Rädd för missfall

Jag känner precis lika! Är i 13+4. Har ett MA i bagaget, och trots att jag sett bebis hela 3ggr, två extra vul pga blödningar, och kubul i 12+1, så kan jag inte riktigt slappna av.... dels för att jag fortfarande småblöder till och från (rosa och beiga flytningar) vilket ska bero på en delvis föreliggande moderkaka, säger dom iaf, varje gång vi varit inne har bebis levt rövare där inne och min tapp har varit helt stängd och lång men det är ju en ögonblicksbild, hur det såg ut just då och det sa läkaren till mig också, så att jag skulle komma in igen om blödningarna ändrade karaktär eller om jag fick ont... inget av det har ju hänt... men jag tänker hela tiden jag vet ju inte och man kan ju inte gå på ul varje dag... Jag längtar tills jag kan känna bebis själv, men med moderkakan i framvägg så har jag hört att det kan ta längre tid och inget mer ul förrän rul i mitten på Juli.

Jag försöker ta en dag i taget, och tänka att jag kan inte påverka nåt av det som sker ändå men jag önskar verkligen att jag kunde slappna av och inte vara så nojjig. Men du är absolut inte ensam i dina känslor