• Anonym (Ts)

    Hur hantera att barnet tyr sig till pappan?

    Jag har försökt att inte ta åt mig och att vara glad som vanligt, men jag är nu uppriktigt ledsen. Vår tjej är 1,5 år och markerar tydligt att det är pappa hon vill vara hos. Så fort han försvinner ur sikte bryter hon ihop och är otröstlig i min famn. I övrigt har vi roligt och mysigt ihop, men hon visar mer och mer att pappan är viktigast. Ikväll knuffade hon t.o.m. bort mig när de kramades och han ville ha med mig i goset.

    Jag vet att hon är liten och inte kan styra det men det gör lite ont. Någon som känner igen sig och/eller är insatt i anknytningsteori? Kommer det alltid vara så här?

    Kort bakgrund: Hon har varit hemma med mig 1 år och med honom 1,5 år. Efter förlossningen fick jag komplikationer och blev sängliggande första tiden. Pappan tog ett stort ansvar. Veckorna efter det åkte jag in och ut ifrån sjukhuset och ville inte att hon skulle behöva vara i den miljön, så hon var mycket med sin pappa. Amningen fungerade inte och det blev ersättning.

    Tacksam för all input, tips och erfarenheter..

  • Svar på tråden Hur hantera att barnet tyr sig till pappan?
  • Wilowa

    Den man är trygg med kan man utmana. Det är en del i utvecklingen och hon håller säkert på att bygger starka relationer till er båda, men på olika sätt.

    Min man var borta mycket när våra barn var små och då valde de ofta pappa före mig när han var hemma. Det hände till och med att de blev arga på mig och sökte tröst hos pappa, när de från början var ledsna för att pappan hade sagt till dem. Jag är lärare och kan därför en del om detta och jag tog det hela med ro. Jag förstod att de tyckte det var tryggare att bråka med mig som alltid var hemma, än med pappa som kunde åka iväg. Mina barn var då lite äldre, men jag kan tänka mig att det är samma sak med ts dotter. Hon bygger en stark och hållbar relation med sin pappa och för att kunna det måste mamma flytta lite på sig en stund. Står tryggt kvar så kommer tillbaka hon säkert tillbaka. Börjar man konstra sig finns det dock en chans att hon får signalerna att pappa är bättre.

  • Anonym (Ts)

    Tack för svar!

    Liten update: jag har börjat låta henne somna i min famn både på dagen och vid nattning, istället för i sin säng/vagn. Det har blivit skillnad, hon tyr sig mer till mig nu även om det går i vågor.

  • Anonym (Hm)
    Wilowa skrev 2017-08-04 20:53:42 följande:
    Den man är trygg med kan man utmana. Det är en del i utvecklingen och hon håller säkert på att bygger starka relationer till er båda, men på olika sätt.

    Min man var borta mycket när våra barn var små och då valde de ofta pappa före mig när han var hemma. Det hände till och med att de blev arga på mig och sökte tröst hos pappa, när de från början var ledsna för att pappan hade sagt till dem. smile2.gif Jag är lärare och kan därför en del om detta och jag tog det hela med ro. Jag förstod att de tyckte det var tryggare att bråka med mig som alltid var hemma, än med pappa som kunde åka iväg. Mina barn var då lite äldre, men jag kan tänka mig att det är samma sak med ts dotter. Hon bygger en stark och hållbar relation med sin pappa och för att kunna det måste mamma flytta lite på sig en stund. Står tryggt kvar så kommer tillbaka hon säkert tillbaka. Börjar man konstra sig finns det dock en chans att hon får signalerna att pappa är bättre.
    Väl talat
  • Anonym (Klassiskt)
    Anonym (Ts) skrev 2017-08-09 11:39:37 följande:

    Tack för svar!

    Liten update: jag har börjat låta henne somna i min famn både på dagen och vid nattning, istället för i sin säng/vagn. Det har blivit skillnad, hon tyr sig mer till mig nu även om det går i vågor.


    Bra jobbat! Och bra idé av dig!
  • Harvester

    Slappna av, det går i vågor... Vår son var också väldigt pappig i den åldern, sammanfaller ju ofta med när pappan är fl.

    Det spelar ingen roll om du städar eller inte.

    Nu vid 3,5 ska "alla vara med" :)

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Klassiskt) skrev 2017-08-12 20:13:44 följande:

    Bra jobbat! Och bra idé av dig!


    Stort tack!:)
  • Anonym (Samma)

    Hej ! Hur har det gått ? Har själv samma problem har precis startat en tråd här på familjeliv kring detta. Kan man få hjälp av bvc ? Hur har det blivit hos er ? Mitt barn vill endast vara med pappa... hen slår , biter och nyper mig och är allmänt frustrerad när jag är omkring känns det som. I det stora hela har pappan varit med barnet sedan start mycket mer aktiv än mig jag var väldigt deprimmerad efter förlossningen och sedan gav jag upp och liksom lät det vara så .. mår så himla dåligt idag ! Känner mig värdelös och gråter dagligen , känns inte som jag har ett barn utan endast lever med de , de är ?ett team? och jag bara finns...

  • Anonym (Pappa)

    Min som (2,5) är _väldigt_ pappig. Det är nästan bara pappa som duger nästan hela tiden (ända sedan födseln). Den senaste tiden har dock mamma efterfrågats vid nattning och sagoläsning ibland så det kan helt klart ske förändringar.

  • Anonym (Samma)
    Anonym (Pappa) skrev 2017-12-07 00:16:18 följande:

    Min som (2,5) är _väldigt_ pappig. Det är nästan bara pappa som duger nästan hela tiden (ända sedan födseln). Den senaste tiden har dock mamma efterfrågats vid nattning och sagoläsning ibland så det kan helt klart ske förändringar.


    Tack för svar ! Varför tror ni att barnet varit pappig från start om jag får fråga ? Hos oss är det på grund av att jag har varit fårnvarande .. jag har alltså varit hemma men inte närvarande på samma sätt som pappan. Var det samma hos er ? Du säger att barnet nu 2,5 vill att mamma nattar och läser ... har det bara blivit så eller har mamma gjort något speciellt för att barnet ska vilja detta ?
  • villbusa
    Anonym (Ts) skrev 2017-08-04 09:49:15 följande:

    Och nu kom hon och knuffade bort mig när jag kramade pappan..


    Far till fyra. .. O min erfarenhet är att Kidsen tar chansen att styra om de får chansen... var lite vuxen o tala lugnt o stilla om att det är din man o du kramar honom när du vill..

    Man låter inte en knatting i den åldern styra över allt som tänder hemma.. i så fall går det garanterat över styr förr eller senare...
  • Anonym (Pappa)
    Anonym (Samma) skrev 2017-12-07 00:26:00 följande:
    Tack för svar ! Varför tror ni att barnet varit pappig från start om jag får fråga ? Hos oss är det på grund av att jag har varit fårnvarande .. jag har alltså varit hemma men inte närvarande på samma sätt som pappan. Var det samma hos er ? Du säger att barnet nu 2,5 vill att mamma nattar och läser ... har det bara blivit så eller har mamma gjort något speciellt för att barnet ska vilja detta ?
    I vårt fall handlade det nog om att det var en svår förlossning (navelsträngen fyra varv runt halsen) med en påföljande depression. Det innebar att jag som pappa tog ALLT ansvar för barnet de första veckorna. Det gjorde nog att han anknöt sig till mig primärt.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Samma) skrev 2017-12-06 23:58:12 följande:

    Hej ! Hur har det gått ? Har själv samma problem har precis startat en tråd här på familjeliv kring detta. Kan man få hjälp av bvc ? Hur har det blivit hos er ? Mitt barn vill endast vara med pappa... hen slår , biter och nyper mig och är allmänt frustrerad när jag är omkring känns det som. I det stora hela har pappan varit med barnet sedan start mycket mer aktiv än mig jag var väldigt deprimmerad efter förlossningen och sedan gav jag upp och liksom lät det vara så .. mår så himla dåligt idag ! Känner mig värdelös och gråter dagligen , känns inte som jag har ett barn utan endast lever med de , de är ?ett team? och jag bara finns...


    Man kan få hjälp från BUP. Lycka till!
  • villbusa
    Anonym (Ts) skrev 2017-08-09 11:39:37 följande:

    Tack för svar!

    Liten update: jag har börjat låta henne somna i min famn både på dagen och vid nattning, istället för i sin säng/vagn. Det har blivit skillnad, hon tyr sig mer till mig nu även om det går i vågor.


    Så är det ju! Barnen tyr sig till den eller de som finns där o ger dem trygghet oavsett biologiska band. Så finns du där o gör bra saker med barnet så kommer du att bli en viktig person i hens liv.
Svar på tråden Hur hantera att barnet tyr sig till pappan?