Skilj dig inte!

Det är min erfarenhet också.

Även min erfarenhet.

Jag är separerad med barn sen många år, och kan inte hålla med dig. Visst, i början var det skitjobbigt att bara ha mitt barn halva tiden men nu njuter jag av veckan mitt barn är hos mig och njuter av min barnfria vecka. 

Känner faktiskt ingen som tycker att det är fruktansvärt att bara ha barnen halva tiden. Man rättar livet efter situationen, vänjer sig och skapar ett bra liv utefter de förutsättningar som är. 

Barnens uppgift i livet är INTE att ge sina föräldrar en anledning att leva.
Barnens uppgift är INTE att "rädda" föräldrarna från psykisk ohälsa.
Barnen kommer att växa upp och börja leva sina egna liv.

Det är inte bra för barnen att leva med ett dåligt förhållande som måttstock för vad de ska vilja ha när de blir vuxna.
Barn som växer upp i dåliga relationer har betydligt oftare svåra men än skilsmässobarn.

Försök att se till dina barns bästa i stället för ditt eget!

Det finns även forskning som visar att barn till frånskilda mår bättre än barn som växer upp i dysfunktionella relationer.

Och barn mår naturligtvis jättebra av att ha 2 hem att flytta emellan bara för att uppfylla föräldrarnas önskan om rättvisa. Säg mej den förälder som skulle ställa upp på det vi tvingar våra barn till. Hur länge tror du en vuxen skulle klara det?

Varför ska DIN situation ses som en motvikt till ALLA skilsmässor? Det var så du startade tråden med första inlägget.
Du kan inte säga att du har facit och kan prata för andra när du fortfarande sitter i skiten med en massa problem som du inte tagit dig igenom.

Du uppmanar att stanna kvar i en relation med psykisk misshandel.

Hade du läst tråden hade du insett att det inte är "prata-av-sig-syfte"Är du medveten om att en stor anledning till att det tar emot beror på att du är psykiskt nerbruten och har svårt att vara självständig? Ge misshandeln några år till så får du ett bevis för att det varit bättre att lämna tidigare men då kommer du inte att ha samma styrka att lämna.
Du kommer inte att kunna må bra i förhållandet och det kommer att påverka hur du är som förälder.

Forskning kanske säger att man mår bättre i ett BRA förhållande än att vara singel men man mår bättre som singel än i ett destruktivt förhållande.
Curling är barnmisshandel som får ungar att bli små bortskämda ömtåliga narcissister.Med facit i hand har du inte kunnat det, du kan inte ens göra det nu.
Absorbera inte observera honom.

Ta tillbaka kontrollen över ditt liv.
Försök att få bevis som räcker för en vårdnadstvist.
www.kvinnojourenanna.se/rad-till-dig/
vuxnabarn.nu/narcissism/barn-med-en-narcissist-har-finns-praktiska-rad/
www.familjeliv.se/forum/thread/77687973-hur-kan-jag-kommunicera-med-denna-manniska-hjalp-mig

Kan bara svara svara för mig själv, min fru tog ut skillsmässa när jag satt inne utan förvarning. Påverkad av andra var hon det har hon sagt. Hon börjar nu fundra på om det var rätt beslut att skiljas, för mig finns ingen annan om än att jag skulle kunna börja om med en annan men hon var den som jag vill ha och min själs frände, vi kännde samma sak. Varit gifta i 18år. Vet ej om vi hittar tillbaka, jag hoppas det men mitt liv är inget värt utan henna och hon känner likadant. men det kanske inte går då andra påverkar henne att det är dåligt med mig.

Snacka om limbo, vad göra?

Tycker ni är onödigt hårda mot ts. Hon skriver ju redan i sin trådstart att det är HENNES erfarenhet. Ts säger inte någonstans att det ÄR så för alla. Ts har rätt att tycka att det är jobbigt att vara ifrån sina barn. Ts får lov att må dåligt över detta. Hon har även rätt att skriva om sin erfarenhet här utan att bli påhoppad hatad och ifrågasatt av halva fl.

Min erfarenhet speglas inte heller i ts erfarenhet. I vsrje fall nu, har inte alltid varit så.. Jag älskar att umgås med mina barn när de är hos mig och njuter av min lediga tid när de är hos pappan. Ändå förstår jag ts tankegång väldigt bra då jag själv mådde fruktansvärt första åren efter separationen. Var fullständigt söndermald i psyket av mitt narcissistiska ex och orkade inte bemöta verkligheten när mitt hus var tomt och väggarna stirrade hånfullt mot mig. Tankarna hann i kapp..

Gick en tid innan jag sökte hjälp och idag mår jag bra. En lycklig singel som är en erfarenhet rikare. Men jag kommer aldrig glömma ångesten och längtan efter att få dö som kom varje söndagkväll när barnen hade åkt. Därmed är jag ödmjuk i min förståelse för hur ts känner. Och jag hoppas att även ts i framtiden kommer kunna njuta av och ta vara på sin lediga vecka som vi andra redan lärt oss. Men det är inte lätt. Speciellt om man varit den som tagit hand om barnen både dag och natt under många år. Det är en stor process att lära sig vem man är när man inte är mamma.

Kanske skulle fler välja att stanna i äktenskapet om de visste hur den andra parten med laglig rätt kan använda barnet som slagträ emot en när man har växelvist boende. 

Jag är ledsen för din skull, men det bästa du kan göra är att försöka hålla dig flytande under barnets uppväxt. Eventuellt gå till en samtalsterapeut eller diakon för att få stöd psykiskt. Var noga med att hålla kommunikationen med pappan skriftlig tex via email, så att du har bevis för att du kommunicerar och hur. Var alltid artig i mailen. Detta om han, pappan,  skulle balla ur och stämma dig på boendet någon dag.