Anonym (Besviken :()

Äldre 21 Jun 15:08

26 svar

Besviken 10 års bröllopsdag

Så kom den viktiga dagen som jag under flera månader försökt finna något speciellt för oss att göra. Tidigare år har vi firat dagen med att äta på restaurang. Men detta år ville jag satsa stort.

Har letat, försökt engagera honom.... Men inte hittat någon. Allt har varit fullbokat, datumen inte passat, för dyrt för honom.

Att tilläggas är att vi har barn som ska följa med och en hotel natt med mys är inte aktuellet då jag just nu blöder efter missfall.

Men så kom han på förslaget igår att vi skulle som tidigare år åka till byn där vi gifte oss och där äta lunch. Sagt och gjort vi åker dit, för att inte hitta en enda restaurang där maten lockade han.

Resan gick tillbaka hem i tystnad.

Min lunch blev en smörgås hemma och han tog motorcykeln och drog.

Så nu är kl 15 på vår 10-åriga bröllopsdag. Jag sitter hemma med barn och han är någonstans med motorcykeln.....

Anonym (MM)

Äldre 21 Jun 18:03

#11

Anonym (Eller...) skrev 2017-06-21 17:06:37 följande:

... så är han inte medvetet en skitstövel utan mår dåligt? I relationen? Över missfallet? Deprimerad? (Ville bara inte vara lika kategorisk som tidigare svar, utan tänka att det kan finnas andra orsaker.)

Så tänker jag också. Att han skulle bete sig illa bara för att jävlas känns inte som en trolig förklaring. Mer sannolikt att han själv har svårt att få ordning på sina tankar och känslor. Och att han, likt många andra, inte riktigt vet hur man pratar om sånt.

Anonym (Besviken :() Trådstartaren

Äldre 22 Jun 00:20

#12

Ang missfallet så visste vi redan sedan en tid tillbaka att det såg mörkt ut. Men därav ännu viktigare att vara tillsammans nu.

Dagen fortsatte med att jag och barnet ledsnade på att sitta hemma och gav oss iväg och spelade minigolf. Han ringde barnet en gång och frågade var vi var, men sen vart det tyst.

Han var hemma när vi kom hem. Disskusionen kom upp och kortfattat så tyckte han att han är helt oskyldig till att det blivit så här och att han inte tycker att man behövde göra någon speciellt.

Jag är inte den som firar alla dessa morsdag, alla hjärtans... ovs knappt min egen födelsedag. Men 10 år som gifta ville jag göra något extra. Och detta har jag försökt planera med honom i flera månader.

Slutade med att jag gick och la mig vid 19, och han drog till McDonalds med barnet. Så slutade vår 10 årsdag.

Just nu känner jag att jag och vår relation inte är viktig för honom. Därav är separation nu i tankarna.

Denna dag kan han inte återskapa för mig eller rätta till.

Anonym (...)

Äldre 22 Jun 06:55

#13

Anonym (Besviken :() skrev 2017-06-22 00:20:59 följande:

Ang missfallet så visste vi redan sedan en tid tillbaka att det såg mörkt ut. Men därav ännu viktigare att vara tillsammans nu.

Dagen fortsatte med att jag och barnet ledsnade på att sitta hemma och gav oss iväg och spelade minigolf. Han ringde barnet en gång och frågade var vi var, men sen vart det tyst.

Han var hemma när vi kom hem. Disskusionen kom upp och kortfattat så tyckte han att han är helt oskyldig till att det blivit så här och att han inte tycker att man behövde göra någon speciellt.

Jag är inte den som firar alla dessa morsdag, alla hjärtans... ovs knappt min egen födelsedag. Men 10 år som gifta ville jag göra något extra. Och detta har jag försökt planera med honom i flera månader.

Slutade med att jag gick och la mig vid 19, och han drog till McDonalds med barnet. Så slutade vår 10 årsdag.

Just nu känner jag att jag och vår relation inte är viktig för honom. Därav är separation nu i tankarna.

Denna dag kan han inte återskapa för mig eller rätta till.

Du tycker det är viktigt att fira bröllopsdag. Han tycker inte det. Eftersom han aldrig egentligen ville fira så blev det som det blev. Ni borde kommunicerat bättre. Du körde över hans vilja genom att länge leta aktivitet och försöka engagera honom. Han borde från början sagt att han inte ville göra något särskilt. Det är ofta svårt att förstå hur viktigt något är för någon annan när man själv inte bryr sig om firande. Oavsett om det handlar om jul, nyår, midsommar, födelsedag, namnsdag, alla hjärtans dag, examen eller bröllopsdag.

Att man inte bryr sig om bröllopsdagar betyder inte alls att man inte tycker relationen är viktig - men det kan förstås vara på det viset.

Prata med varandra. Hur ser han på en ev separation?

Anonym ()

Äldre 22 Jun 07:09

#14

Vi firar 10-årig bröllopsdag nästa år men för det första kommer vi vänta till helgen måste inte vara exakt samma dag då det är mitt i veckan, skulle absolut fixa barnvakt till barnen för vill vi fira så vill vi göra det ensamma.

För oss räcker det med att bara vara hemma utan 3 små barn och äta nåt gott ta några glas vin och må bra eller så kanske vi tar en långweekend och drar iväg med ett flyg till typ Paris eller annan vacker stad i Europa..

Anonym (Malin)

Äldre 22 Jun 07:41

#15

Vill du verkligen ha fler barn med honom?!
Han låter inte som ett kap, direkt.

Lider med dig, vilken tråkig dag det blev. Jag skulle nog tänka igenom min situation väldigt noga om jag vore du. Kan ni leva tillsammans och vara lyckliga ihop eller mår ni bättre var och en på sitt håll?

Crazzy

Äldre 22 Jun 07:54

#16

Anonym (...) skrev 2017-06-22 06:55:28 följande:

Du tycker det är viktigt att fira bröllopsdag. Han tycker inte det. Eftersom han aldrig egentligen ville fira så blev det som det blev. Ni borde kommunicerat bättre. Du körde över hans vilja genom att länge leta aktivitet och försöka engagera honom. Han borde från början sagt att han inte ville göra något särskilt. Det är ofta svårt att förstå hur viktigt något är för någon annan när man själv inte bryr sig om firande. Oavsett om det handlar om jul, nyår, midsommar, födelsedag, namnsdag, alla hjärtans dag, examen eller bröllopsdag.

Att man inte bryr sig om bröllopsdagar betyder inte alls att man inte tycker relationen är viktig - men det kan förstås vara på det viset.

Prata med varandra. Hur ser han på en ev separation?

Fast är man i ett förhållande så ingår det ju att man kompromissar och gör saker för den andres skull, och nu hade ju hon tydligt visat att årsdagen var viktig för henne och att det var något hon ville fira på ett eller annat sätt. Hennes kompromiss i det (hon ville ju fira större från början) var ju att de bara skulle äta lunch tillsammans men han vägrade ju allt som föreslogs och åkte sen och lämnade henne ensam med barnen. Då tycker jag helt klart att han dummat sig, han tycks ju bara bry sig om sig och sin vilja.

TS; Jag skulle ta mig ett ordentligt snack med honom och se om han förstår hur viktig dagen var för dig. Om han redan visste skulle jag bli arg, om han bad om ursäkt och ville försöka göra om dagen skulle jag köra på!

Anonym (.)

Äldre 22 Jun 09:09

#17

Anonym (Besviken :() skrev 2017-06-22 00:20:59 följande:

Ang missfallet så visste vi redan sedan en tid tillbaka att det såg mörkt ut. Men därav ännu viktigare att vara tillsammans nu.

Dagen fortsatte med att jag och barnet ledsnade på att sitta hemma och gav oss iväg och spelade minigolf. Han ringde barnet en gång och frågade var vi var, men sen vart det tyst.

Han var hemma när vi kom hem. Disskusionen kom upp och kortfattat så tyckte han att han är helt oskyldig till att det blivit så här och att han inte tycker att man behövde göra någon speciellt.

Jag är inte den som firar alla dessa morsdag, alla hjärtans... ovs knappt min egen födelsedag. Men 10 år som gifta ville jag göra något extra. Och detta har jag försökt planera med honom i flera månader.

Slutade med att jag gick och la mig vid 19, och han drog till McDonalds med barnet. Så slutade vår 10 årsdag.

Just nu känner jag att jag och vår relation inte är viktig för honom. Därav är separation nu i tankarna.

Denna dag kan han inte återskapa för mig eller rätta till.

Alltså, jag förstår verkligen varför du är besviken. Han verkar jättetrist och oromantisk!
Men du gör ingenting bättre genom att försöka plocka en massa martyrpoäng. Berätta exakt hur du tänker och mår istället för att straffa honom och ge signaler som han är för trög för att plocka upp.

Påven Johanna II

Äldre 22 Jun 09:57

#19

Anonym (Besviken :() skrev 2017-06-22 00:20:59 följande:

Ang missfallet så visste vi redan sedan en tid tillbaka att det såg mörkt ut. Men därav ännu viktigare att vara tillsammans nu.

Dagen fortsatte med att jag och barnet ledsnade på att sitta hemma och gav oss iväg och spelade minigolf. Han ringde barnet en gång och frågade var vi var, men sen vart det tyst.

Han var hemma när vi kom hem. Disskusionen kom upp och kortfattat så tyckte han att han är helt oskyldig till att det blivit så här och att han inte tycker att man behövde göra någon speciellt.

Jag är inte den som firar alla dessa morsdag, alla hjärtans... ovs knappt min egen födelsedag. Men 10 år som gifta ville jag göra något extra. Och detta har jag försökt planera med honom i flera månader.

Slutade med att jag gick och la mig vid 19, och han drog till McDonalds med barnet. Så slutade vår 10 årsdag.

Just nu känner jag att jag och vår relation inte är viktig för honom. Därav är separation nu i tankarna.

Denna dag kan han inte återskapa för mig eller rätta till.

Du har fått missfall och tycker att det är viktigt att fira tioårsdagen på ett speciellt sätt. Nu går du och lägger dig vid 19-draget och funderar på separation, det svänger snabbt får jag säga. För du kan väl inte vara väldigt missnöjd med en man du önskar skaffa ännu ett barn tillsammans med?

Lät som en trist dag för det barn ni redan har. Mamma och pappa tjurar och beter sig barnsligt.

såkalladbonusmamma

Äldre 22 Jun 10:17

#20

Låter som att ni båda borde fundera på att byta inställning. Du var väl grinig för att han inte vill göra det du föreslog och han var inte taggad på att hänga med dig då. Än värre när du lägger dig kl 19 i ren protest.

Hade du velat göra något hade du kunnat köpa hem lite vin, ost och föreslå att ni har lite mys när barnet lagt sig. Förvänta dig inte att andra ska göra saker åt dig, fixa det själv om du vill att något ska hända!

Nu har jag inte haft en tioårig bröllopsdag men jag tänker att det viktigaste ändå bör vara att ha en trevlig stund med sin make/maka. Att hänga med en grinig partner låter inte som någon höjdarstund.

prematur mor

Äldre 22 Jun 10:33

#21

Tänk vad olika vi är o tur är väll det. För mig var vår brölloosdag den viktigaste dagen. Visst vi firar vår bröllopsdag lite nu och då. Inte alltid rätt dag då livet kommer i mellan. Däremot så åker vi alltid en gång per år till kyrkan där vi vigdes. Inget kan någonsin ändra på mina minnen där i från. Ts som många skrivit vill du göra nått speciellt fixa det själv. Hur som grattis till tio år som gifta. Ett tips är börja prata med varandra så får ni fira tio år till tillsammans.

Anonym (Yllet)

Äldre 23 Jun 00:47

#21

Med risk att få på skallen och även om jag håller med om att han inte hanterade detta väl: Det kan inte vara så att du är lite extra påverkad av hormoner efter missfallet? Ville ni båda jättegärna ha barn eller var det en oplanerad "bonus"?

Jag tänker att det kanske också behöver talas lite om det. Du kanske försöker bota din sorg med att fira er relation, medan han kanske känner behov av att bara fly och åka MC lite för att reda ut sina tankar?

Jag tror man ska vara försiktig med att dramatiska beslut när man har graviditetshormoner i kroppen. Är det en man som du tycker är rättvis och fungerar ihop med dig i vardagen så borde inte en enda dag vara det som stjälper hela skutan. Men om det är en massa annat tjafs och strul redan då förstår jag att man kanske tänker på separation.

Glinda från Oz

Äldre 23 Jun 03:24

#22

Påven Johanna II skrev 2017-06-22 09:57:02 följande:

Du har fått missfall och tycker att det är viktigt att fira tioårsdagen på ett speciellt sätt. Nu går du och lägger dig vid 19-draget och funderar på separation, det svänger snabbt får jag säga. För du kan väl inte vara väldigt missnöjd med en man du önskar skaffa ännu ett barn tillsammans med?

Lät som en trist dag för det barn ni redan har. Mamma och pappa tjurar och beter sig barnsligt.

Jag kan ha missat det, men står det någonstans att graviditeten var planerad? Det händer trots allt att folk blir gravida av misstag.

Sedan tycker jag att man har rätt att bli sur, arg och besviken även om man har barn. Barnen verkar inte ha lidit, de tyckte säkert det var kul att gå till McDonald's.

Mandel

Äldre 23 Jun 07:25

#23

Hur är er relation alla andra 364 dagar om året?
Hur bryr ni er om varandra och visar uppskattning då?

Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.

nernu

Äldre 23 Jun 08:12

#24

Anonym (...) skrev 2017-06-22 06:55:28 följande:

Du tycker det är viktigt att fira bröllopsdag. Han tycker inte det. Eftersom han aldrig egentligen ville fira så blev det som det blev. Ni borde kommunicerat bättre. Du körde över hans vilja genom att länge leta aktivitet och försöka engagera honom. Han borde från början sagt att han inte ville göra något särskilt. Det är ofta svårt att förstå hur viktigt något är för någon annan när man själv inte bryr sig om firande. Oavsett om det handlar om jul, nyår, midsommar, födelsedag, namnsdag, alla hjärtans dag, examen eller bröllopsdag.

Att man inte bryr sig om bröllopsdagar betyder inte alls att man inte tycker relationen är viktig - men det kan förstås vara på det viset.

Prata med varandra. Hur ser han på en ev separation?

Min man bryr sig inte så mycket om presenter men han vet att jag gör det så han försöker anstränga sig.

Jag bryr mig inte om att städa och hålla ordning men jag vet att min man uppskattar det så jag anstränger mig ändå.

Om den ena parten i relationen tycker att något är jätteviktigt och den andra inte bryr sig så tycker jag at det säger väldigt mycket om den som inte bryr sig inte är beredd att anstränga sig lite för den andres skull.

Anonym (...)

Äldre 23 Jun 12:13

#25

nernu skrev 2017-06-23 08:12:02 följande:

Min man bryr sig inte så mycket om presenter men han vet att jag gör det så han försöker anstränga sig.

Jag bryr mig inte om att städa och hålla ordning men jag vet att min man uppskattar det så jag anstränger mig ändå.

Om den ena parten i relationen tycker att något är jätteviktigt och den andra inte bryr sig så tycker jag at det säger väldigt mycket om den som inte bryr sig inte är beredd att anstränga sig lite för den andres skull.

Jag håller med - så länge man har förmågan att inse hur viktigt det är för partnern.

Påven Johanna II

Äldre 26 Jun 09:36

#26

Glinda från Oz skrev 2017-06-23 03:24:42 följande:

Jag kan ha missat det, men står det någonstans att graviditeten var planerad? Det händer trots allt att folk blir gravida av misstag.

Sedan tycker jag att man har rätt att bli sur, arg och besviken även om man har barn. Barnen verkar inte ha lidit, de tyckte säkert det var kul att gå till McDonald's.

Det har du rätt i och det står så vitt jag vet ingenstans att det inte skulle förhålla sig så. Det var jag som utgick från att de önskat behålla barnet eftersom ts ville ha stöd och vara nära i situationen som sedan uppstod. Men (en del) människor kan förstås bli ledsna och känna behov av stöd även när graviditeten som blev ett missfall inte var planerad och/eller önskad och även om de tycker att partnern och partnerns beteende är av bristfällig och otillfredsställande karaktär.

Det tycker jag också. Däremot tror jag inte att det var så värst kul för ts barn att vara närvarande i ett drama som pågick, vad jag förstår, hela dagen. Resor hem i (sur och bitter besvikelse) tystnad brukar sällan vara särskilt uppbyggliga för barn att vistas i. Det är ett väldigt dåligt sätt att exemplifiera hur man bör hantera konflikter och frustrationer på.

Men vad vet jag. Du kanske har rätt i allt du skriver. Kanske tyckte barnet att ett meal på McDonalds tillsammans med bara pappa i slutet av den beskrivna dagen var väldigt festligt.

Besviken 10 års bröllopsdag

INNEHÅLL