Dotter vill att jag ska skilja mig

Jo, jag förstår situationen. Har själv två barn med ADHD och en son emellan som inte har det. Och han har inte haft det lätt heller. Tidvis har han försökt kräva att få vara hos pappa när lillasyster är hos mamma och tvärtom. Det gick vi inte med på, vi behövde vila också. Så farligt var det inte. Vi tyckte han kunde ignorera henne och inte låta sig provoceras. Och jag tycker det är ganska nyttigt för barn att lära sig att ta lite hänsyn också. Det är lätt att använda det som ursäkt om man vet att syskonet har en diagnos. Även syskon utan diagnos kan vara påfrestande ibland.

Samtidigt tycker jag att beror på hur situationen är. Det beror på om någon behöver vara rädd. Då skulle fundera på att hitta en annan lösning. Och boendet måste vara lämpligt. Hur ser det ut, har dottern möjlighet att dra sig tillbaka och slippa honom? I så fall tycker jag det är lite överdrivet att klaga. Pojken är bara 15, han måste ju kunna bo hemma. Hon är 17, vem vet hur länge hon bor kvar hemma. Det hänger också mycket på hur pojkens utbrott ser ut. Brusar han bara upp och skriker lite eller är det mer aggressivt?

Kanske kan ni hitta en kompromiss? Hon kan vara lite mera hos pappa, pojken kan vara mera hos sin mamma eller på korttidsboende nån helg, kontaktfamilj?

Du har väldigt fel där. 1. Föräldrarna lär inte kunna fixa det i nuläget. Han HAR svår ADHD, han fick diagnos sent och utbrott med skrik är något som man absolut inte kan stoppa. Det vore en helt annan sak om man gav sig på dottern. Men om han kastar saker i sitt rum (inte kasta mat i köket om andra är där förstås), om han slår mot en vägg eller en dörr, så är det något som dem flesta tonåringar med ADHD gör. När puberteten väl är över så är det ofta raka motsatsen. Ge det två år, så kommer att han kanske att hänga och inte göra så mycket.

Vaddå ingen står ut? Hon själv säger ju att hon kan leva med det. Och dottern skulle också kunna förstå det, framför allt med perspektivet att det kommer att gå över ganska snart igen.

Som sagt, TS, låt dig inte utpressas av dottern. Ta istället ett snack med henne och säg att alla måste kompromissa. Det finns många möjligheter för att hon ska kunna få lite mera lugn och ro. Hon kan vara lite mera hos pappa, pojken kan vara hos en kontaktfamilj eller liknande en helg i månaden. Det finns säkert fler möjligheter. Små förändringar är ofta bättre än radikala steg. Och förklara för henne också att ungdomar med ADHD är som värst just i den åldern. Det kommer att bli bättre ganska snart. Men om din man överger pojken nu, så kommer han att ångrar det. Och det kommer nog att påverka er relation negativt också. Förutom om pojken fortsätter med kriminella saker eller tar droger. Då skulle jag skicka honom till nåt behandlingshem genast. I det läget är det ingen idé att daltas. Men så länge det bara är "humör" - det kan, just i den åldern, inte kontrollera så bra.

Och vad vet ni om hur "illa" det var?  Storebror, som har svår ADHD störde ju inte honom alls. Men lillasyster. Och ofta var det på den nivån: "Mamma, hon kallade mig för lillebror!"  Eller att hon kunde vissa saker bättre än han! Vad ska jag göra? Få henne att vara sämre på bowling och liknande?

Och han var 10 när vi skiljde oss, och lillasyster 8. Han behövde ju inte umgås med henne hela tiden heller, och de hade förstås var sitt rum hos båda. Visst, det kan säkert vara tungt att ha två syskon med ADHD, men han säger numera (han är 23 nu) att han inte hade några större problem med att de fick så mycket uppmärksamhet, eftersom han själv inte gillar så mycket uppmärksamhet.

Jo, puberteten varar inte hur länge som helst. Det är stor skillnad!

Har hon inget eget rum? Om han skulle hålla på så gott som varje dag, så skulle jag förstå. Men på TS lät det som om det händer ganska sällan.

Och för att vara helt tydlig: Jag bara slängde ur mig den där anledningen till att vi inte delade på barnen. Det fanns ungefär ett dussin till fler anledningar, och det var av flera anledningar rentav omöjligt att genomföra. Bl. a. hade pappan inte klarat av det, han var helt slutkörd. Och jag hade äldste pojken på heltid, och han var nästan ett heltidsjobb. Men det finns fler anledningar.

Då medicinerar han inte? Jag känner många vuxna med ADHD, men ingen som medicinerar har utbrott.

Jag tänkte på en annan sak: Jag är inte säker att det verkligen är pojken som är problemet. Varför vill dottern att mamman ska skilja dig? Det skulle ju inte behövas. Det låter mer som om hon vill ha mamma till sig själv, eller som om hon hoppas att hennes föräldrar blir ihop igen.

Jag tycker det är väldigt ovanligt och oroande att hon vill att mamma skiljer sig, trots att mamman har hittat en bra partner som hon älskar. Mina tre barn skulle ALDRIG ens tänka tanken eller yttra något sånt. Trots ADHD-impulsivitet. Något är konstigt här. Antigen är den här tjejen väldigt egocentrisk eller så har hon någon konkret plan där mannen, samt son, inte passar  in i bilden.

Och? Förväntar du dig att styvsyskon som är i tonåren och där den ena har ganska stora problem ska älska varandra direkt? Det betyder inte att de inte kan bo i samma hus.

Jag undrar ändå: Varför säger flickan att mamma ska skilja sig? Varför säger hon inte pojken bör bor hos mamma eller på internat? Är hon ändå svartsjuk mot alla som tar mammans uppmärksamhet? Vilket nog är mannen i större utsträckning än hans son.

Jag är också förvånad att diagnosen har missats, men vi vet ju inte varför. Det är ganska sannolikt att det är föräldrarna som inte velat se det, men vi vet inte säkert. Det förekommer också att skolan sabbar det, eller att de som utreder sabbar det. Jag har själv en son med svår ADHD och första läkare som skulle utreda honom, ställde inte diagnos för att hon "inte tror" på ADHD. Vi såg dock till att få honom utredd någon annanstans när han var 7 år. 12 år, som här, är ovanligt sent, men vem vet....

Och visst skulle dottern kunna flytta till pappa om hon vill, men det verkar snarare som att hon vill utpressa mamman med detta.