FrökenKanSjälv skrev 2017-06-26 17:46:53 följande:
När du skriver att du känner att det blev lite fel mellan er nu, hur menar du då?
Det som oftast komplicerar saker efter en skilsmässa är att en av parterna inte förstår att man har en helt annan relation nu. Man är van att vara varandras bästa vänner, att berätta allt för varandra och att vara varandras bollplank. Men efter en skilsmässa har man en helt annan relation, även om man är "vänner" så är man helt annorlunda vänner än förut. Ni är föräldrar till samma barn och ni behöver kunna samarbeta runt barnen, det är vad er vänskapsrelation innebär. Den innebär inte att berätta allt som händer i era liv.
Du skrev i något annat inlägg att hon håller ett visst avstånd vilket innebär att hon har förstått att er relation är förändrad. Det är sunt av henne att inte berätta allt för dig, ni har separata liv numera.
Och för övrigt så är det sällan man berättar att man dejtar, att dejta är ett sätt att prova sig fram och betyder inte att man har "träffat någon ny". Om hon har lovat dig att berätta när hon träffar någon så lär hon vänta tills de två är överens om att de vill satsa på ett förhållande och det kan dröja allt från några veckor till några månader. Så om hon dejtar någon nu så kanske de är överens om att de är ihop framåt slutet av sommaren och hon lär knappast berätta förrän framåt hösten.
Och om du börjar fråga henne om varför hon ljög så kommer hon definitivt börja undanhålla mycket mer för dig, som en ren markering av att du inte har med hennes liv att göra.
Det här kan jag verkligen relatera till. Mitt ex hade supersvårt att fatta efter vår skilsmässa, att han inte bara kunde chatta med mig om kvällarna om vad som helst. Jag ville hålla det till att vi pratade om det var nåt kring barnen eller kanske om någon gemensam bekant hade gjort nåt roligt eller berättat nåt som kunde vara intresse för den andre också.
När mitt ex drog upp minnen som vad vi gjort på en semester, eller när vi hade sex nån speciell gång- ja då fick jag helt enkelt säga åt honom på skarpen! Speciellt sexsnacket kände jag mig obekväm med, men han fattade liksom inte det. Han såg det som positiva minnen och när han då var singel tänkte han kanske extra mkt på det, vad vet jag. När jag sa ifrån (fick säga till 2 gånger) reagerade han med besvikelse: "jaha, så vi ska inte kunna prata längre nu då?" Nej, inte som förr, var mitt svar. Han försökte få det till att det var helt normalt prata gamla minnen hur som helst men jag tyckte inte det. Det lugnade sig givetvis när han träffade sin nya men just att jag behövda säga ifrån 2 ggr kändes jobbigt, säkert för honom också.