jansson65

Äldre 8 Sep 14:31

15 svar

Bonusbarn

Min 11-åriga bonusdotter har en för mig irriterande vana att starta alla meningar och samtal till sin far med "Pappa". Även när de är ensamma... varför gör man så? Hon gör ju inte det med sina kompisar?! Hon har ju hans odelade uppmärksamhet när de är helt ensamma tex i köket på morgonen, för man ett samtal behöver man ju inte benämna den man talar till med namn hela tiden, man har ju ögonkontakten och samspelet liksom....
Råd om hur det kan tas upp?

äldreochklokare

Äldre 8 Sep 14:33

#1

Är väl bara en vana. Om det inte stör pappan så gör det väl inget?

Anna60

Äldre 8 Sep 14:33

#2

Det gjorde mina barn också. Började alla meningar med "mamma".Det är ett sätt att få en att lyssna, att visa att man riktar sig till just pappa/mamma. Inte något konstigt med det. Blir en vana/ovana efter en tid.

cb66

Äldre 8 Sep 14:41

#3

Hur orkar du bry dig, det är väl sak samma hur hon pratar ?

trop1

Äldre 8 Sep 14:51

#4

jansson65 skrev 2017-09-08 14:31:57 följande:

Min 11-åriga bonusdotter har en för mig irriterande vana att starta alla meningar och samtal till sin far med "Pappa". Även när de är ensamma... varför gör man så? Hon gör ju inte det med sina kompisar?! Hon har ju hans odelade uppmärksamhet när de är helt ensamma tex i köket på morgonen, för man ett samtal behöver man ju inte benämna den man talar till med namn hela tiden, man har ju ögonkontakten och samspelet liksom....
Råd om hur det kan tas upp?

VAD är det du ska ta upp?

Varför får hon inte börja ett samtal med sin pappa med ordet pappa??

Vad har du med det att göra, på vilket sätt stör det dig och i så fall varför??

Om de är ensamma så är väl du inte där och hör det, då stör det väl inte dig?

erikaABC

Äldre 8 Sep 15:13

#5

Öppnade tråden och trodde att det var en dessa smaskiga bonusfamiljtrådar.
Men så var det bara en unge som sa pappa. Vilket antiklimax!

jansson65

Äldre 8 Sep 15:20

#6

Oj vilka "hjälpsamma" trevliga människor här var! Meningen med mitt inlägg var förstås att få input på hur man får en ELVAÅRING att använda svenska språket på ett korrekt sätt, att kunna kommunicera bra vilket våra ungdomar har problem med och vad jag kan se här även vuxna... Jösses! Eftersom hon inte är "min egna " tänkte jag någon här hade erfarenhet på hur man enklast tar upp det.
Tror inte jag är intresserad av hänga i det här forumet där man tydligen ska "skita" hur barn beter sig. Hört talas om uppfostran, lära rätt och få fungerande vuxna ut i världen?
Det är verkligen inte bara jag som reagerat på hur bonusbarnet pratar om ni nu trodde det.

GravidFetaMorsan

Äldre 8 Sep 15:22

#7

Vad olika! Här hemma lär vi barnen att säga namn/mamma/pappa innan barnen börjar prata.. Annars blir det en massa kacklande å ingen av oss vet vem det är riktat till...

jansson65

Äldre 8 Sep 15:55

#8

Självklart när man påkallar uppmärksamhet använder man mamma/pappa/namn osv... men inte mitt i samtalet i ALLA meningar när det bara är de två som pratar. Här ett exempel. dottern: - Pappa, i skolan idag fick vi äckligt ris igen.
Pappan svarar jaha så trist, dottern: - pappa, jag tog en extra knäcke så jag blev mätt ändå.
Pappan svarar så bra...dottern: -pappa, sen på rasten.......
Förstår någon nu?
Det är bara de två som pratar....

trop1

Äldre 8 Sep 16:04

#9

jansson65 skrev 2017-09-08 15:20:49 följande:

Oj vilka "hjälpsamma" trevliga människor här var! Meningen med mitt inlägg var förstås att få input på hur man får en ELVAÅRING att använda svenska språket på ett korrekt sätt, att kunna kommunicera bra vilket våra ungdomar har problem med och vad jag kan se här även vuxna... Jösses! Eftersom hon inte är "min egna " tänkte jag någon här hade erfarenhet på hur man enklast tar upp det.
Tror inte jag är intresserad av hänga i det här forumet där man tydligen ska "skita" hur barn beter sig. Hört talas om uppfostran, lära rätt och få fungerande vuxna ut i världen?
Det är verkligen inte bara jag som reagerat på hur bonusbarnet pratar om ni nu trodde det.

Vem är det som har problem med språket egentligen *host*.

Det finns inga som helst språkliga problem med att säga Pappa... i början av en mening som adresseras till pappan.

Problemet med detta finns bara i ditt eget huvud och det är dels en sån liten fjantig detalj att man baxnar och dels verkar det bara som att du stör dig på hennes ord för att hon är hon och har en ingång till pappan som du saknar.

På vilket sätt gör detta ordval att hon inte kommer att vara en fungerande vuxen?? Kan du skaffa dig lite rimligt perspektiv!

Alla barn jag känner uttrycker sig sådär, kan vara lätt irriterande men det är inget riktigt problem. Oftast slutar de helt av sig själva när de växer upp lite. Men tänk, det händer att jag fortfarande adresserar min pappa som pappa i början av en mening. Och jag är en ganska rejält välfungerande vuxen.

Hur du enklast ska ta upp det? Ta inte upp det alls. Låt flickan vara och låt henne växa upp utan din oberättigade kritik. Skaffa en hobby om du har så mycket tid att du ids irritera dig på en sån här sak.

GravidFetaMorsan

Äldre 8 Sep 16:04

#10

jansson65 skrev 2017-09-08 15:55:38 följande:

Självklart när man påkallar uppmärksamhet använder man mamma/pappa/namn osv... men inte mitt i samtalet i ALLA meningar när det bara är de två som pratar. Här ett exempel. dottern: - Pappa, i skolan idag fick vi äckligt ris igen.

Pappan svarar jaha så trist, dottern: - pappa, jag tog en extra knäcke så jag blev mätt ändå.

Pappan svarar så bra...dottern: -pappa, sen på rasten.......

Förstår någon nu?

Det är bara de två som pratar....

Har du lagt märke till att han ibland tappar tråden och inte lyssnar på sin dotter? Kan ju vara en sån sak oxå..

I övrigt tycker inte jag att det e nått å irritera sig över.. Helt onödigt att lägga energi på sånt..

trop1

Äldre 8 Sep 16:06

#11

jansson65 skrev 2017-09-08 15:55:38 följande:

Självklart när man påkallar uppmärksamhet använder man mamma/pappa/namn osv... men inte mitt i samtalet i ALLA meningar när det bara är de två som pratar. Här ett exempel. dottern: - Pappa, i skolan idag fick vi äckligt ris igen.
Pappan svarar jaha så trist, dottern: - pappa, jag tog en extra knäcke så jag blev mätt ändå.
Pappan svarar så bra...dottern: -pappa, sen på rasten.......
Förstår någon nu?
Det är bara de två som pratar....

Hon upplever säkert att han inte lyssnar när han ger sådär fadda svar. Så hon påkallar uppmärksamheten igen och igen.

Kanske vore bättre om du lärde pappan lite om kommunikation och närvaro i samtal och umgänge med sitt barn.

Om han ansträngde sig lite i samtalet skulle hon slippa anstränga sig så för att få gehör för vad hon säger. Tyvärr många vuxna som håller på så när barn pratar, och tyvärr många män som gör så när vem som helst pratar.

äldreochklokare

Äldre 8 Sep 18:49

#12

ja men då är det ju pappan som gör fel, inte dottern! Herregud så trist med en förälder som inte bryr sig, klart ungen säger "pappa" då. Han kan titta på sin dotter, se henne i ögonen när hon talar så att det känns som om han bryr sig!

kulop

Äldre 14 Sep 10:46

#13

Självklart när man påkallar uppmärksamhet använder man mamma/pappa/namn osv... men inte mitt i samtalet i ALLA meningar när det bara är de två som pratar. Här ett exempel. dottern: - Pappa, i skolan idag fick vi äckligt ris igen.
Pappan svarar jaha så trist, dottern: - pappa, jag tog en extra knäcke så jag blev mätt ändå.
Pappan svarar så bra...dottern: -pappa, sen på rasten.......
Förstår någon nu?
Det är bara de två som pratar....

Det är pappan som borde lära sig att kommunicera. Såhär till exempel:

dottern: - Pappa, i skolan idag fick vi äckligt ris igen.
pappan: jaha, så trist, fanns det nåt annat du kunde äta då?
dottern: ja, jag tog en extra knäcke så jag blev mätt ändå.
pappan: så bra, då fick du in dig nånting i alla fall. Är riset alltid sådär äckligt? dottern: ja, det är det. Och du, sen på rasten.......
pappan: jaha, men det låter ju jättekul, det brukade vi också göra i skolan!

cb66

Äldre 14 Sep 10:57

#14

kulop skrev 2017-09-14 10:46:02 följande:

Självklart när man påkallar uppmärksamhet använder man mamma/pappa/namn osv... men inte mitt i samtalet i ALLA meningar när det bara är de två som pratar. Här ett exempel. dottern: - Pappa, i skolan idag fick vi äckligt ris igen.
Pappan svarar jaha så trist, dottern: - pappa, jag tog en extra knäcke så jag blev mätt ändå.
Pappan svarar så bra...dottern: -pappa, sen på rasten.......
Förstår någon nu?
Det är bara de två som pratar....

Det är pappan som borde lära sig att kommunicera. Såhär till exempel:

dottern: - Pappa, i skolan idag fick vi äckligt ris igen.
pappan: jaha, så trist, fanns det nåt annat du kunde äta då?
dottern: ja, jag tog en extra knäcke så jag blev mätt ändå.
pappan: så bra, då fick du in dig nånting i alla fall. Är riset alltid sådär äckligt? dottern: ja, det är det. Och du, sen på rasten.......
pappan: jaha, men det låter ju jättekul, det brukade vi också göra i skolan!

Detta är allvarligt, du bör genast anmäla till de sociala myndigheterna och kalla in BUP.

Enligt många undersökningar är detta ett beteende som direkt leder till amfetaminmissbruk och prostitution.

Man ser också att flickor som hela tiden missbrukar det svenska språket genom att säga "Mor" istället för "Mamma" börjar med cannabis och har svårt för att stanna i relationer.

Barn som använder sina föräldrars namn istället för "Mamma" eller "Pappa" blir alkoholister och börja lyssna på koreansk naturmusik.

Frågan är om det inte är så allvarligt att du måste ta dig till psykakuten direkt!

Brumma

Äldre 14 Sep 20:49

#15

jansson65 skrev 2017-09-08 15:20:49 följande:

Oj vilka "hjälpsamma" trevliga människor här var! Meningen med mitt inlägg var förstås att få input på hur man får en ELVAÅRING att använda svenska språket på ett korrekt sätt, att kunna kommunicera bra vilket våra ungdomar har problem med och vad jag kan se här även vuxna... Jösses! Eftersom hon inte är "min egna " tänkte jag någon här hade erfarenhet på hur man enklast tar upp det.

Tror inte jag är intresserad av hänga i det här forumet där man tydligen ska "skita" hur barn beter sig. Hört talas om uppfostran, lära rätt och få fungerande vuxna ut i världen?

Det är verkligen inte bara jag som reagerat på hur bonusbarnet pratar om ni nu trodde det.

Jag förstår att det kan upplevas som jobbigt med upprepning konstant. Vi försöker lära barnen att säga "mamma", "pappa", "lisa", "farfar" osv så man vet vem barnet pratar med, och det görs ju även när man är själv med barnet. Men, inte inför varje mening om man har ett samtal där barnet får GENSVAR. Men om samtalen går till som du beskrev tidugare förstår jag att dottern känner sig nödgad att om och om igen påkalla pappans uppmärksamhet. Så gör mina barn också när jag glömmer ge dem all fokus o svarar på "automatik". Efter några "mamma" brukar jag hajja till och antingen ber jag barnet vänta, om det jag håller på med behöver min uppmärksamhet (tex så arbetar jag vissa dagar hemifrån och d0 får barnet vänta). Eller så lägger jag ner det jag håller på med och fokuserar på barnet. Då brukar faktiskt upprepningen ge med sig. Barnet HAR redan min uppmärksamhet och behöver inte påkalla den.

Det låter mer som om det är pappan som behöver lära sig visa att han hör och ser..

Förövrigt - varför skulle detta hindra att hon klarar sig som vuxen? Du skriver ju själv att hon inte beter sig så mot sina vänner?

Bonusbarn

INNEHÅLL