Går ej med på delad vårdnad.

Om man anstränger sig som förälder behöver det heller inte bli nåt problem med växelvist boende, kompisar, skola etc. Jag får känslan av att du driver så hårt på detta för att de vet att pappan inte kan/ vill vara ensam heltidsförälder, så att han till slut kommer falla till föga och säga att pojken då får bo heltid hos dig istället.

Visa gärna var du skrev "runt" tolv... Du skrev också i TS att er son var "juridiskt gammal nog att själv bestämma".  Juridiskt handlar ju om lagen, eller hur?

varför inte bara medge att du tog fel? 

Sen nej, man kan inte få en vardag med sitt barn om den bor på heltid hos den andre föräldern. Att man träffas en stund på vardagskvällar är inte detsamma som att ha en vardag.

Du har verkligen bestämt dig för att inte kunna se något annat än att du bestämde för åratal sedan att växelvis boende är dåligt och något du vägrar.

Pappan har precis lika goda förutsättningar som jag att ha vår son på heltid. Jag har inga ambitioner att spela ut honom. För mej handlar det inte vad som är bäst för pappan och mej. Hade jag sett det ur den aspekten hade Vv varit det bästa. Jag tänker på sonen. Vi har 2 hem som ligger med 2,5 mils mellanrum. Ska sonen bo Vv får han åka skoltaxi hem efter skolan till hem nr 2. Inga kompisar tillåts åka med. Det betyder att sonen kommer sitta ensam ett par timmar i ett samhälle han inte känner någon tills den andre föräldern kommer hem. Vår son är inte typen som går ut och hittar vänner själv, så det kommer inte hända. Bor han kvar i hem nr 1 kan han hänga med sina kompisar som vanligt. Vår son är på väg in i tonårsvärlden. Det betyder att kompisarna tar en allt större plats. Bor han kvar i hem nr 1 finns det ändå goda möjligheter att umgås med förälder i hem nr 2. När sonen vill kan förälder i hem nr 2 hämta upp sonen på kvällen och ta med honom hem över natten och umgås med sonen. Vill han det varje dag en vecka så är det ok och vill han det ingen dag nästkommande tre veckor är det också ok. Dessutom tränar sonen 1 gång i veckan där hem nr 2 är och då finns goda möjligheter att behålla sonen över natten. Det behöver inte innebära att man mister vardagskontakten bara för att sonen har ett hem dom bas. Jag har dessutom gett min man valmöjligheten att välja boende så jag tycker knappast han blir överkörd. För oss föräldrar blir det här upplägget lite krångligare. För vår som innebär det att vardagen rullar på som vanligt, nästan.

Jag skrev juridiskt i ts men jag förklarade sen vad jag menade med det. Fortsatt gärna anmärka på det om det ger dej nåt att få knäppa mej på näsan. Vi kan dra det många varv till om du vill. Man kan visst få en vardag tillsammans och ha ETT fast boende. Det finns inget som hindrar vår son att sova hur många nätter i rad han vill hos den andra föräldern eller flytta dit om han vill. Att ha ett hem som sitt fasta boende betyder i mitt fall inte att han inte får bo i det andra hemmet om och när han vill. Det betyder bara att han inte flyttar mellan oss strikt varannan vecka.

Nej du TS, du är inte ett dugg intresserad av att göra vad som är bäst för ditt barn. Du går efter vad DU tycker och vad som passar DIG.

Eftersom du är så ego kanske sonen har det bäst hos sin far? Han verkar ju mer inne på vad som funkar bäst för alla, inte bara sig själv.

Du verkar bitter och reagerar som ett bortskämt barn på hela situationen. Du får växa upp lite och sedan ta kontakt med en barnpsykolog som får förklara för dig hur barn fungerar och vad de mår bäst av. Ditt sätt är inte bra ur ett barnperspektiv. Alls. Gör om och gör rätt.

Så du tror alltid Vv är bättre för barnen i alla lägen? Hur kan du veta vad som är bäst för vår son? Du känner inte honom och har inte en aning om hur han skulle påverkas av att vara ifrån sitt sociala liv varannan vecka.

Fast om han alltid bör 2 mil från skolan har han dagligen samma problem.

Eller tänker du att han kommer behöva byta skola mitt i allt annat?

2mil är inte sådär väldigt långt. Antingen får han åka kommunalt eller så får föräldern hämta.

Pappan tycker uppenbarligen annorlunda. Vad är det spm säger att du har rätt och pappan fel?

Inte alla men DE FLESTA barn med separerade föräldrar mår bäst om de bor växelvist. Dvs loka mkt hos båda sina föräldrar.

Ps. Vårdnad har ingenting med boendet att göra.

Din rubrik är ngt missvisande :)Det handlar ju inte bara om att byta boende, det handlar om att inte längre få bo med en av föräldrarna.Lagen säger att rätten skall lyssna på barnet oavsett ålder. Men att de lyssnar innebär inte att de anser barnets önskan vara det bästa för barnet. Och det är barnets bästa rätten utgår ifrån.

Den som sonen bor hos bor kvar i huset. Den andra föräldern i lägenheten. Han ska inte byta skola.

Ys. Varför inye börja med växelvist boende och se hur det går? Sonen vill ju uppenbarligen inte välja ngn av er (och det skall han inte heller behöva). Kanske behöver han "känna in" vilka förändringar det kommer innebära. Kanske han tucker det är skönt att ibland ha närmare till träningen o ibland närmare till skolan. Kanske kommer han behöva en övergångsperiod där han först får vänja sig vid att inte ha er båda boende hos sig på heltid - då kanske det är bra att få ha föräldern varannan vecka iallafall, och inye bara varannan helg o någon gång då och då.

Jag tror absolut att du tänker på din sond bästa MEN utifrån bad du skriver här låter det som om DU tycker att det vore jobbigt att byta boende. Du vill ta ifrån sonen möjligheten till att ha ett vardagsliv med BÅDA sina föräldrar. Enda möjligheten för honom att få det är att stå upp mot dig och säga att du har fel. För han känner förmodligen av att du tycker det är ett sämre alternativ..