• Anonym (Pappa)

    Sambo vill vara hemmafru som exfru

    Min ex-fru kunde vara hemmafru med våra gemensamma barn på vår tid, men idag känner jag för att ha mer livkvalité och har inte lust att arbeta sådana långa dagar. Jag har heller inte lust att gå ned ekonomiskt utan vill att min sambo ska bidra till vår gemensamma ekonomi. Nu är hon gravid och yrkar på att hon ska sluta jobba för gott nu för det ?fick ju min exfru?. Faktum är att jag anser det oattraktivt, att vara utan jobb och ambition, och det borde ju min sambo veta då jag lämnade mitt ex för ?kvinnan i receptionen?/min nuvarande sambo pga att min sambo verkade ha sådan livsglädje och drömmar karriärsmässigt. Jag vill att vi ska kunna fortsätta leva gott ställt och jag har gått med på att hon kan ta ut all föräldraledighet hon möjligtvis kan ta ut ? men att sedan vill jag inte försörja henne. Detta har skapat sådana bråk och helt ärligt vet jag varken ut eller in vid detta laget. Jag förstår att hon kan anse att det är orättvist att min ex-fru aldrig behövt arbeta (hon är omgift med framgångsrik man) - men helt ärligt tycker jag inte det är attraktivt och som situationen ser ut nu är inte detta ett alternativ i vår familj.


    Är jag helt galen, eller hur ska jag bemöta  henne?  

  • Svar på tråden Sambo vill vara hemmafru som exfru
  • smulpaj01
    Anonym (Olika) skrev 2017-08-16 07:18:38 följande:

    Allt är inte lika svårt för alla. Har man ett funktionshinder, lågbegåvning eller utvecklingsstörning så kan hushållsarbetet framstå som väldigt krävande. Precis som att somliga lätt klarar en högskoleutbildning medan andra får kämpa. Det ÄR kanske så krävande att sköta hushållet för somliga. I hemmafruarnas familjer så är papporna inte heller så intresserade av barnen. Vilket också är individuellt. Hade deras fruar inte tjatat sig till/råkat bli gravida så hade dom troligtvis varit barnlösa och koncentrerat sig på jobbet precis som nu.

    I vår familj så vill pappa också vara med barnen och han vill också att jag mår bra ( får vila och tidstillägg hobbys) så bi jobbar båda lagom mycket, delar på hushållssysslor och umgås mycket(både med barnen och bara vi två på ex spa, middag osv)

    Det skulle aldrig falla min man in att sätta sig vid två efter middagen. Vi hjälps åt och blir då snabbt klara och kan umgås ;)

    Jobbar man båda två så har man också råd med diskmaskin, robotar och städhjälp. Vi hinner med jobb, barn, varandra, stor gård, djur och hobbys. Alla klarar inte det. Allt är olika svårt för olika personer.

    I många hemmafrutrådar så kommer det snabbt fram att hemmafrun är funktionsnedsatt av psykisk sjukdom eller lågbegåvning/lindrig utvecklingsstörning. Då är det självklart att man inte klara det andra klarar, speciellt inte om man samtidigt lever med en man som inte bryr sig om barnen eller fruns välbefinnande.


    Ja ditt sista stycke förklarar varför en del helt enkelt inte kan göra annat än gå hemma på dagarna. Trist för dom (handikapp är såklart aldrig kul) men tur att de lyckats hitta en man som bortser från det och tar hand om dem.
  • Anonym (7478)

    [quote=77929047][quote-nick]Anonym (Marina) skrev 2017-08-15 18:09:14 följande:[/quote-nick]Jaha jag kanske missförstod dig?

    Du har alltså ett arbete som du sköter hemifrån istället för att åka iväg nånstans på dagarna. Då har du alltså egen inkomst också och då är det ju en helt annan sak.

    Jag trodde du bara gick hemma och skötte mat, tvätt, städ m.m som ALLA gör och som inte är nån bedrift.

    Sorry för missförståndet.[/

    Riktigt nedvärderande sagt av dig! "Inte är någon bedrift" - really?! Det är visst en jävla bedrift, större eller mindre kanske beroende på omständigheterna.

  • Anonym (Bea)

    Förstår om du inte vill ta hela försörjningsansvaret och självklart får båda hjälpa till och dra in pengar, om nu båda är friska och klarar av att jobba.

  • Anonym (Bing)

    Ja men nu har väl flera av er och tråden spårat ur när hemmafruar kallas lågbegåvade, handikappade, utvecklingsstörda etc???!!

    Tråden handlar om att TRÅDSTARTAREN inte vill ha en hemmafru (inte huruvida hemmafru-grejen är ok eller inte i samhället i stort) och hans sambo är inte av samma åsikt, varvid Ts ber om råd att bemöta henne i det - håll er till det!

  • Anonym (V)

    Jag räknas väl som hemmafru jag har två funktionshindrade barn .

    Arbetade innan på förskola och vården men när jag min man fick två funktionshindrade barn som ofta är sjuka infektionskänslighet m.m så har det blivit att jag blivit hemma några år .

    Men efter läst visas inlägg så räknas väl jag som lat obegåvad eftersom jag satte mina barn sjuka barn före kariären jag och min man är helt överens om detta .

    Nu studerar jag även på distans alla som är hemma är inte det av lathet det finns orsaker sjuka barn handikappade eller annan sjukdom sjuk man eller fru .

    Jag hade inte orkat ett arbete tidigare sjukhusbesöken avlöste varandra och sömnlösa nätter man måste kunna fungera om om man aka orka arbeta heltid och ta hand om sjuka barn .

    Nu har mina barn blivit äldre och jag kan studera hemma den ena är forfarande sjuk ofta .

    Era löjliga kommentarer om att alla hemmafruar är sjuka på något sätt är ni seriösa är ni verkligen vuxna som skriver sådant strunt i ett forum ? Nej alla är inte obegåvade eller sjuka som är hemmafruar .

    Jag är usk , barnskötare har arbetat innom vården och förskola och nu studerar hemifrån .

  • Anonym (.)
    Anonym (V) skrev 2017-08-16 10:48:29 följande:

     Era löjliga kommentarer om att alla hemmafruar är sjuka på något sätt är ni seriösa är ni verkligen vuxna som skriver sådant strunt i ett forum ? Nej alla är inte obegåvade eller sjuka som är hemmafruar .


    Jag håller iofs med om att det uttrycktes nedsättande. Jag säger inte att de kvinnor de talar om inte finns (har själv en sådan i släkten - snygg men inte så smart. Gymnasiet med ett nödrop och svårt att få ett jobb hon både klarade av och trivdes med. Träffade en läkare i Norge som tyckte hon kunde vara hemmafru och var väldigt nöjd med det innan han började bete sig illa.) men valet att vara hemma självklart ha många orsaker. Den som är uppvuxen med att detta är det normala väljer det också i höger omfattning. Men fortfarande är det ett faktum att bland de ytterst få hemmafruar som finns i Sverige är låg utbildning och inkomst överrepresenterad. I Tyskland kan man (eller kunde för ett par år sedan i alla fall) se läkare och ingenjörer som väljer att stanna hemma när de gifter sig, med eller utan barn, det ser man inte i Sverige, inte när hemmafrun är uppvuxen här.

    För egen del räknar jag ingen som har ersättning från samhället som hemmafru/hemmaman, vare sig den som får vårdnadsbidrag eller den som går på den ena föräldrapenningen efter den andra, än mindre sjukpenning (men jag har hört mer än en med sådan inkomst som kallat sig hemmafru).

    Jag har för övrigt själv varit hemma ett par år efter föräldrapenning när barnen var mindre. Inte helt utan jobb för inkomst behövdes och även min man ville vara hemma. I kombo hade vi minst en hemmaförälder då i alla fall. Ekonomin blev förstås därefter, ingen av oss är höginkomsttagare. 
    Kan med facit i hand hålla med dem som säger att hemmafrutillvaro (normalt) inte är särskilt arbetsam. Jag gjorde samma sak hela dagarna som vi nu sköter efter jobbet. Däremot var jag mycket mer ineffektiv då både än när jag jobbade deltid och när jag jobbar heltid.

    Jag säger som någon ovan - jag har inget alls att invända om folk vill vara hemma (så länge inte samhället=vi andra ska betala för det)  - jag tyckte det var helt OK själv att gå hemma - men jag köper inte påstående om att det skulle vara ett heltidsjobb i Sverige idag. Eller - om man har en extremt hög noggrannhet och går och detaljdammar alla lister dagligen i en stor bostad och har sjutton husdjur så går det väl att sysselsätta sig åtta timmar men då är det "arbete" på hobbynivå och inget flertalet tycker är nödvändigt.

    För äldre generationer var det annorlunda; där fanns en arbetsbörda att tala om.  När dagens hemmafru startar dagen med att dra upp kallvattnet ur brunnen, slakta hönan, plocka och ta ur den och gräva upp rovorna ur landet ska jag ompröva min åsikt om det är ett arbete att gå hemma
    iofs hade gårdagens s k hemmafruar ofta annat arbete än att bara sköta barn och hem, avlönat i hemmat/på kvällar helger eller oavlönat i egen verksamhet som på landet..
  • Zarch

    Det mesta kan lösas med kommunikation. Viktigt att påtala för henne att vill hon bli hemmafru så står relationen och faller på det.

    Jag har en tes om att det som kan ligga bakom hennes behov om att bli en såkallad liten hemmafru kan bottna i ren skär irritation och avundsjuka.

    Vissa frånskilda män har en tendens till att "straffa" den nya kvinnan. Föredetta frun fick kanske fickpengar, behövde bara betala maten, vara hemmafru och kunde leva lite primadonneliv osv? När den relationen är över så blir han bitter och lovar sig själv att aldrig någonsin mer ha ett litet våp som han ska försörja.

    Då kommer en ny kvinna in i hans liv som minsann ska betala hälften av allt....bla bla bla. Kanske där kärnan sitter? Hon kanske är lite avis eller har ruttnat på att du är hårdare mot henne medans din gamla flamma kunde leka hobbylyxfru?

    Nåja det löser sig nog, ta ett snack och lägg korten på bordet.

  • Zarch
    Anonym (Bing) skrev 2017-08-16 09:57:41 följande:

    Ja men nu har väl flera av er och tråden spårat ur när hemmafruar kallas lågbegåvade, handikappade, utvecklingsstörda etc???!!

    Tråden handlar om att TRÅDSTARTAREN inte vill ha en hemmafru (inte huruvida hemmafru-grejen är ok eller inte i samhället i stort) och hans sambo är inte av samma åsikt, varvid Ts ber om råd att bemöta henne i det - håll er till det!


    Tycker också att det är slag under bältet att kalla hemmafruar för retarderade.

    Däremot så ska man nog vara rätt medveten om att den dagen som karln kanske tröttnar på en så står man där utan arbetskompetens, pensionssparande och skyddsnät. De som jag har känt som är frånskilda hemmafruar får stå ut med exmän och omgivning som snackar illa om en och degraderar en till lat golddigger.

    Inte så spännande och bra med facit i hand.
  • Anonym (Jaj)

    Men då måste båda jobba lika mycket och ta hand om barnen lika mycket :)
    Du kan ju inte jobba och sen slippa det, och hon jobba och sedan fortsätta "jobba" när hon kommer hem.
    Barn är heltidsjobb, vissa män förstår inte det :)
    Folk har ju det som jobb :) förskolelärare t.ex.
    Va hemma ett halvår, hon skulle nog gärna vilka byta ett tag.

  • Anonym (mumma)
    sextiotalist skrev 2017-08-16 07:57:10 följande:

    Är de nöjda helt okej. Det stör mig när de säger att det är lika krävande som ett yrkesarbete. Mycket av det de gör, gör man som heltidsarbetande, om man snittar ut det totala arbetet under en vecka, på två timmar ungefär. Nej, vi har aldrig lagt ner 3,5 resp 2,5 timmar per dag på hushållsarbete.


    Nej NI gör kanske inte det. Statistiken säger att en familj I SNITT lägger 6h per dag på hemmasysslor. Vissa mer och vissa mindre.
Svar på tråden Sambo vill vara hemmafru som exfru