Abort vecka 17+
Hej.
Det är inte ovanligt att drabbas av panik när man förstår att det är allvar. Kanske har graviditeten känts som en "dröm om gulliga bebisar" eller ngt annat rosa-skimrande...
När man är ung är det lätt att glömma alla rationella tankar. Samtidigt är du inte SÅ ung att åldern är ett problem. Du är vuxen och bör klara ansvaret ett barn innebär.
Fundera om paniken du/ni har handlar om att tiden för att ångra sig börjar rinna ut ..?
Sen tycker jag du ska vara fullkomligt säker på att beslutet om abort är taget på rätt grunder så att du inte ångrar dig sen.
Hur kommer du känns om du genomgår en förlossning där du föder fram ett fullt utvecklat foster som du valt att avbryta livet på? Tror du att du och "fina" sambon kommer åka hem och gosa och fortsätta ert "fina" förhållande som förut? Det tror inte jag.
Jag ät inte emot aborter i sig, men detta ät ingen vanlig abort då du gått lång tid. Hur ni än tar beslutet kommer inget bli som förr i relationen.
Ta beslutet med dig och barnet i åtanke och inte din sambo.
Möjligheten finns också att adoptera bort barnet till ngn som inte kan få egna barn om du inte klarar av/ eller vill ta hand om barnet själv. Det är bara 20 veckor dit...