Ni som utnyttjade sambolagen.

Man kan tycka vad man vill, och det gör många i tråden, men det förändrar inte det juridiska ett dugg.

Anonym (Jisses) skrev 2017-07-12 11:57:50 följande:[/quote-nick]Men vad fasen?? Nu blir jag mörkrädd. Så du menar att den som tjänar mer och som har ett större ekonomiskt överskott efter att gemensamma kostnader är betalda, inte ska få göra vad denne vill med sina pengar (t.ex. spara)? Vad fasen ska denne få göra med SINA pengar då? Skänka bort dem till sambon? Jag förstår verkligen inte hur du tänker![/quote]

Det var inte mej du svarade, men jag skjuter in att precis så fungerar ett äktenskap utan äktenskapsförord och enskild egendom vid skilsmässa, så SÅ himla konstigt är det inte.

Jag tycker det beror på längden på samboskap och äktenskap om det är rimligt.

I exemplet ovan i tråden med en pappa som reste 10 mån per år, så är det klart att om han blev rik på det så var hans frus insats hemma i högsta grad nödvändigt för att kunna tjäna de pengarna. Ett team helt enkelt. Naturligt att pengarna blir bådas då.

Sen beror det på om man ser sitt samboskap som likvärdigt med äktenskap, juridiskt är det olika men man kan väl ha teamkänslan ändå.

Men i exemplet (sorry du vars pappa jag använder som exempel) så skulle man kunna vad är med föräldrar som inbillar sej att de kan resa 10 mån per år, arbeta på advokatbyrån till kl 22 varje kväll, borra olja i Norge tre veckor i stöten eller plugga till läkare trots att de har barn?

Jag tycker att de kan det, både män och kvinnor, så länge de är överens med sina partners.( Alla har iofs inte ett fritt val av jobb hela livet heller). Deras partners är själva förutsättningen för att kunna ha jobbet plus ha barn så det är klart de ska skydda sin partner inför en separation/ ett dödsfall.

Det är svårt för både män och kvinnor att bygga upp företag eller bli ministrar utan en partner som tar en stor del av sysslor med barnen och hemmet, jag anser att det är ett bidrag fast det inte är just cash. Och de flesta som har mer extrem arbetsbelastning brukar som tur

I[/quote]

Det är mina föräldrar som är exemplet och de är iofs gifta sen 30 år och hänger ihop. Poängen är ju att vissa karriärer kräver att den andra står tillbaka och tar hand om barn och hem. Det bör ju i allra högsta grad vara något man kommer överens om som familj. Vi barn var inte små längre utan fick väga in lite. Men att säga att den som gör jobbet hemma får skylla sig själv tycker jag är strunt. Min mamma jobbade iofs men i skolan. Under alla år har de tillsammans valt att tex spara extra pension till henne osv. För att det ligger i hela familjens intresse att alla ska ha det bra om det går även i framtiden och så har tanken varit från början.

Jag tror att man i en relation som är seriös gör bra att ta en riktig funderare och ett samtal om sin ekonomi och hur man vill ha det i olika scenarion. Jag är sambo och vi har skrivit avtal med hjälp av banken för att säkra de tillgångar vi vill ha separat och även hur vi vill ha det om någon av oss skulle gå bort. Har man barn ( och absolut om man har särkulls barn)är det ju extra viktigt att ha på papper hur saker skall delas upp eller ärvas.

Är folk så ovetandes och slarviga med vad de kämpat ihop undrar jag efter att ha läst denna tråd!

I princip är det ju därför lagen finns, den passar bara inte enligt dig.

Vad menar du med de som skaffar barn...?

Om mannen tjänar bra och jobbar borta mycket, tjänar bra med pengar och sparar undan en bra slant varje månad medan kvinnan går hemma med barnen och står tillbaka yrkesmässigt, och lägger alla sina inkomster (mindre än mannens) i familjen och har ingen möjlighet till eget sparande, så blir kvinnan hårt drabbad vid en separation.

Men jag har aldrig hävdat att kvinnan skulle ha hälften av hans sparpengar, det var någon annan här som tolkade in det.
Däremot tycker jag att om en har råd att spara undan pengar varje månad och den andre inte har möjlighet till det, då är det nåt som inte är rätt i familjen.

En familj är som ett fotbollslag, man måste jobba ihop.

Grundfrågan i tråden handlade om en bostad vid bodelning. Vore situationen som jag just beskrev så är det inte orimligt att kvinnan får en del av värdet, trots att hon inte lagt något i just bostaden. För hon har ändå lagt allt hon haft i familjen, vilket mannen inte har.

Om mannen tjänar bra och jobbar borta mycket, tjänar bra med pengar och sparar undan en bra slant varje månad medan kvinnan går hemma med barnen och står tillbaka yrkesmässigt, och lägger alla sina inkomster (mindre än mannens) i familjen och har ingen möjlighet till eget sparande, så blir kvinnan hårt drabbad vid en separation.

Men jag har aldrig hävdat att kvinnan skulle ha hälften av hans sparpengar, det var någon annan här som tolkade in det.
Däremot tycker jag att om en har råd att spara undan pengar varje månad och den andre inte har möjlighet till det, då är det nåt som inte är rätt i familjen.

En familj är som ett fotbollslag, man måste jobba ihop.

Grundfrågan i tråden handlade om en bostad vid bodelning. Vore situationen som jag just beskrev så är det inte orimligt att kvinnan får en del av värdet, trots att hon inte lagt något i just bostaden. För hon har ändå lagt allt hon haft i familjen, vilket mannen inte har.

Nej, det tycker jag inte. Tycker det är bra att det finns en lag som sambolagen. Tycker att sambo och äktenskap är samma sak och det är synd att man som sambo är så rättslös.

Jag kan också garanter att det finns unga människor som inte har en aning om sambolagen, trots at den faktikst gås igenom, eller i alla fall ska gås igenom, på samhällskunskapen i både 9an på högstadiet och i gymnasiet.

Förstår hur du tänker MEN om en betalar bostad, möbler osv och den andra betalar mat, nöjen, aktiviteter så blir det väldigt fel. Inser du inte det?

Oj?? Kanske ska starta en tråd och höra hur folk tänker som utnyttjar sin partner genom att låta hen ta alla löpande kostnader och man själv tar alla fasta kostnader såsom ex bostad och bil och sedan avtalat bort sambolagen. Snacka om att utnyttja medvetet!

Alltså om du nästa månad köper en bostad pt dig och bjuder in din man el kvinna att bo med dig. Du betalar allt. Kontantinsats, ränta och amortering. Ni bet gemensamt hyra och drift. Vi utgår från att ni smårenoverar lite och även där står du för kostnad och jobb.. din partner är med sina kompisar o äter brunch eller någonting. Ett år senare går ni isär. Personligen tycker jag att det vore moralisk fel. Men det blir inte så mkt att dela på oftast när lån osv räknas bort. Min nuvarande sambo skrev inget avtal med sitt ex och efter några år i Sthlm löste han ut henne med 50000 kr.

Men har en köpt bostaden men sedan står man för kostnader tillsammans eller sambon renoverar och lägger ner mycket tid så tycker jag att denna har viss rätt. Hur som är ju lagen som den är och de flesta är medvetna om sambolagen men kanske för lata eller snåla för att ta hjälp att skriva.

Vad menar du med löpande kostnader?

Inte el och sophämtning osv hoppas jag.

Det enda din partner ska betala för är det som går utöver vad det kostar för dig ensam. Inget ska delas mitt av om man själv ska äga något och behålla det till 100% vid en separation.

Har man inga rättigheter till bostaden, så ska man heller inte betala mer än ökningen av omkostnaderna för att man bor där. Då är det bättre att spara sina pengar till en insats i ett eget boende om förhållandet kraschar. Hjälper man till att betala för boendet, då ska också sambo lagen följas, och man får pengar till sin insats från det gamla boendet. Rätt självklart enligt mig........

El och sop abonemang står på husägaren. Räcker en liten tunna åt dig, men inte när hon flyttat in, så är det hon som ska betala mellanskillnaden. Likadant med elen, du står för den fasta kostnaden och hon för det som fördyrats sen hon flyttade in. Har du valt ett hus med direktverkande elvärme, så är det ju din sak att stå för.

Sen är det inte fel om hon betalar en avgift varje månad för slitage, vilken avgörs av om hon är ensam, litet slitage. Har hon flera barn med sig så blir självklart slitaget större.

Visst är det inte helt klart hur mycket den inneboende sambon ska betala, det avgörs av sambons livsstil.

Men en förutsättning är också att man har helt separata ekonomier, så att inte den som inte betalar boendet står med alla matkostnader mm.

Vi har själva haft det så som jag skriver här. Även efter vi köpte gemensamt hus så betalade han mer för boendet än mig, för han hade två barn som tog upp varsitt rum, vilket jag inte hade lust att sponsra.

Skulle jag dela driften med dig, så hade du fått ersätta mig vid ev flytt.

Skulle jag tex har en hund som saboterat nåt i din lägenhet, så ligger det på mig att ersätta. Två vuxna sliter ju inte så mycket på bostaden. Men det är ju en sak att diskutera innan man flyttar ihop.

Öhh, gällde inte din ts att du vill behålla vinsten ensam vid FÖRSÄLJNING av din bostad?

Är jag en rättslös inneboende hos någon, så är det ju upp till den personen att stå för dessa kostnader. Självklart betalar jag en del av dessa, men INTE abbonemangskostnaden.
Ge mig ett enda bra argument för att jag ska betala hälften och sen inte få något tillbaks om vi separerar?
Personligen hade jag hellre varit särbo än bott inneboende hos någon som tyckte jag skulle betala hälften av hans kostnader, men inte få något tillbaks senare!

Hur jag skulle gjort!

Skulle aldrig flyttat in HOS någon, skaffat en gemensam bostad som vi delat på.