts del. Hon sa ingenting om att hon vill skaffa barn osv, det borde man ha gjort. Nej, man kan inte utgå ifrån att nån vill skaffa barn. Sambon är ingen tankeläsare. Ts borde givetvis ha berättat, så nu får hon skylla sig själv så omogen som hon är.


    Alltså... jag håller med om att man borde prata om sådana här saker så snart man känner att förhållandet kommer bli seriöst/långvarigt. Kanske speciellt viktigt om man närmar sig en ålder där det kan bli svårare att få barn och/eller man redan vet med sig att man inte kan eller har svårt att få barn. Men så onödigt att säga att ts får skylla sig själv, att hon är omogen, att det var dumt gjort av henne osv. Nu är det som det är och ts eftersöker råd hur hon ska hantera situationen och vad hon ska göra. Dina nedlåtande kommentarer tillför absolut noll, mer än ett surt diskussionsklimat.
  • Anonym (-)
    Mrs Moneybags skrev 2017-05-19 15:32:15 följande:

    Fast nu hade ju även mannen något som han verkligen ville med livet - att inte ha fler barn.

    Så det är bådas ansvar.


    Om man blir tillsammans med en nötallergiker så är det sällan man frågar i början "Är du nötallergiker?" Det är mer normalt att man själv informerar personen om att man är allergiker.
  • Katten Lilla
    Kanttant skrev 2017-05-19 16:03:52 följande:

    Alltså... jag håller med om att man borde prata om sådana här saker så snart man känner att förhållandet kommer bli seriöst/långvarigt. Kanske speciellt viktigt om man närmar sig en ålder där det kan bli svårare att få barn och/eller man redan vet med sig att man inte kan eller har svårt att få barn. Men så onödigt att säga att ts får skylla sig själv, att hon är omogen, att det var dumt gjort av henne osv. Nu är det som det är och ts eftersöker råd hur hon ska hantera situationen och vad hon ska göra. Dina nedlåtande kommentarer tillför absolut noll, mer än ett surt diskussionsklimat.


    Tyck vad du vill. Det finns andra här som skyller på mannen också, vet du. Men visst, klaga på mig.
  • Kanttant
    Katten Lilla skrev 2017-05-19 16:05:33 följande:

    Tyck vad du vill. Det finns andra här som skyller på mannen också, vet du. Men visst, klaga på mig.


    Det är en person som skriver det. Men det är inte heller mannen som skapat en tråd och söker råd för en jbäobbig situation, utan det är ts. Så att en person kallar mannen som inte ens läser tråden för feg bryr jag mig inte så mycket i, däremot tycker jag det är rätt dålig stil att sitta och skriva som du gör om ts. Att visa lite medmänsklighet är inte jobbigt. Och är det jobbigt kab man istället avstå från att kommentera. Klarar man inte av att låta bli att skriva svidande saker till någon som faktiskt inte verkar ha gjort något fpr att förtjäna det, då kanske det år dags att man ser över sitt eget beteende och internetanvändande.
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-05-19 11:07:49 följande:

    För 2 år sedan så träffade jag min sambo. Det klickade direkt. Jag älskar honom och vi har det jättebra, men det är en sak som jag inte kan släppa.

    ....

    Jag vet inte vad jag ska göra.. ):


    Otroligt jobbig situation. Förstår att det inte är lätt när man älskar någon att bara välja att lämna. Men som många andra påpekar så är risken stor att du alltid kommer ångra dig om du inte försöker få ett barn, kanske rentav bli bitter och arg i frantiden gentemot din sambo för att du känner att han nekat dig ett barn.

    Men som också påpekats är processen att adoptera långt ifrån simpel och adpotionsindustrin lämnar mycket att önska för alla involverade parter (framförallt de som adopteras och deras familjer). Kanske kan du se till att sätta dig in riktigt väl i adoptionsprocessen först, så du vet vad du ger dig in på, vad du ska undvika och allt därtill. Kanske också kontakta ett adoptionscentrum för att se hur goda chanser du har att adopteta som ensamstående, hur snabbt du måste agera och vilken slags tidsram du kan förvänta dig.
  • Katten Lilla
    Kanttant skrev 2017-05-19 16:24:39 följande:

    Det är en person som skriver det. Men det är inte heller mannen som skapat en tråd och söker råd för en jbäobbig situation, utan det är ts. Så att en person kallar mannen som inte ens läser tråden för feg bryr jag mig inte så mycket i, däremot tycker jag det är rätt dålig stil att sitta och skriva som du gör om ts. Att visa lite medmänsklighet är inte jobbigt. Och är det jobbigt kab man istället avstå från att kommentera. Klarar man inte av att låta bli att skriva svidande saker till någon som faktiskt inte verkar ha gjort något fpr att förtjäna det, då kanske det år dags att man ser över sitt eget beteende och internetanvändande.Otroligt jobbig situation. Förstår att det inte är lätt när man älskar någon att bara välja att lämna. Men som många andra påpekar så är risken stor att du alltid kommer ångra dig om du inte försöker få ett barn, kanske rentav bli bitter och arg i frantiden gentemot din sambo för att du känner att han nekat dig ett barn.

    Men som också påpekats är processen att adoptera långt ifrån simpel och adpotionsindustrin lämnar mycket att önska för alla involverade parter (framförallt de som adopteras och deras familjer). Kanske kan du se till att sätta dig in riktigt väl i adoptionsprocessen först, så du vet vad du ger dig in på, vad du ska undvika och allt därtill. Kanske också kontakta ett adoptionscentrum för att se hur goda chanser du har att adopteta som ensamstående, hur snabbt du måste agera och vilken slags tidsram du kan förvänta dig.


    Jag bryr mig faktiskt inte. Du har all rätt att tycka detta.
  • Anonym (Lilla Lina)
    Kanttant skrev 2017-05-19 16:24:39 följande:

    Det är en person som skriver det. Men det är inte heller mannen som skapat en tråd och söker råd för en jbäobbig situation, utan det är ts. Så att en person kallar mannen som inte ens läser tråden för feg bryr jag mig inte så mycket i, däremot tycker jag det är rätt dålig stil att sitta och skriva som du gör om ts. Att visa lite medmänsklighet är inte jobbigt. Och är det jobbigt kab man istället avstå från att kommentera. Klarar man inte av att låta bli att skriva svidande saker till någon som faktiskt inte verkar ha gjort något fpr att förtjäna det, då kanske det år dags att man ser över sitt eget beteende och internetanvändande.Otroligt jobbig situation. Förstår att det inte är lätt när man älskar någon att bara välja att lämna. Men som många andra påpekar så är risken stor att du alltid kommer ångra dig om du inte försöker få ett barn, kanske rentav bli bitter och arg i frantiden gentemot din sambo för att du känner att han nekat dig ett barn.

    Men som också påpekats är processen att adoptera långt ifrån simpel och adpotionsindustrin lämnar mycket att önska för alla involverade parter (framförallt de som adopteras och deras familjer). Kanske kan du se till att sätta dig in riktigt väl i adoptionsprocessen först, så du vet vad du ger dig in på, vad du ska undvika och allt därtill. Kanske också kontakta ett adoptionscentrum för att se hur goda chanser du har att adopteta som ensamstående, hur snabbt du måste agera och vilken slags tidsram du kan förvänta dig.


    Fast det är sant att ts har begått ett misstag och hon verkar inte ta mycket ansvar heller. Hon skulle ha frågat mannen innan de blev ett par om han vill ha fler barn eller ej. PUNKT. Det var ett dumt misstag hon begick, men nu får hon själv ta ansvaret och lämna eller stanna. Klarar man inte av att höra att man är ansvarslös och omogen, att man borde ha tänkt till innan, så bör man jobba på sin självkänsla. Kritik måste man kunna ta.

    Det känns som att ts försöker skylla på sambon. Men det är inte hans fel. Ts är för Guds skull vuxen. Det är inte mer synd om henne än sambon. Han mår väl också dåligt av detta, något som många här verkar glömma. Lätt att bara se saker från ts perspektiv..

    Ts bör lämna denna man. Han ska inte behöva bli ännu mer pressad och stressad än vad han redan är och då får hon samtidigt chans till barn om hon lämnar. End Of story.
Svar på tråden Jag vill adoptera ett barn, han vill inte