Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

Jag bor inte hos min pappa och han försörjer inte mig.

Finns anledningar till att jag bara bor hos min mamma.

Jag tycker att ts inlägg ger intrycket av att pappan lider av något slags kontrollbehov, som andra har påpekat. Inte sunt.

Förklara gärna hur ts har trott att hon har rätt att vara oförskämd eller behandla andra illa, för just nu är det bara du som kommer med påståenden.

Sen kan du också förklara hur det inte är "vuxet" att bestämma vad och när man ska äta, när man ska hälsa på osv.

Pappan måste lära sig att hans lilla ängel är myndig nu. Patetiskt att han försöker styra hennes liv. Han får väl skylla sig själv att hon inte vill komma dit, eftersom att han till och med lägger sig i vad hon ska äta. Jag tycker att det är han som är oförskämd och jobbig, dessutom.

För några veckor sedan fyllde jag 18 år.

Jag växte inte upp med några speciellt hårda regler. Fick göra det mesta. Mamma har väl varit bäst, men pappa har alltid försökt få sin egen vilja igenom.

För några veckor sedan fyllde jag som sagt 18 år och min pappa verkar inte inse att jag är myndig nu. Han lägger sig i mycket som han inte har att göra med.

Bland annat så tror han att han kan bestämma hur jag ska äta. Jag tycker inte om frukost och äter aldrig det, han säger att jag MÅSTE äta frukost och att när jag är hos honom så ska jag äta frukost med hela familjen. Blir helt galen på honom. Tror han verkligen att han kan bestämma när jag ska äta?

När jag säger till honom att jag bestämmer själv vad och när jag ska äta så blir han arg. Detta ska man ju kunna bestämma själv även fast man är under 18 år också. Det är ju bara småbarn som brukar ha matregler.

Sen tror han också att han kan bestämma när jag ska komma till honom. Jag är mest hos min mamma (bor här och studerar här). Under veckorna så ringer han flera gånger och säger "Du kommer väl hit i helgen?" Och om jag säger nej så säger han att jag måste komma, att de vill träffa mig osv.

Om jag köper lite chips/godis så börjar han genast klaga på att jag borde äta annat än sötsaker (och det gör jag ju), men han tror sig ha nån rätt att bestämma vad jag ska äta och det är otroligt jobbigt.

Sen lägger han sig i min klädsel också.

För några dagar sedan var det riktigt varmt och då hade jag på mig en topp som var ganska genomskinlig. Då sa han genast att jag inte kan ha den, att det ser billigt ut.

Ungefär såhär är det.

Han lägger sig i saker han inte kan bestämma över och så har det varit långt innan jag blev 18 år. När jag var 17 så trodde han att han kunde bestämma hur jag skulle klä mig.

Jag har markerat att jag inte uppskattar när han håller på såhär och att hans kontrollbehov irriterar mig. Han verkar inte fatta.

Hjälp!

Det är forfarande inte normalt att kontrollera vad andra ska göra, äta och klä sig i. Vem vet? Kanske manipulerar han henne och tycker aldrig att hon gör rätt. Men uppenbarligen gör hon ju inte rätt i hans ögon, han försöker ju bara styra henne till det HAN anser är rätt.

Pappan verkar vara ute efter att bestämma. Kanske tror han att det är det bästa, hans avsikt kanske är att bry sig, men det blir ändå fel när man tjatar såhär mycket på en person om basic saker som personen bör kunna klara av själv.

Ts är just nu i den ålder att hon ska kunna fatta egna beslut. Pappan behöver inte lägga sig i hennes matvanor eller klädsel, den tiden är förbi. Såvida hon inte är förståndshandikappad.

Om inte pappan har uppfostrat henne tidigare så är det inte lönt ändå. Ts är 18 år nu, inte 8. Han bestämmer över hemmet ja, inte över ts. De regler han sätter är regler gällande hemmet. Fortsätter han styra ts som han gör nu så kommer hon inte att komma dit mer.

Ts har en bit kvar till vadå? Att kunna klara sig själv? Vad baserar du det på? Det är ju snarare pappan som behandlar henne som ett barn.

Personligen hade jag aldrig velat spendera tid hos någon som försökte styra mig och mitt liv, det klarar jag av själv. Att lägga sig i är inte samma sak som att bry sig om någon.

Ser inte hur det spelar någon roll? Jag är i alla fall vuxen och har inte bott hemma på länge.

Vad tar om för dåliga beslut? Är det ett dåligt beslut att inte äta frukost eller att inte besöka pappa så ofta som han vill?

Han har inte ställt några ultimatum, inte vad vi vet, nej. Men han försöker styra hennes val och han säger att hon SKA göra det och det och det. Varenda kotte fattar att det blir jobbigt till slut. Ts har inte gjort några utpressningsförsök. Ts säger bara att det är jobbigt att han lägger sig i hennes matvanor, klädsel med mera. Jag förstår henne. Jag skulle känna mig förminskad om min förälder inte trodde att jag klarade av sånt själv.

Går bra att flytta? Tja, hon bor ju hos sin mamma och uppenbarligen funkar det där. Ts är uppenbarligen inte så noga om att vara hos pappan, det är snarare han som vill att hon ska komma dit. Då är det nog han som får skärpa sig om han vill att hon ska komma dit i fortsättningen.

"Att lägga sig i" gör man bara om man måste göra det. Nu handlar det inte om några allvarliga grejer som gör att pappan måste lägga sig i. Dessutom har han ingen rätt att lägga sig i hennes matvanor och klädsel, som sagt. Han kommer ingen vart med det ändå. Han verkar ju inte ha något vidare omdömde han själv.

Det är helt irrelevant så det tänker inte jag svara på.

Och det är ett dåligt beslut att göra si och så. Folk kan ha åsikter om vad som helst. Visst, vill han fortsätta tjata på ts som en bandspelare så får han väl göra det, men då får han också ta konsekvenserna av hans handlingar.

Folk drar sig undan jobbiga typer.

Om det inte hade funkat för mamman att ts bor hos henne så hade hon förmodligen inte bott där. Men visst, vi vet inte. Man får ju utgå ifrån att det funkar bra.

"Allt som inte fungerar" är ett brett begrepp. Ts pappa verkar vara en person som tror att han (och bara han) vet bäst. Mycket ska nog vara efter hans åsiktsbok, annars gör man fel och är konstig.

Jag har inga egna barn. Vuxen är jag och har flyttat hemifrån för 10 år sen.

Och? Folk kan väl tycka vad de vill. Han har fortfarande ingen rätt att bestämma över ts. Att han lägger sig i är dessutom onödigt då det som sagt handlar om småsaker.

Egna antaganden behövs knappast. Ts beskriver honom rätt bra.

Något magiskt trodde hon knappast skulle hända. Bara att han skulle inse att han kan sluta bossa över henne och låta henne bestämma över sitt eget liv.

Men det tycker jag.

Jajaja, det mesta är farligt nu för tiden. Tandkräm är cancerframkallande och likaså att sola på solarium.

Jag äter inte frukost och det är mitt val, samma sak gäller ts. Punkt.

Så du menar att bara för att man bor hemma så bestämmer föräldern vad man ska göra, klä sig i och matvanor? Det stämmer icke. Man ska ta hänsyn till föräldrarnas regler, man ska inte ta hänsyn till att föräldrarna försöker bestämma över en. Det är två helt olika saker.

Jag hade en gång en släkting som bodde länge hemma hos mig. Anser du att jag hade rätt att säga "Du måste äta frukost hemma hos mig och du får inte äta sötsaker. Du får inte heller klä dig i genomskinliga kläder."?

Och? Det är forfarande ts rätt att välja om hon vill äta frukost eller inte. Dessutom vet man inte om det där är sant eller inte.

Jättemånga människor röker och dricker, trots att de vet att det är farligt. Det är ändå upp till dem hur de vill göra.

Om du på riktigt tror att pappan kan bestämma om ts ska äta frukost eller ej så..

Det accepterar jag, jag säger bara att det är MITT VAL att inte äta frukost och samma gäller ts. Det är ts val vad hon vill äta och när, det angår inte pappan eller någon annan.

Nja, om det handlar om ett myndigt barn som klarar sig själv så är det inte helt olika saker.

Bossa över ens dotters/sons klädsel, matvanor osv gör man kanske om det är ett 6 årigt barn.

När barnet börjar bli äldre så bestämmer man inte vad barnet ska äta och klä sig i, eller hur ofta hen ska hälsa på. Speciellt inte om det gäller en 18 åring.

Sen så bestämmer man inte över sitt myndiga barn bara för att hen bor under förälderns tak. Man sätter regler som gäller hemmet, som att man inte får äta på rummet, till exempel. Inte saker som gäller den myndiges kropp.

Nej, jag har inte påstått att det är varken sant eller falskt. Jag påstår bara att var och en gör som de vill.

Nu drar du löjliga paralleller. Detta handlar om ts matvanor och klädsel, inte om prostitution eller självmord.

Ohälsosamt beteende? Haha, please.

Eller som man säger till vänner, nu måste vi träffas

Lite OT:
Googla "myter om frukost" så kommer du se att det är långt ifrån bäst för alla att äta frukost.
Jag är 34 och gör det aldrig. Därför att min kropp och min mage inte klarar det. Många människor som är mer kvälls- än morgonorienterade har en mage som inte klarar av frukost.

Och trots att jag är 34 kan min pappa slänga ur sig kommentarer om det ibland, även fast det blir mer och mer sällan och mer muttrande än uttalanden högt numera=)

Men vad ska pappan göra åt det faktum att ts inte vill äta frukost? Han kan inte bestämma det och det är bara löjligt att försöka styra en sån sak. Det är upp till ts att bestämma vafan hon ska äts och när. Sen får han väl ha vilka åsikter han vill.