Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

Han är rädd om dig och omtänksam . Min pappa gjorde gröt till mig varje morgon när jag gick på gymnasiet , då jättejobbigt, nu ser jag det som något fint;) 

Ts är just nu i den ålder att hon ska kunna fatta egna beslut. Pappan behöver inte lägga sig i hennes matvanor eller klädsel, den tiden är förbi. Såvida hon inte är förståndshandikappad.

Om inte pappan har uppfostrat henne tidigare så är det inte lönt ändå. Ts är 18 år nu, inte 8. Han bestämmer över hemmet ja, inte över ts. De regler han sätter är regler gällande hemmet. Fortsätter han styra ts som han gör nu så kommer hon inte att komma dit mer.

Ts har en bit kvar till vadå? Att kunna klara sig själv? Vad baserar du det på? Det är ju snarare pappan som behandlar henne som ett barn.

Personligen hade jag aldrig velat spendera tid hos någon som försökte styra mig och mitt liv, det klarar jag av själv. Att lägga sig i är inte samma sak som att bry sig om någon.

Ser inte hur det spelar någon roll? Jag är i alla fall vuxen och har inte bott hemma på länge.

Förresten, att han vill spendera tid vid frukost eller har åsikter om hur hon bör klär sig spelar ingen roll. Han kan ha hur många åsikter som helst, han har forfarande ingen laglig rätt att bestämma över henne.

Sjukt kontrollbehov? Nu lägger du ord i min mun och förstorar upp det hela. Jag har sagt att han verkar ha ett kontrollbehov. Tycker inte att det är sunt att försöka kontrollera såna här simpla saker när det gäller en person som ska klara av det själv. Han måste lätta på trycket.

Kommunicera med sin pappa för att få ändring är väl precis vad hon har gjort. Det står i ts inlägg att han blir arg. Går knappast att föra ett vettigt samtal med en person som blir såpass arg för att han blir ifrågasatt.

Helt sjukt och vidrigt har jag inte alls sagt att det är. Återigen så lägger du ord i min mun och överdriver. Hur gammal är DU egentligen?

Inte? Vad tror du då hon frågar om?Inga allvarliga saker, är det då nödvändigt att lägga sej i?

Jag utgår ifrån det som står i ts text och där står det att han säger att hon ska göra det ena och det andra och att han blir arg när hon säger emot honom. Vilken bild du har i huvudet är din sak. Har hon blivit arg och skrikit ut sin protest så är det helt förståeligt. Min bild säger mig att pappan är en tjat-pelle som blir arg/sur när han blir ifrågasatt.

Nej, jag har ingen aning om HUR arg han blev. Bara att han blev arg.

Jo. Att det märks.

Ja, två småsaker. Precis det jag tycker också. Alltså fattar jag inte varför han lägger sig i från första början när det handlar om såna småsaker som ts kan sköta själv. Helt onödigt.

Har ts skrikit honom i ansiktet? Ok, det är ett antagande. Inget du vet.

Det är inte heller ett vuxet beteende att bli arg för att någon ifrågasätter ens beteende och markerar att man blir less.

Tja, du skrev ju förut "Jag förstår varför någon ifrågasatt din ålder", så uppenbarligen känner du för att förminska mig du också. Svårt och ta att folk inte tycker som dig.

Det jag reagerade mest på är stt pappan säger att hon nåste komma till honom. Hon är myndig och måste ingenting.

Jag tror inte att vi tolkar det fel. Han säger ju även att hon MÅSTE äta frukost. Han talar alltså om för henne vad hon ska göra, det är möjligt att det även är hans avsikt när han säger att hon måste komma till honom.

Du får tolka det hur du vill, men du har knappast mer rätt än nån annan här.

Mogen nog att uppskatta deras relation? Tja, han är uppenbarligen inte mogen nog att inse att hans dotter är stor nog att avgöra själv när hon ska komma till honom och att han inte har ett piss och säga till om där. Som han beter sig just nu så ökar ju inte direkt hans chanser att hon ska komma till honom.

Jag tycker att Kuddeb­arn går till överdrift, som om han hade fakta på något extremt men jag tycker ändå att du är lite rolig.

Du skriver som om du har lång erfarenhet av livet, har ett barn på minst 18-20 år eller har erfarenhet av äldre barn. "Sucki­tUp" snorunge men

Är inte du 20 år? Ganska kul att du snackar som om du har en väldans stor erfarenhet av livet och barn då...

Jag förstår hur pappan tänker, men jag förstår också att ts finner detta jobbigt. Därför borde han backa och inse att dottern klarar sig själv. Detta förstår du uppenbarligen inte.

Ifrågasätter inte dina kunskaper eller hur bra förälder du är men

"Mer erfarenhet kring barn kan jag nog garantera att jag har även om du är äldre då jag har mitt egna" passar illa ihop med "Nej mitt barn är inte 18-20 år, han är under året" när man diskuterar någon som är lika gammal som du.

Jag kan garantera att jag har mer erfarenhet av både livet och barn än vad du har men det är ett dåligt argument. Man kan inte lägga någon tyngd på min påstådda erfarenhet och man blir inte expert på andras barn för att man sett ett men man blir inte heller automatiskt expert för att man har ett så att ens åsikter väger tyngre.

Det är vad man lärt sej som räknas och i ett forum kan man inte göra annat än att dela med sig av det och diskutera.

"4 åring med vredesutbrott", Alexis barn är inte ens det och tycker att man ska välja sina konflikter av en uppenbar anledning, man kan inte bråka om allt och gör man det kan det bli värre så man måste vara den vuxna och lära sig att bita ihop och mycket handlar om barnets utveckling till en egen individ med en egen personlighet. Vill man att barnet ska få göra det kan man inte räkna med att få sin vilja igenom och bråka om småsaker.

Ditt barn kanske inte riktigt att få den personlighet du räknat med, "barnet" kan vara tvunget att få prova på vuxenlivet länge själv utan att någon lägger sig i för att det ska inse att föräldern kanske hade rätt men bråkar man om småsaker kommer det antagligen att bli mer envist och det tar längre tid så föräldern får försöka vara den vuxna. "jag växte inte upp med några speciellt hårda regler" + "men pappa har alltid försökt få sin egen vilja igenom" kan man undra om det är för TS bästa eller om det bara passar pappa bättre, rätt för mej är inte alltid rätt för dig, som förälder kommer du inte alltid att få som du vill Sucki­tUp.

Har man inte lyckas lära sitt barn att äta frukost på 18 år är det ingen mening att man fortsätter att gnälla om det, man kommer ändå inte att lyckas med det.

Är det värt konflikterna?Men du tänkte inte så, du flyttade hemifrån först. Kom det kanske för att det blev mindre bråk, tjafs och du fick prova själv?Om ens föräldrar lyckats lära en något bra ska man hålla kvar vid det men det betyder inte att deras sätt att lära ut det på var optimalt.www.familjeliv.se/forum/thread/77739082-4-aring-med-vredesutbrottIbland blir barn som inte kan bete sig bestraffade med datorförbud.Jag är mer nattuggla med någon släng av DSPD, blir sällan frukost för mej.

"Vårt barn är inte för oss att kontrollera och skapa, vi är här för att stötta honom i hans vilja och beslut." det är det som inte går ihop med att lägga sig i småsaker och alltid ska ha sin vilja igenom eftersom det handlar om någon annans vilja och beslut vilket lutar mer åt ett kontrollbehov.

Du skriver att du vill stötta din son i hans vilja och beslut men det är ju inte det TS pappa gör när han ska ha sin vilja igenom och ska bestämma. Du har läst psykologi men förstår inte skillnaden för att TS inte är ditt barn?

Förresten (vet att det inte är mitt inlägg att svara på egentligen), men vadå "bara för att jag tänkt ur både pappans och ts perspektiv när jag skrivit min syn på saken".... det är ju precis det du inte har gjort. Du har bara skrivit ur pappans perspektiv och kallat ts för det ena och det andra.

Ja, tonåringar har en tendens att göra det.

Under tonåren utvecklas hjärnan så att känslor går ofta före sunt förnuft tills man är runt 25 och därför kan man känna sig mer vuxen än vad man egentligen är, tror att man kan mer än vad man gör, överskattar sina erfarenheter av livet, man har inte samma förmåga till konsekvenstänk och planera långt framåt.

Det kan vara bra att välja sina konflikter med dem.

"betyder inte att jag håller med pappan i hans agerande" Du gör det i dina inlägg.Om det är det du tänker på, "om jag bara lyssnat bättre". Med facit i hand gjorde du inte det, det är den vuxna som får vara den vuxna och tänka på det så det inte blir onödiga konflikter. Du verkar ha utgått betydligt mer från pappans perspektiv.? Utgår man från tidstämplarna kan man ju tro att halva tråden är samma person.