Hunduppfödare verkar vara mentala..

Alltså.. har uppfödaren en massa detaljerade krav på frisyr, att man ska gå kurser, meritera, förtur vid omplacering osv så är det väl bättre att inte sälja hunden alls utan ha den på foder istället?

Sålt är sålt..

En uppfödare jobbar ju hela tiden efter att avla på bra hundar både mentalt och extriört och måste alltså följa upp alla valpar för att utvärdera om denna parning gav bra valpar. Blev dom för höga, hade dålig päls, klarade inte MH/BPH, har ärfliga sjukdomar osv så gör man inte om parningen med samma avelsdjur, sätter avelsspärr om det är riktigt illa mm. Men för att kunna göra dessa bedömningar måste ju uppfödaren ha kontakt med valpköparna och valpköparna göra diverse hälsotester på rasbundna sjukdomar, ställa ut några gånger, göra MH/BPH.
Dom lever ju på att föda upp bra hundar och föra rasen framåt och inte avla på dåliga hundar som fördärvar rasen.
Dolda felförsäkringar finns där man kan "reklamera"/ få viss summa tillbaka om det visar sig att hunden är född med ett dolt fel.

Är man som valpköpare intresserad av att hundraser ska fortsätta vara friska och sunda så självklart ställer man upp och gör det som behövs för att utvärdera aveln. Sen finns det ju många både "uppfödare" och valpköpare som tycker oreggade köksavlade valpar är ok. "Uppfödaren" för att hen kan dra in pengar utan att skatta och utan krav och valpköpare för att dom får tag på en billig valp vilket naturligtvis inte gynnar hundarnas hälsa och mentalitet.

Ingen har sagt att man ska sitta ihop som ler och långhalm. Men nej, du hade inte en seriös uppfödare även om du i din värld tror det. Ni hade ingen som helt kontakt under hundens liv, det är tecken på att uppfödaren inte brydde sig speciellt mycket om sina linjer. Hen hörde ju inte heller av sig till dig om ev händelser kring kullsyskon.

Vår hund har allergi vilket upptäcktes vid 12-veckors vaccinationen. Man vill ju veta om föräldrar och syskon hade allergi, hur mycket, mot vad och behandling. Vår hund bröt benet när hon var ett år, ett bakben som var av på båda benen i benet. Hade varit skönt med stöttning. Men inte.. de svarade intepå varken mail, telefon eller mess....

Jag hade reagerat likadant om jag var uppfödare. Tycker att det är en oskriven regel att man hör av sig och berättar vad man gör med hunden. Nu har jag visserligen en mycket engagerad uppfödare till min hund men hon hade som krav för att få köpa hunden att hon ska informeras om hunden blir allvarligt sjuk, avlivas eller dör, omplaceras eller någon annan stor förändring sker. Klart de känner ett ansvar och bryr sig om sina valpar.

Och på vilket sätt skulle vi vara betjänta av att få reda på hur kullsyskonen mår och har det? Vi hade vår hund INNAN datorn ska man kanske påpeka och på den tiden så la man inte ut bilder på varenda steg man tog med sin hund utan man levde sitt egna liv.

Bara nyfiken,

Klart hon känner ansvar för sina valpar säger ni...sina? Så om jag köper en valp så är den fortfarande hennes? Att ha fortsatt kontakt med uppfödaren förstår jag inte riktigt, att höra av sig och skicka en bild på hunden när den vuxit upp om man vill det, kan jag väl tänka vara kul att se..Men resten.. förstår jag inte.

Fast hur sjukt är inte det egentligen att hålla kontakt med hunduppfödaren av de orsaker som radats upp här. Det känns som om hunduppfödare är mer måna om att få den perfekta avkomman än att dom månar om hunden.

Verkligen värt att ta i beaktande när man ska köpa en valp. Är  uppfödaren en sådan som kommer att stalka en i flera år?

Det är väl en sak om man gör det för att se till att valpen får det bra, men om syftet är att avla fram avkomma med perfekta drag och gener är det lite sjukt.