Kontakta pappan till mitt ofödda barn eller inte?

Att höra av sig en gång efter rul och en gång efter att barnet fötts är knappast respektlöst. Faktum kan jag tycka att man som förälder har en skyldighet att försöka iallafall det lilla att se om den andra föräldern har ändrat sig angående kontakt. För barnets skull.

Hur menar du att man inte respekterar hans beslut? Är ju knappast som någon kan tvinga honom att umgås med sitt barn. Att två gånger kolla om han ändrat sig kan jag knappast tycka är att inte respektera hans beslut.

Sen är det flera av oss som tycker att de som överger sina barn (oavsett om dessa var planerade eller inte) är totala ynkryggar. Det är inte heller att inte respektera hans beslut - för som sagt, ingen som tvingar honom, det är bara en konsekvens av hans beslut att folk ka anse att han inte är mer än en påse skit.

Tråden är inte påhittad, jag har jobbat och inte haft tid att logga in här.

Tack för alla svar men tror jag lämnar tråden nu, trots att jag är på riktigt. Och alla ni som skriver att jag inte respekterar hans beslut, det är ju precis det jag gör? (Respekterar alltså) Jag har inte kontaktat honom en enda gång sedan vi bröt men skapade en tråd för att få råd hur jag ska göra. Kommer troligtvis inte höra av mig heller, så nu vet ni det.

Tråden är inte påhittad, jag har jobbat och inte haft tid att logga in här.

Tack för alla svar men tror jag lämnar tråden nu, trots att jag är på riktigt. Och alla ni som skriver att jag inte respekterar hans beslut, det är ju precis det jag gör? (Respekterar alltså) Jag har inte kontaktat honom en enda gång sedan vi bröt men skapade en tråd för att få råd hur jag ska göra. Kommer troligtvis inte höra av mig heller, så nu vet ni det.

Men snälla, varför så fokuserad på att respektera pappans beslut? Ja, han har rätt till sina känslor, är det någon som påstått någon annan? Det handlar inte om honom dock och det handlar inte om TS, det handlar om barnet. Genom att kontakta pappan TVÅ gånger under en period på drygt nio månader så gör ts sin skyldighet slm förälder, att se till sitt barns bästa. Igen, ingen kan tvinga pappan att vara involverad. Vad är det för löjligt daltande att man måste "respektera hans beslut"? TS kunde väl inte bry sig mindre i det och om honom efter att han lämnat henne när hon blev gravid, däremot har hon en skyldighet gentemot sitt barn att iallfall försöka på något sätt.

Åter igen, det handlar varken om han eller henne. Det handlar om barnet. Barnet har en rättighet till båda sina föräldrar. Som närvarande förälder kan jag då tycka att man har en skyldighet att försöka minimum iallfall för att få den andra föräldern involverad. Jag menar att det är löjligt att dalta med en vuxen människa för att stackarn hade sex och vill inte ta konsekvenserna av det. Sluta vara så trångsynt och bara fokusera på två (eller främst en då i ditt fall) vuxna människor, det handlar inte om dem.

Återigen, jag bryr mig rätt lite i hur TS eller pappan känner inför detta. De är vuxna människor och får försöka deala med det på sina sätt. Min fokus är barnets rättigheter. Ja, visst finns det barn som växer upp med endast en förälder och det går bra. Inte alls det jag motsätter mig. Däremot är det önskvärt att barnet har båda föräldrarna såvida en eller båda inte innebär en skada för barnet på något sätt.

Av just anledningen att graviditet och barn är en så omvälvande grej så ser jag ännu mer anledning att vid två ynka, dock siginifikanta, tillfällen kontakta pappan för att t.ex. meddela att barnet är fött. Finns flera exempel här på FL om pappor som velat ha noll att göra med barnet, men som ändrat sig när de fått se UL-bild eller fått veta att barnet nu fötts. Att då hålla totalt avstånd fram tills han väljer (om någonsin) att ta kontakt minskar ju förmodligen chansen att han kommer vilja ha med barnet att göra. Och ännu en gång, inte främst för ts skull att få honom involverad -för barnets skull. Att på nio månader kontakta pappan vid två (ganska signifikanta) tillfällen är minimum vad man som närvarande förälder kan och bör göra för att försöka se till att sitt barn har båda föräldrarna.

Men vi tycker uppenbarligen helt olika, så är nog menlöst att fortsätta diskutera. Jag ser till barnet och du ser till en vuxen man. Vi ser olika helt enkelt.

Du tror inte chansen ökar till en villigt någorlunda involverad pappa om han får se en UL-bild eller få veta att barnet har fötts? Graviditet är en otroligt svår grej att greppa. Även par som planerat barn kan uppleva graviditeten och tanken på barnet som väldigt abstrakt och svår att förstå och koppla att det här kommer resultera i en ny liten människa. Saker såsom att få se UL kan hjälpa att göra barnet lite mer verkligt. Och såklart själva födseln. Personligen tror jag att chansen ökar en del att pappan kan ta till sig barnet, någorlunda iallfall, om han får en UL-bild skickad till sig och får veta att barnet har fötts. Iallafall jämfört med att bara gå runt att vänta på att han någon gång, kanske aldrig, ska ta kontakt. Människor är himla duktiga på att sticka ner huvudet i sanden, vad är att säga att det inte är det han gör? Bara låtsas som att "problemet" inte finns? Därav tycker jag det är bra om ts kan då kontakta honom två gånger för att göra det lite mer verkligt och möjligen öka chansen att han kommer någon gång bli involverad i barnet. Han har fortfarande ett val, ingen kommer tvinga honom att bli involverad. Men det gör själva barnet mindre abstrakt och han kan nog mycket väl få ett annat perspektiv på det. Om inte, då är det så. Då gör han ju inget annorlunda än nu, han behöver inte svara, han behöver inte kontakta.

Vi frå nog bara agree to disagree tror jag, istället för att vi båda fortsätter upprepa samma argument haha :)

Jag håller med dig i stort. Enda undantaget tycker jag är en kontakt i samband med att barnet fötts. Det är början på deras nya liv som föräldrar tillsammans. En inbjudan till samarbete sker då under nya omständigheter och med utgångspunkt i barnets behov. För övrigt tycker jag ts ska lämna honom ifred.

Ni som säger att ts "tvingar" honom att bli pappa, tycker ni resonerar dumt. Hon blev gravid helt enkelt, och det är inte alla som vill göra abort, för många kan det vara jättetufft att gå igenom en abort och särskilt om man längtar efter barn. Jag har gjort abort en gång och det var verkligen inte det lättaste att gå igenom trots att det helt och hållet var mitt eget beslut och jag har inte ångrat det. Men tycker ingen har rätt att pressa någon till abort mot sin vilja.

Jag tycker att ts borde vänta lite och höra av sig till killen senare, kanske när barnet är fött och han har hunnit smälta att han ska bli pappa. Sen är det ju mycket möjligt att han inte vill vara närvarande och då får du ju acceptera det.

Påtvingad av vem? Om det är någon han ska vara besviken på är det ju sig själv. Barnet är en naturlig konsekvens av hans egna handlingar.

Att han inte vill vara pappa är inte det samma som att han blir påtvingad någonting.

Jag blir inte påtvingad ett dåligt tentaresultat. Det är bara en naturlig konsekvens av att jag pluggat för lite eller fel. Samma sak med den här mannen. Hans biologiska faderskap är en naturlig konsekvens av hans knullande.

Var och en ansvarar främst för sin egen lycka. Även ts och pappan.

Och man ska absolut inte göra våld på sig själv för att göra någon annan lycklig. Tycker ts gjorde helt rätt när hon inte valde göra abort bara för att göra mannen glad.

Ja men har inte påstått att ts ska trakassera mannen. Han blir en närvarande far om han vill.

Öh okej..