• Anonym (Bonusmamman)

    Ger upp detta (Bonusförälder)

    Gifta i 2 år, I 5 år har vi bott ihop...tillsammans i 7. Båda har barn sedan tidigare och ett gemensamt. "Problemet" är makens 9 åring, ända sedan vi träffades har har varit extremt otrygg. Fram tills för ett år sedan vågade hon inte ens vara i ett annat rum än pappan. Följde honom överallt och fick panik om han "försvann" ex från köket in till tvrummet utan att hon märkte det. Men det som är mest jobbigt är sömnen...fram tills för 2 år sedan låg han hos henne i sängen varje kväll när hon skulle sova, hon vaknade 6-8 ggr varje kväll (varje gång hon somnat och han gick särifrån)

    Nu har han succesivt vant henne vid att först sitta brevid sängen, flytta stolen längre och längre ut för att nu sitta utanför. Hon vaknar dock fortf många ggr...hon är livrädd för att somna, ligger och stirrar och när hon till slut somnar vaknar hon i panik och skriker efter pappa. Han kommer tillbaka, sätter sig där igen sedan upprepar detta sig 4-5 ggr till varje kväll! Han sitter mellan 1,5-2 tim hos henne varje kväll.

    Som ni kanske kan räkna ut- vi har ingen tid för OSS, inget samliv över huvud taget.

    Dagtid följer hon pappa som en svans, kan tillägga att makens 15 åring var precis lika dan fram till hon blev 14, då började hon vilja sova själv. våran gemensamma son och mina amdra barn är och har aldrig varit några problem med. Sitter hos dom läser eller sjunger, sedan sova och dom är helt ok med att jag går till min säng och sover när de har somnat.

    Jag har lessnat, gett upp, orkar inte mer.

    Känner mer och mer att jag inte tycker om barnet och jag VET att det enda rätta av mig är att lämna..flytta.

    Hon känner säkert att jag inte tycker om henne och det krossar mitt hjärta, hon förtjänsr bättre, jag vet...jag är inte så ond som jag kanske låter.

    Har sökt lägenhet i 3 mån nu, men det är svårt.. bor i en srorstad och det är jättesvårt att få tag på nåt (hyra/köpa)

    Ville bara prata av mig och se om någon varit i liknande situation eller känt lika dant?

  • Svar på tråden Ger upp detta (Bonusförälder)
  • såkalladbonusmamma
    smulpaj01 skrev 2017-07-05 13:50:27 följande:
    Det är ingen som vet hur barnet fungerar där eftersom det är hörsägen. Ts bor inte där.
    Bonuspappan kanske dessutom tycker om barnet?!
    Vi vet, som du säger, ingenting om livet hos mamman men att antyda att barnets beteende är ts fel är bisarrt. Barnet har helt uppenbart problem och föräldrarna har helt uppenbart svårt att hantera det på ett vettigt sätt. Därav ett otryggt barn. 
  • smulpaj01
    såkalladbonusmamma skrev 2017-07-05 14:22:42 följande:
    Vi vet, som du säger, ingenting om livet hos mamman men att antyda att barnets beteende är ts fel är bisarrt. Barnet har helt uppenbart problem och föräldrarna har helt uppenbart svårt att hantera det på ett vettigt sätt. Därav ett otryggt barn. 
    Viktigast är väl att barnet slipper ts som tycker illa om barnet vilket barnet vet om?!
  • såkalladbonusmamma
    smulpaj01 skrev 2017-07-05 14:24:43 följande:
    Viktigast är väl att barnet slipper ts som tycker illa om barnet vilket barnet vet om?!
    Nej, givetvis är det viktigaste för barnet att föräldrarna tar sitt ansvar och hjälper flickan (som uppenbart inte mår bra). Att ts lämnar kommer knappast mirakulöst göra flickan trygg och lycklig eftersom problemet ligger hos flickan och hennes föräldrar.
  • smulpaj01
    såkalladbonusmamma skrev 2017-07-05 14:32:21 följande:
    Nej, givetvis är det viktigaste för barnet att föräldrarna tar sitt ansvar och hjälper flickan (som uppenbart inte mår bra). Att ts lämnar kommer knappast mirakulöst göra flickan trygg och lycklig eftersom problemet ligger hos flickan och hennes föräldrar.
    Självklart. Men jag besvarade ditt inlägg om att ts gör rätt som flyttar.
    Får hoppas att pappan öppnar ögonen nu när han blir ensam med barnen och ser till att barnet får hjälp.
    Då kanske nästa kvinna kommer passa bättre in i familjen och ts kan hitta en ny man/bonuspappa till sitt barn.
  • såkalladbonusmamma
    smulpaj01 skrev 2017-07-05 14:37:41 följande:
    Självklart. Men jag besvarade ditt inlägg om att ts gör rätt som flyttar.
    Får hoppas att pappan öppnar ögonen nu när han blir ensam med barnen och ser till att barnet får hjälp.
    Då kanske nästa kvinna kommer passa bättre in i familjen och ts kan hitta en ny man/bonuspappa till sitt barn.
    Uppenbart är ju att felet ligger hos barnen/föräldrarna eftersom båda barnen varit på samma sätt och definitivt så innan ts kom in i bilden.
    Men jag håller med dig, ts gör rätt i att flytta och slippa detta kaos. Bevisligen har föräldrarna varken tillsammans eller enskild hjälpt barnen, eftersom de varit likadana hela tiden enligt ts. 
    Men skönt för ts att slippa. Synd för deras gemensamma barn bara.
  • smulpaj01
    såkalladbonusmamma skrev 2017-07-05 14:43:09 följande:
    Uppenbart är ju att felet ligger hos barnen/föräldrarna eftersom båda barnen varit på samma sätt och definitivt så innan ts kom in i bilden.
    Men jag håller med dig, ts gör rätt i att flytta och slippa detta kaos. Bevisligen har föräldrarna varken tillsammans eller enskild hjälpt barnen, eftersom de varit likadana hela tiden enligt ts. 
    Men skönt för ts att slippa. Synd för deras gemensamma barn bara.
    Jag har svårt att förstå hur ens pappan orkar med? Skulle ALDRIG orka om mitt eget barn var sådär utan jag hade utrett problemet och skaffat hjälp på alla sätt som finns. Då är det alltså mitt biologiska jag pratar om men hade det gällt bonusbarnet hade jag "tvingat" pappan till att göra något för flera år sen.
    Soc, utredning av eventuell diagnos, föräldrakurs, bup mm.
  • Hejjabonusmammor

    Hej! Känner så med dig. Har varit i precis samma situation. Nu är min mans dotter tack och lov tryggare idag men vi hade 4 stundtals hemska år. Ett par saker som jag kommit fram till och som förhoppningsvis kan hjälpa dig är följande.

    - det är ok och VIKTIGT att ha tid för varandra som par, det är inte själviskt utan ett måste för att kärleken ska hållas vid liv, om du väljer att stanna, våga stå på dig!

    - även otrygga/ängsliga barn behöver gränser. Min personliga åsikt är att barn inte blir tryggare av att deras föräldrar svansar efter dem utan tvärtom! pusha dem till att våga testa, våga tro på sig själva och sen överösa dem med beröm när de tar ett steg i rätt riktning

    - du förtjänar kärlek och en fungerande relation - i en familj måste även vuxnas behov prioriteras

    Sen är min erfarenhet att otrygga barn inte precis blir tryggare när skilda föräldrar inte har en enad front tyvärr. Det är ju dock inget man som bonusmamma kan styra över men jag har allefall stöttat och pushat min man i att våga säga ifrån till sitt ex. Hon har ju ingen rätt att bestämma i ERT hem!

    Jag upplevde precis som du att jag började tycka illa om barnet vilket är hemskt och det kände hon helt klart av. Nu vände det för oss till slut och idag har vi en sund och kärleksfull relation och det finns inte många spår kvar av den otrygga lilla tjejen. Skulle kunna skriva massor om hur vi jobbade med otryggheten, säg till om det skulle vara intressant för dig. Dock vill jag poängtera att om inte min bonusdotter hade blivit tryggare tror jag också att jag hade lämnat. Vi bonusmammor har ju också rätt att vara lyckliga!

  • Ajna50

    Mitt råd är att skicka in en orosanmälan innan du flyttar. Det här låter jobbigt för er alla. Men flickan har inget val, kan inte söka hjälp själv. Hennes föräldrar vill inte söka hjälp av BUP. Hon behöver absolut en psykolog och kanske även läkare.

  • Anonym (Hsp)

    Vi har en 4-åring som är hsp (highly sensitive) och jag är det med. Han är rädd för allt, framförallt att bli lämnad. Jag hade jättejobbigt i skolan fram tills sexan ca och grät ofta för att jag längtade efter mina föräldrar. Idag är allt sånt som bortblåst och jag har rest runt i världen ensam, jobbar som chef etc. Tror inte man ska säga att det per automatik är onormalt hos en 8-åring - vissa är känsliga men det går över tids nog. Pappans prio 1 är ju så klart att stötta sin dotter och vill du inte bidra till det är det nog bäst att lämna.

  • Anonym (Lamt)
    Ajna50 skrev 2017-07-07 02:33:21 följande:

    Mitt råd är att skicka in en orosanmälan innan du flyttar. Det här låter jobbigt för er alla. Men flickan har inget val, kan inte söka hjälp själv. Hennes föräldrar vill inte söka hjälp av BUP. Hon behöver absolut en psykolog och kanske även läkare.


    Fl-råd i ett nötskal; ring soc!!
Svar på tråden Ger upp detta (Bonusförälder)